Han var obekväm och sa ifrån. Företaget försökte köpa ut honom. En gång. Sen två och tre gånger. Men Gabriel Barjosef är inte till salu.
Genom låsta dörrar och långa korridorer hos Saint-Gobain i Eslöv visar Gabriel Barjosef vägen. Bakom dörren till det lilla arbetsrummet samsas Olof Palmes porträtt, utbildningsscheman och en överfull bokhylla om väggens utrymme.
I snart sju år har Gabriel suttit som IF Metalls klubbordförande. Och problemen började nästan direkt. Han presenterades för färdiga förslag. Men i stället för att skriva på sa han ifrån. Han fick höra att han var obekväm och att saker tog mycket längre tid sedan han blivit ordförande.
Gabriel plockar fram ett häfte om kollektivavtalet från bokhyllan. ”Vår heliga bibel som måste följas” kallar han det.
– Jag är en person med principer och är noga med avtal och lagar.
För tre år sedan kulminerade problemen. Efter en konflikt mellan Gabriel och cheferna kopplades en ombudsman från IF Metall in. Företaget sa att det inte gick att prata med Gabriel. Och att han inte kunde vara kvar. Arbetskamraterna vågade knappt prata med honom. De hade också hört att företaget ville ha bort honom.
Han stannade hemma i en vecka. Erbjöds en första deal för att sluta. Tackade nej. Fick erbjudande om en andra, men gav samma svar. Det tredje erbjudandet innebar 36 månadslöner. Gabriel vägrade fortfarande att acceptera.
– Jag är inte till salu. Och jag har inte gjort något fel. Om jag hade gjort det skulle jag ha lämnat direkt.
Förändringen kom först efter att ett flertal personer i företagsledningen slutade för ett och ett halvt år sedan. Varför vet Gabriel inte, men ”det är mycket bättre sedan dess”. Även om han inte hinner med det han ska göra under den fackliga tid som avsatts. Och är det utbildningar kommer pikarna från företaget direkt. ”Är det lite väl många utbildningar?” ”Är det verkligen nödvändigt?”
Gabriel säger att det inte är lätt att vara facklig representant och att ”man blir ensam när det blåser kallt”. Det är viktigt att facket uppfyller sin del av avtalet och ”att de som organisation inte gör några fel”.
Det brinnande engagemanget går inte att missa. Men han påpekar att den organisationen inte kan stå och falla med honom. I dag är intresset större än tidigare och Gabriel gör sitt bästa för att informera medlemmarna så fort han kan. För honom är facket en viktig del av samhället. Och medlemmarna den viktigaste delen av facket. Därför är det otänkbart att ge upp.
– Om de knäcker mig som person så knäcker de den fackliga organisationen.
Fotnot: Saint-Gobain har valt att inte kommentera innehållet i artikeln.
