GS värdegrund handlar om allas lika rätt och värde. Det är värderingar som säkert de allra flesta kan skriva under på. Det är heller inget nytt. Vår kultur är uppbyggd kring synsättet att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Men trots att de allra flesta av oss omfamnar detta synsätt är den mänskliga historien fylld av exempel på när vi agerat i strid mot denna värdegrund.
Även i vardagen händer det att ens grundläggande värderingar blir utmanade. Ett förfluget ord kan skapa konflikter som blir långvariga. Ett obetänksamt ord kan upplevas som stötande eller sårande. Våra arbetsplatser är på intet sätt vaccinerade mot detta.
I en undersökning från 2011 visade det sig att 12 procent av våra medlemmar upplevde att man blivit trakasserad eller orättvist behandlad på grund av kön eller utländsk bakgrund. Detta är naturligtvis inte acceptabelt.
På jobbet är det arbetsgivarens ansvar att se till att ingen ska behöva bli utsatt för diskriminering. Det handlar om att ha rutiner som skapar trygghet i att lyfta saker som anställda inte tycker är okej samtidigt som det naturligtvis är viktigt att arbetsledningen föregår med gott exempel och markerar mot en jargong som kan vara kränkande för enskilda individer.
GS kommer att prioritera dessa frågor under kommande år. I osäkra tider med ökad otrygg-het utmanas våra grundläggande värderingar. Risken för ökade motsättningar i samhället blir större. Därför är det viktigt att ibland fundera på vilket samhälle vi vill leva i och att uppträda mot andra människor med samma respekt som vi själva vill bli bemötta med. Ensam kan man inte förändra världen, men alla kan göra något.
Nu är vi också mitt i en avtalsrörelse. Strax före jul växlade vi avtalskrav med våra motparter inom Industriavtalets ram. Det talas mycket om fackets krav, vilket naturligtvis är positivt. På något sätt hamnar däremot arbetsgivarnas krav lite grann under radarn.
Våra motparter har framförallt krokat arm i en speciell fråga, nämligen att arbetsgivarna själva ska kunna bestämma över hur arbetstiden ska förläggas. Vi får ofta höra att våra kollektivavtal är rigida och att företagen behöver mer flexibilitet.
När jag besöker våra medlemmars arbetsplatser och pratar med våra förtroendevalda får jag intrycket av att detta är frågor som i allra högsta utsträckning löser sig i lokala diskussioner.
Vårt avtalssystem är uppbyggt för att hantera intressemotsättningar. De lokala parterna har därför stort utrymme att anpassa arbetstiderna efter de behov som finns. Att rubba denna balans och ge ena parten större utrymme tjänar ingen på långsiktigt.
Det kommer säkert att bli mycket diskussioner runt detta den närmaste tiden. Jag utgår från att vi kommer ut med nya avtal som behåller den balansering av olika intressen som dagens avtal ger uttryck för.
Jag hoppas naturligtvis också att vi förmår att hålla ihop den fackliga fronten när avtalsförhandlingarna går in i skarpt läge. Vi har ett uppdrag att skydda medlemmarnas reallöneutveckling. Som det ser ut nu behöver vi sammanhållning för att klara detta viktiga uppdrag.
