Volvo är lika bra arbetsgivare ute i världen som jämförbara företag, tror Volvos koncernfack. Men de träffar aldrig de inhyrda och inte vanliga arbetare i organiserad form. Nu ska facket ta reda på mer om villkoren på företagets fabriker i fattiga länder, lovar den internationella sekreteraren Lars Ask.
Vilken kunskap har ni när det gäller arbetsvillkor och löner för Volvoarbetare globalt sett?
– Vi har ganska bra kunskap. Vi har nog besökt de flesta fabriker som Volvo har runt om i världen. Jag var själv i Indien för lite mer än ett år sedan. Nu har vi också en skapligt bra dialog mellan facken.
Hur står sig Volvo som arbetsgivare ute i världen jämfört med konkurrenter? Vad säger era kontakter? Är Volvo en bättre eller sämre arbetsgivare?
– Jag tror, och det här blir nog tror för det är svårt att göra en sådan värdering, att Volvo står sig ganska bra.
Vad säger dina kontakter?
– I löneförhandlingar är väl den egna arbetsgivaren alltid den snålaste i världen. Men jag tror de uppfattas som en ganska schysst arbetsgivare. Sen finns det alltid, mer eller mindre, en konflikt mellan den fackliga organisationen och arbetsgivaren.
Lönemässigt, hur ligger man till där?
– Lönemässigt försöker man faktiskt ligga över det som är normen i det område man är etablerad.
Jag har intervjuat en professor uppe i Umeå som i sin tur intervjuat Volvoarbetare i Mexiko, Sydafrika och Indien. Främst vanliga arbetare, inte fackligt aktiva. Hon säger att i princip alla tycker att Volvo är den sämre arbetsgivaren om man jämför med liknande företag. Varför tror du att hon fått de svaren?
– Det är inte det intrycket vi får när vi åker runt och besöker fabrikerna. Då träffar vi både facket och ledningen. Men de som jobbar direkt på golvet träffar vi inte så i organiserad form, i och för sig.
Många säger också i intervjuerna att de inte kan leva på Volvolönen och att de är tvungna att jobba dubbelt och så. Kan man leva på lönen?
– Det hoppas jag att man kan.
Har ni stött på liknande åsikter?
– Nej, inte direkt. När vi var i Indien så pratade vi om deras löner och de sa att de självklart kunnat leva bättre med en högre lön. Men av fackföreningsledarna där, som vi har den bästa kontakten med, var det ingen som behövde ett extra jobb, som jag uppfattade det, för att överleva.
Men de har ju jobbat 15 år och är fast anställda. Jag träffade en kille som jobbat som inhyrd i sex år – inhyrda och visstidsanställda utgör ofta en majoritet av arbetsstyrkan – och de får cirka 25–30 procent av de fast anställdas löner. Har ni information om det?
– Generallt sett känner vi såklart till problemet med osäkra anställningar, men vi vet inte den exakta omfattningen på Volvos fabriker. Globalt driver vår internationella fackliga federation, IndustriAll, frågan och strävar efter att fler ska bli fast anställda. Vi ska nu försöka ta reda på hur omfattande problemet är inom Volvo.
Det överraskande är att ni och forskarna har så olika bilder. Hur kan man förstå det?
– Jag tror inte att det är svart eller vitt det här. Det är nog snarare grått. Vi får säkert en bild i våra relationer med de fackliga, men går man ända längst ner på golvet bland de inhyrda så är det säkert en annan bild. De har ju vi aldrig träffat. Så jag tror det finns ett dragspel i hur verkligen ser ut och lite grann hur den upplevs också.
Vad tycker ni från koncernfacket på Volvo om att man tar in strejkbrytare under strejken i Indien?
– Utifrån svenska förhållanden är det fullständigt otänkbart. Men man måste vara ödmjuk och förstå den lagstiftning och den kultur som finns i Indien. Vad är rätt och vad är fel? Det kan inte vi sitta och döma härifrån. Det får ju facket och deras system hantera.
Hur rimmar det med Volvos etiska och sociala koder?
– Vi har försökt ta reda på exakt hur lagen ser ut kring det här i Indien och skickat frågor IndustriAll på plats i New Delhi. Men vi har ännu inte fått ett entydigt svar som vi kunnat presentera för ledningen. Det finns en lag som förbjuder det, men det finns också undantag. Det är det som gör frågan komplex.
– Men vi har tagit upp frågan med koncernledningen. De gav beskedet att de inte heller vet hur lagstiftningen ser ut och att de skulle titta in i det.
– I mina ögon, även om det följer ett lands lagar, så kan man definitivt ifrågasätta det moraliska.
Finns det ingen uttalad policy inom företaget som förbjuder det?
– Nej, policyn är att man ska följa de lagar och regler som finns i de länder där man bedriver verksamhet.
Vad tycker du om Volvokoncernen förhållande till facket i Indien. Där erkänns till exempel bara fackklubbarna på de respektive fabrikerna, inte deras gemensamma federation. Dessutom har klubbarna inte tillåtelse att vara medlemmar i den centrala fackliga organisationen.
– Att det inte får vara medlemmar centralt är inte något vi vetat om. Federationen däremot, den känner vi till, och där har vi varit inne och försökt pusha på ifrån vår sida. Vi tycker att Volvo som företag skulle kunna dra nytta av att de lär sig av varandra. Risken som företag ser är antagligen att arbetarna på de nyare fabrikerna försöker använda den gamla fabriken, där villkoren är bättre, som en hävstång för att ta sig upp snabbare.
Det har varit många konflikter, hungerstrejken på lastbilsfabriken nu och strejken på bussfabriken år 2011. Vad beror det på?
– Jag har försökt sätta mig in i det där. De är mer strejkbenägna i Indien är ibland svaret vi får. Inom fordonsindustrin är det i princip konflikter året runt säger våra kontakter. Så det är mycket konflikter vilket kan bero på att det är ett väldigt ojämlikt samhälle.
Jag träffade många som tvingades dubbelarbeta på Volvofabrikerna i Indien. Har ni någon princip när det gäller levnadslön inom Volvo?
– Ja, det är ju en väldigt bra fråga. Vi har ju en princip att vi aldrig lägger oss i andras löneförhandlingar. Men man ska ju ha en skälig lön, så är det ju. Det står det ju också i uppförandedokumenten. Volvo ska betala minst de löner som gäller i landet eller regionen. Den information vi får från företaget är att Volvofabrikerna ligger något högre eller på genomsnittet för industrin i det området.
Andelen inhyrda och visstidsanställda har ökat kraftigt, både i Indien och i Sverige. Vad tycker ni om det?
– Ja, vi har ju inte direkt stått och jublat vid förhandlingsborden när de presenterat det. Men inhyrda i Sverige har ju ett helt annat skydd än utomlands. Det räcker med att åka ner till Frankrike så är de förbjudna att organisera sig fackligt och blir det konflikt så får de inhyrda inte delta. Det är otroligt mycket sämre villkor bara man kommer utanför Sverige.
Fackklubbarna i Mexiko, Sydafrika och Indien säger att de varit i kontakt med ansvariga chefer i Sverige och beskrivit sina problem utan att något händer. Tror du Volvoledningen i Sverige har kunskap om hur det är ute i världen?
– Jag tror och hoppas det.
Vad ska ni göra nu?
– När vi har världsmöte för Volvofacken nu i maj i Göteborg är det här en av frågorna som vi självklart kommer att diskutera. Efter de här uppgifterna är vi oerhört angelägna att få in mer information om hur det egentligen ser ut. Det är viktigt för att kunna sätta ner foten om det sker övertramp. Jag och koncernfackets ordförande Mikael Sällström ska också försöka åka ner till Indien så snart som möjligt så att vi kan bilda oss en uppfattning om vad som sker.
