En organisation med så lite luft att den kippar efter andan. Där det knappt finns tid att gå på toa och fackligt arbete görs på fritiden. På Bravikens sågverk är bemanningen minst sagt slimmad.

Det är här Bråviken tar sin början. Åkermark tar över från asfalt och spårvagnspår. Grusvägen leder upp mot vad som vid första anblicken ser ut som en vanlig gård. Men för två och halvt år sedan drog en ny produktion i gång här. Ett 80-tal kollektivanställda klev då in på ”Skandinaviens största och modernaste sågverk”. Här beräknas 1 400 kubikmeter virke strömma genom sågen varje dygn.

En av dem som var med från starten på Holmen Timber i Braviken är GS klubbordförande Manfred Hoff. Redan då anade han att det inte var tillräckligt med personal. På systersågen i Iggesund, där de varit på studiebesök, hade de liknande bemanning och ingen hyvel. Dessutom med mindre kapacitet.

– Vi var snålbemannade redan från starten, säger han.

Manfred arbetar själv på mekaniksidan i skift tillsammans med tolv andra. På kvällar och helger är han ensam mekaniker, tillsammans med en elektriker. Då måste de prioritera. Sällan finns det tid till rollen som klubbordförande. Det fackliga arbetet gör han mestadels på sin fritid. Förvisso har han aldrig blivit nekad av företaget att vara ledig, men för Manfred handlar det om lojalitet mot de andra.

– Man känner att man sviker kollegerna om man åker iväg på fackliga grejer. Slitna som vi är.

Gång på gång har han påpekat hur situationen ser ut för ledningen. Hittills fått samma svar tillbaka. ”Bemanningen är rätt”. Men utrymme för en dålig dag finns inte, det påverkar alla andra. I hyvleriet hinner de knappt med toabesök. Där är Fredrik Hjelm gruppledare tillika skyddsombud. Hans uppgift är att se till så att rätt person står på rätt plats. Och de dagar då någon är sjuk märks det påtagligt.

– Men vi får alltid ut något. Det är egentligen ett problem, att det alltid fungerar på något sätt.

”Det är tuffa tider i branschen. Det är inte mycket luft i organisationen, men den är relativt anpassad till vår produktion och de behov vi har. Vi arbetar så att de förtroendevalda ska ha den tid som kan anses relevant för det fackliga arbetet.”, säger Göran Storm, som är platschef för Holmen Timber Braviken i ett mejl till DA.

Ulf Svensson, avdelningsordförande för GS i Östergötland, märker också av underbemanningen. Facket har svårare att få folk att komma till utbildningar och till stor del tror han att det handlar om de slimmade organisationerna.

De förtroendevalda vet att arbetskamraterna är de som drabbas och väljer därför att avstå. Ulf tror att det kan påverka det fackliga arbetet negativt. Vidareutbildning och uppdatering i ämnen är viktigt för att kunna sätta något emot arbetsgivarens krav och beslut.

Att det fungerar på sågverket i Braviken är enbart tack vare personalen, säger Fredrik och Manfred. För att produktionen ska överensstämma med det företaget önskar krävs ”en del trixande och trollande”. Och sånt tar extra mycket tid.

Trots att det är tajta med bemanningen får Manfred ofta höra från kollegerna att han borde få lägga mer tid på det fackliga. Sammanhållningen är bra och de har tillsammans jobbat upp en fackklubb från noll.

– Vi håller ihop. Det tror jag att de har börjat märka i ledningen.