GruvprotestDen infekterade debatten om gruvbryningen i Kallak i Jokkmokks kommun fortsätter. I morgon lördag ordnar samebyn Sirges demonstration mot planerna.
Provsprängningarna för eventuell gruvbrytning i Kallak rör upp känslorna. Gruvjobb ställs mot naturvård och samernas renskötsel. De olika uppfattningarna har varit mest påtagliga direkt på platsen för provbrytningen. Motståndare har försökt stoppa borrning och sprängning och polisen har tillkallats för att skydda gruvbolaget. Men frågan diskuteras också livligt både på större möten och i sociala medier där – minst – sex olika Facebookgrupper bildats av motståndare, anhängare och osäkra.
Det är brittiskägda gruvbolaget Jokkmokk Iron Mines AB som borrar och spränger för att om möjligt starta järnbrytning fyra mil utanför Jokkmokks samhälle. Enligt bolaget ska en gruvetablering ge ungefär 400 jobb om fem år. Det har kommunledningen tagit fasta på:
– Vi har tappat 900 invånare de senaste åren, vi måste ha nya jobb för att överleva, säger Anna-Greta Kvickström (s), kommunstyrelsens vice ordförande.
– Nu är vi drygt 5 000 invånare, i början av 1980-talet var vi 12 000. Då fanns jobb hos Vattenfall och i skogen, nu har de försvunnit. Vi behöver skattekronor och jobb för att i varje fall stoppa utflyttningen.
Men jobbargumentet avvisas av motståndarna:
– Det är ett mantra som gruvkramarna upprepar, man lever som i en dröm. Men vi har stuckit hål på den bubblan, säger Tor Lundberg Tuorda, som bor i byn Randijaur, inte långt från Kallak.
– Blir det gruvdrift kommer folk inte att flytta hit med familjen. Mannen eller kvinnan jobbar där – men långpendlar och kommer till Jokkmokk med buss eller flyg. Sedan drar de hem – och skattar i hemkommunen eller hemländerna. Vi får inte ökat befolkningsunderlag, utan ökade kostnader för vägunderhåll, bostäder med mera.
– Dessutom: Nu handlar det om järnmalm. Men när staten sponsrat med järnväg för några miljarder blir det lättare att ta upp kopparen. Redan prospekteras för två koppargruvor som fått provborrningstillstånd. Och det blir mycket värre än järnbrytning, med bland annat krav på jättelika dammar – som kan brista, som de gjorde för Boliden i Sevilla ett antal år sedan.
Tor Lundberg Tuorda är same. Han sysslar själv inte med renskötsel, men lyfter fram den som alternativ:
– Den har redan funnits här i tusentals år. Där finns mycket att utveckla, det går att förädla mycket mer här på plats i stället för att skicka iväg renköttet. Dessutom vill jag se en satsning på den störst växande näringen i Sverige: turismen. Då bygger man en hållbar och klok framtid.
IF Metalls avdelning 2 i Norrbotten har inte tagit ställning officiellt. Men:
– När man pratar med folk är det ju ytterst få som är negativa, eftersom man ser vilken utvecklig det skulle innebära för Jokkmokk, säger ombudsmannen Jörgen Näsström.
– Därför hoppas vi att gruvan blir av, det kan bli ett lyft som det blivit för Pajala. Nu är det ju så att ungdomarna här flyttar ut. Därför är det ytterst få jokkmokkare som är där uppe vid provbrytningen och protesterar. Det är proffsdemonstranter som kommit dit, som sabbar maskiner och skär sönder däck. Det är dumheter, det är inte seriöst. En del av dem var ju på Gotland och protesterade mot planerna på kalkbrytning där.
Jörgen Näsström är medveten om protesterna från samebyarna i området:
– Rennäringen är stor i Jokkmokk, men jag tror att man kan kombinera både gruvnäring och renskötsel. Man brukar ju kunna lösa sådana konflikter.
Det pågår inte någon renskötsel i området och är inte en flyttled, enligt honom.
Tor Lundberg Tuorda har rakt motsatt uppfattning:
– Där är vinterbetsland och själva området är dessutom en flaskhals, samebyn är som smalast där.
Oenighet råder alltså om hur stor påverkan en kommande gruvdrift egentligen skulle ha. Ingen förnekar dock att miljön kommer att påverkas. Kommunledningen har bland annat därför krävt att en miljöavgift införs vid gruvbrytning:
– Man diskuterar att höja avgiften för mineralutvinning och visst, man tar ut högre avgift i andra länder. Men det är pengar som går till staten. En miljöavgift till den kommun där brytningen sker skulle vara bättre, för då skulle pengarna gå direkt till den kommun som berörs, säger Anna-Greta Kvickström.
