De röda siffrorna dominerar och lönerna släpar efter. Treskiftarna på Cascades Djupafors tjänar sämst bland landets pappersarbetare. Här vill man fortsatt ha påslag i kronor och ören för att jämna ut skillnaderna.
Det blir både sommarsemester och julsemester för de anställda på Cascades Djupafors i Blekinge. Men inte frivilligt. Kartongmaskinen stannar och de anställda tvingas ta ledigt för att möta en lägre efterfrågan. En har blivit varslad och visstidarna har fått gå hem. De kollektivanställda är nu 99 till antalet.
– Så vi är inte helt hundra, som man säger här nere, säger huvudskyddsombudet Mikael Gustafsson (bilden) och ler snett.
Vi passerar genom ett snöigt Ronneby. Förbi skalet av Kockums gamla emaljerverk som en gång gav jobb åt flera tusen. Innehållet har sedan länge skeppats iväg till Kina och inget har kommit för att ta dess plats. Pappersbruket är i dag, tillsammans med golvtillverkaren Tarkett, traktens dominerande arbetsgivare.
Men de få jobben räcker inte och arbetslösheten är hög. Bland ungdomar i Ronneby går var tredje arbetslös, vilket är näst värst i landet. Endast slaget av skånska Bromölla ett stenkast bort.
– Det är svårt för ett litet samhälle att resa sig efter en sån smäll, säger Mikael Gustafsson när vi susar förbi med Volvon.
Cascades Djupafors ligger på en bergknalle bredvid en litet vattenfall i Ronnebyån där Akka och Nils Holgersson mellanlandade i sagan. Kartongmaskinen är från 1956 och den modernaste utbyggnaden, kontrollrummet vid vedkapen, från 1974. Där framför spakarna sitter Pappers ordförande Per Gustafsson (bild nedan till höger).
– Vi har ju inte haft så många vinst-år sedan 80-talet egentligen. Det gör det ju svårt för oss i facket med. Här finns inga pengar, säger han.
De senaste decennierna har det inte blivit många kronor mer än vad det centrala avtalet ger. Treskiftarnas snittlön, 21 244 kronor i månaden, är i dag sämst bland alla pappersarbetare i hela Sverige. Räknar man den totala snittlönen hamnar bruket på plats 61 av sammanlagt 64 bruk, visar Dagens Arbetes lönekartläggning.
– Vi gör tappra försök att få upp lönerna. Inget företag vill ju ligga sist. Men varken företagsledningen eller vi kan trolla med knäna, säger Per Gustafsson.
Ute i produktionen efterlyses fortsatt lönepåslag i kronor och ören som i förra avtalet, inte i procent.
– Procent är ju orättvist. Det ger de högavlönade mest. Nej, det ska vara kronor och ören, då minskar man spridningen och ger mer till dem som behöver, säger pannskötaren Bert-Ove Nyström.
Låglönesatsningar och ett mer aggressivt utgångsbud centralt är annat som efterlyses.
– Vi vet att det är svåra tider, men det centrala budet är för blygsamt. Vi kommer att förlora i köpkraft. Det är inget ett land i kris behöver, säger Mikael Gustafsson.
Sedan Per Gustafsson började på bruket, 1986, har 80 procent av personalstyrkan försvunnit.
– Det är inte heller lätt att få upp lönerna när arbetsmarknaden är som den är i närområdet. En fast anställning är en lyx här, säger Per Gustafsson.
Mikael Gustafsson rycker på axlarna när framtiden kommer på tal. Trots dålig lönsamhet verkar ägarna, de tre kanadensiska bröderna Cascades, fast beslutna att ha kvar sitt pappersbruk i Sverige.
– Vi måste ha någon strategisk betydelse i koncernen. De har ju haft ett väldigt tålamod med oss. Man kan ju inte anklaga dem för spekulationsköp direkt, säger Mikael Gustafsson.
