Industriarbetsgivarna: För högt och för kort

Ett treårigt avtal på betydligt lägre nivå än nuvarande avtal, mer flexibilitet, men absolut inte mer arbetstidförkortning. Det är svaret från Industriarbetsgivarna på fackens lönekrav.

Både Facken inom Industrin och LO har presenterat sina lönekrav i dag. Båda organisationerna anser att löneutrymmet är 2,8 procent. Betydligt lägre än förra årets krav på mellan 3,5 och 3,7 procent, men ändå för högt, anser Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten.

– Det tycker jag är för högt utifrån vilket konjunkturläge vi befinner oss i. Det här avtalsåret som vi har nu ligger på 2,6 procent och redan det är för högt för konkurrenskraften för industrin.

Sverige har fortsatt en låg inflationstakt, så förra årets löneavtal drev inte upp inflationen. Låg det inte rätt då?
– Jag tror att det är tydligt att de här löneökningarna har i vart fall inte förbättrat sysselsättningsläget i svensk ekonomi. Det går snarare åt andra hållet.

Så det förra avtalet har kostat ett antal arbetstillfällen?
– Vi tror att det finns ett samband mellan det och sysselsättningsutvecklingen.

Vilket löneutrymme anser Industriarbetsgivarna finns det närmsta året?
– Det får vi diskutera med facken närmare när vi kommer in i förhandlingen. Det vill inte jag uttala mig om nu.

Finns det utrymme för reallöneökningar då?
– Vi kan inte utlova reallöneökningar. Det är bra om det blir reallöneökningar för det visar att ekonomin är i god balans. Men det är ingenting som vi kan utlova när vi förhandlar och skriver avtal.

Hur ser konjunkturläget ut nu jämfört med förra avtalsrörelsen?
– Det är ett av våra bekymmer, vi ser ingen ljuspunkt. Vi ser inte ens om det börjar plana ut riktigt. Vi tycker att det är ett allvarligt läge allt jämt.

Facken talar om långsiktighet och stabilitet för att skapa förutsägbarhet. Därför kan man inte låta upp och nergångar styra lönebildningen för mycket. Har de inte rätt i att en jämnare lönebildning stabiliserar istället för att förstärka konjunktursvängningarna?
– Jag tycker också att det är viktigt med långsiktighet och det är därför vi inom Industriarbetsgivarna kräver längre avtalsperioder. Det ger förutsättningar för en längre planeringshorisont och gör det lättare för företag att fatta beslut om investeringar. Men det ändå så att när vi förhandlar måste vi utgå från variationer i konjunkturen. Jag delar inte fackens syn på att man ska ha en form av linje som man ska förhandla utifrån hela tiden, där facken inte resonerar utifrån konjunkturen utan utifrån andra förutsättningar. Konjunkturbedömningarna måste slå igenom på förhandlingsresultatet.

Så när det väl har vänt så finns det utrymme för mer?
– Då blir det en ny förhandling naturligtvis. Det handlar hela tiden om vilken konkurrenskraft det här avtalet ska ge. Oavsett eventuell tillväxt i Sverige och BNP i Sverige så måste vi göra en bedömning av vilken marknad man konkurrerar på med våra varor.

Men finns inte då en risk att lönekraven blir allt för höga när det går bra? Att man vill ta igen och kräver fem-sex procent då?
– Nej, jag vill också ha stabilitet och det tror jag att man får genom längre avtalsperioder. Man gör ju en bedömning utifrån de ekonomiska förutsättningarna under den perioden.

Facken ser gärna längre avtal men vill i utbyte få en utvecklad arbetstidsförkortning med möjlighet till delpension. Hur ser du på det?
– Om vi tittar på basindustrin där verksamheten normalt sett pågår veckans alla dagar och dygnet runt året runt, då är en arbetstidsförkortning väldigt kostnadsdrivande. Så det är negativt för våra verksamheter.

På vilket sätt är det kostnadsdrivande?
– Om du har en verksamhet som går i skift. När någon lämnar skiftet måste du ersätta den med en annan person, som går in på övertid. Då förstår du själv hur oekonomiskt det är för oss. Vi vill betala för folk när de arbetar och för den kompetens de har.

Facken vill få upp lägstlönerna.
– Att gå på med höjningar i lägstlönerna driver bara upp kostnaderna. Det är ingenting som gynnar konkurrenskraften.

– Vi vill förhandla fram avtal som har en längre avtalsperiod – treåriga avtal – som har en betydligt lägre kostnad än innevarande avtal och som också innehåller regler som öppnar upp för att man kan få arbetstidsregler som man lätt kan använda i samband med olika variationer i driften. Det är flexibilitetsfrågor helt enkelt.

Det går väl att göra lokala överenskommelser om arbetstiden redan i dag?
– Man måste få regler som snabbare kan anpassas till vilken produktion man har. Vi vill också diskutera korttidsarbete. Det är också en flexibilitetsfråga för arbetsgivarna. Det är också såna frågor som vi kommer vilja diskutera framöver. Det måste finnas lösningar i vart fall i avvaktan på lagstiftningen, om den nu blir av.

Marie Edholm