Arbetskamraten klämdes till döds. Tomas Tronelius klarade sig med några centimeters marginal. – Om jag hade varit närmare hade jag inte suttit här nu, berättar han.
Olyckan inträffade på eftermiddagen den 25 maj 2010. Tomas hade kallats in från sitt ordinarie arbete för att göra en snabb reparation på en lastbil, det var problem med en ventil i boggin.
Jobbet skulle utföras åt Hydraul Mekanik och den 27-åriga receptionisten som arbetade där skulle ha uppgifterna Tomas behövde.
När lastbilen var framkörd och lastväxlaren uppfälld såg Tomas att ritningen han fått inte stämde med det han såg. Tomas och receptionisten lutade sig in över boggin och tittade, till slut ringde hon till företagets vd och berättade om problemet.
Då föll lastväxlaren ned. Hon dog omedelbart.
Tomas hade just rätat på sig och stod på alla fyra bredvid, den fallande lastväxlaren nuddade hans rygg.
– Tjugo sekunder innan låg jag där på mage precis som hon, berättade han vid rättegången.
Tomas hann inte reagera förrän allt var över. Han skickades till sjukhus, plåstrades om och åkte hem och var tillbaka på jobbet efter två dagar.
Men han jobbar inte länge med lastbilar. Trots den treåriga utbildningen på fordonstekniskt gymnasium till sitt drömjobb började Tomas efter olyckan se sig om efter annat och är nu betonghåltagare.
Efter olyckan framskrider utredningen långsamt. Så småningom åtalas Hydraul Mekanik AB och Tomas arbetsgivare, Industrirörteknik AB.
Rättegången inleds nästan tre år efter olyckan. Tomas får frågor om säkerheten: Varför han inte förankrade lastväxlaren, varför han inte säkrade den med stöttor.
Och Tomas berättar vad polisutredningen redan slagit fast: Det gick inte att förankra lastväxlaren eftersom lastbilen stod ute i det fria, Och det fanns inga stöttor.
Polisens bilder på lastväxlaren.
Efter rättegången träffar vi Tomas, i dag 25 år, långt från Gävle tingsrätt. Vi har stämt träff vid en rastplats i utkanten av de stora skogarna norr om Gävle. Det är ingen tillfällighet, Tomas började vara mer ute i skogen strax efter olyckan.
– Jag började jaga, älg, rådjur och räv. Det skönt att vara ute så, det är lugnt och fridfullt och man behöver inte fundera. Det här har ju varit en jobbig tid, även om jag försöker vara en öppen person och vill gå vidare.
– Det hade varit skönt att få detta klart tidigare, nu känns det ändå som en stor tyngd lyfts av axlarna, säger han efter att rättegången är avslutad.
Ibland funderar han på det som hände den där dagen.
– Tänk om jag gått och hämtat ett rör eller tagit vad som helst och stöttat med. Men tanken finns ju också på hur man själv låg där i en halv minut och tittade. När det hände hörde jag bara ett klick … Hade jag då haft armen längre in hade vi inte suttit här.
Hur vanligt är det att lastväxlare slår igen?
– Före olyckan hade jag inte hört det en enda gång, men efteråt har folk berättat en massa historier. Sånt skai så fall anmälas som tillbud. Men om ingen skadas är det vanligt att det inte heller blir någon rapport.
Har du tänkt på detta med stöttor efteråt?
– Det borde funnits stöttor på bilen, jag vet att det finns på nya lastbilar. Först och främst borde något av företagen haft stöttor.
– Man tänker inte på en uppfälld lastväxlare som hängande last eller på den inneboende kraften. Och man litar på materialet. Det finns så många säkerhetsventiler att man tror att allt alltid beter sig som det ska. Men så är det ju inte.
Tidigare artiklar:
Dom för dödsolycka i Gävle överklagas
Gävleföretag döms till 750 000 för dödsolycka
