Det är vår. Smältvattnet droppar från taken, slagbjörnarna stiger rusiga ur sina iden och vid kanten av krympande snödrivor tittar krokus och i hast övergivna gräsklippningsmaskiner fram.
Vi hoppas stort på fortsättningen. Det är nu sommaren är som bäst, för när den väl infinner sig motsvarar den sällan förväntningarna. Knappt har ”Den blomstertid nu kommer” tonat ut i blomsterprydda skolsalar förrän Konsum börjar sälja kräftor och surströmming. Den mellanliggande monsunperioden gläder mest vattenkraftverken och försäljare av charterresor.
Oj! Vadan denna dystopi? frågar sig häpna läsare. Har Sandberg drabbats av mjältsjuka? Nej då, var bara lugna. Men det finns ändå god anledning att bekymra sig om framtiden. Vi ser hur illa åtgången vår pappersindustri är. Jag tänker då främst på den del som sysslar med att tillverka papper för grafiska ändamål, tryckpapper.
Detta är en överflödig upplysning för många av Pappers medlemmar som i sitt dagliga liv upplever svårigheterna inpå bara skinnet. Uppsägningsvarslen står som spön i backen. Tidningsläsande minskar hela tiden, så enkelt är det.
I USA har förbrukningen av tidningspapper minskat till det tidiga 1960-talets nivå. I Sverige går vi åt samma håll. Mina föräldrar höll sig med både Arbetarbladet och Gefle Dagblad. När pappa dog skippade mamma GD men kompletterade med Dagens Nyheter på söndagarna. När hon nyligen gick bort efterlämnade hon ett 40-tal årgångar av tidningen Vi.
Själv nöjer jag mig med Arbetarbladet, DA och Arbetet samt några specialtidskrifter. Min utflugna dotter håller sig mig veterligen inte med lokaltidning med väl med Hundsport och kanske något mer. Trenden är dock tydlig och obeveklig. Tidningsläsandet minskar generation för generation.
Vi i pappersbranschen skrattade länge gott åt IT-företagens vision om ”det papperslösa kontoret”. Användningen av e-post och andra elektroniska dokument medförde inledningsvis att en mängd mer eller mindre onödiga utskrifter gjordes och konsumtionen av skrivar- och kopieringspapper ökade.
Så är det inte längre. Skrattet har fastnat i halsen. Läsplattor, stora moderna dataskärmar och yngre, IT-van arbetskraft medför att det papperslösa kontoret nu snabbt kommer närmare. På järnvägsstationen hemma står en ”juke box” där man gratis kan ladda ner böcker i digital form. Hur Pressbyrån i längden ska klara sig vet jag inte. Kanske kan de sälja mer korv? Vi talar om en utveckling som tränger igenom de sista bastionerna. Pappers förbundsstyrelse får numera möteshandlingarna med e-post; det säger väl allt?
Det brukar inte vara någon idé att försöka motarbeta trender som baseras på skiften till modernare teknik. I stället för att sörja försvunna möjligheter bör man hitta nya. Många sätter sitt hopp till produktion av massa för textiländamål. Även andra typer av nya produkter övervägs. Även om många initiativ redan tagits, måste mycket mer göras för att hitta framtidens skogsindustriprodukter.
Det är dags att gnugga geniknölarna! Uppfinningarna måste fram! Bara om det lyckas kan vår kära industri hoppas på en ny blomstringsperiod.
Vi kan inte gärna ge upp. Därför låter vi hoppet segra över erfarenheten. Det är ju faktiskt vår.
