Hon har gått mot strömmen och alltid haft fotbollen som ledstjärna. Hela vägen från lilla Marbäck, via USA, till svenska damlandslaget. Nu har hon siktet inställt på det första mästerskapet som blågul förbundskapten. Pia Sundhage berättar om …

… EM på 
hemmaplan:

Det är den största anledningen till att jag flyttade hem igen. Vi vill så gärna spela på Friends Arena inför hemmapubliken, där är den 12:e spelaren som störst. På den här nivån är det små marginaler mellan succé och fiasko. Ett mästerskap på hemmaplan, det ger ett litet lyft och gör att man hamnar i flytet.

Publiken som ser herrmästerskap är inte den samma som ser dammästerskap. Vi har till exempel inget våld på läktarna. Är man intresserad av fotboll så tycker jag att man ska se damfotboll – det är spännande och ger en annan upplevelse. Men vi behöver vara fler på läktaren, nu är det lika många som när jag lämnade Sverige.

… Herrfotboll som norm:

Det krävs tid för att ändra på det. Jag ser redan nu vilken skillnad det är från den tid då man inte ens nämnde damfotbollen till ett mästerskap på hemmaplan. Det har inte varit en enkel resa. Först sa man att tjejer inte vill spela fotboll, men det blev en folkrörelse. Sen att det var skadligt, men det finns ingen forskning bakom det. Och till sist att tjejer inte kan. Jag har alltid hävdat att vi ska vara som killarna. Spela två gånger 45 minuter, ha samma boll, samma regler. Men jag tror att man också måste våga lyfta fram det som är speciellt med damfotbollen. Fair play, till exempel. Filmningar i straffområdet, fusket, det ser man inte inom damfotbollen. Det önskar jag att vi på damsidan skulle prata mer om.

… Vitsen med 
fackföreningar:

Fackföreningar representerar ju en grupp människor och jag är uppvuxen med ordet solidaritet. Det är viktigt att stå upp för arbetarna och se till deras vilja. Men det gäller att gå från ord till handling. Människor känner en skepsis mot makthavare som exempelvis politiker, men också mot andra som facket, för att det är för mycket tjôt. Det gäller att visa att man vill göra som man säger. Ibland är det mycket snack och lite verkstad, som jag brukar säga.

… Att lära sig 
ha tålamod:

Min pappa sa alltid att man måste ha tålamod. När jag var barn utmanade mina syskon mig och vi tävlade en hel del. Då måste man ha tålamod för att kunna vinna.
Och som kvinna i fotbollsvärlden måste man ha tålamod, annars hade man lagt av för längesen. Det har verkligen varit en resa i motvind – vi var käringar mot strömmen.
Som ledare har jag tagit till mig det här med att ha tålamod på äldre dagar – att våga tro på de beslut man tar. Man blir klokare med tiden. Har man tålamod så ger det tro, eller snarare: för att kunna tro måste man ha tålamod.