För några månader sedan tillverkade de 
reklamfoldrar på Halmstad tryckeri. Nu pluggar 
Jeanette Åkesson matte, Eva Haake ska gå en kurs 
i hälsoarbete och Anne-Marie Ljungkvist funderar över jobbet som elevassistent på en skola.

I somras träffades vi på ett kafé utanför Halmstad. De tre kvinnorna hade inte sett varandra sen sista dagen på tryckeriet, en månad tidigare. Jätteroligt, men konstigt också, tyckte de. Tidigare träffades de varje dag över matlådorna i lunchrummet.

– Man förstår hur viktiga arbetskamraterna är först nu, säger Jeanette Åkesson.

Jeanette har redan börjat plugga matte på gymnasienivå på komvux.

– Matten är svår, men absolut inte hopplöst. Jag funderar på att bli redovisningsassistent eller medicinsk sekreterare. Då måste jag också läsa mer engelska och svenska. Jag kan tänka mig att sitta i receptionen på en vårdcentral. Jag tror att det är ett omväxlande jobb. Man får kontakt med både patienter och de som jobbar där.

Eva säger att hon fortfarande känner sig vilsen. De andra håller med.

– Det kanske inte är så konstigt efter 14 år på tryckeriet. Men det känns också som en möjlighet att göra något annat. Min dröm är att bli hälsocoach. Jag försöker att komma in på en kurs i grundläggande hälsoarbete.

– Hälsocoach? Vad jobbar man med då? frågar Jeanette.

– Man coachar folk att äta bättre, träna bättre, säger Eva. Kanske kan jag jobba på ett hälsocenter, eller på ett gym. Eller gå vidare och hålla kurser i stresshantering.

Anne-Marie berättar om ett inslag i lokalradion. Det var tips om hälso- och kostfrågor. ”Folk kan behöva höra sånt.”

– Jo, jag sökte upp killen som hade programmet, säger Eva. Han jobbar på en restaurang i stan. Jag frågade honom vad han har för utbildning och bakgrund. Det var ett bra möte.

Anne-Marie har sökt utbildningen till socialpedagog.

– Jag har inte riktigt de meriter som behövs. Jag har aldrig tidigare jobbat inom vården. Men på Arbetsförmedlingen trodde de att jag kan komma in. Chansen att få jobb är stor. Man kan arbeta inom så många områden. På skolor, med missbrukare och på socialkontor till exempel.

– Helst vill jag jobba med barn, som elevassistent eller liknande. Stötta barn som har det svårt. Det känns som ett meningsfullt jobb. Man kan göra skillnad.

Ingen av kvinnorna längtar tillbaka till Halmstad tryckeri. Men de saknar sina arbetskamrater, och tryggheten att få sin lön varje månad.

– Man visste vad man hade och vad man kunde göra av med, säger Jeanette. Så är det inte nu.    

Fotnot: När DA hör av sig till kvinnorna igen i slutet av sommaren berättar Anne-Marie att hon inte kom in på utbildningen hon sökte till. I stället valde hon samma bana som sin man.

– Han jobbade också på tryckeri förut, men nu är han färdig undersköterska.

Jeanette har varit barnledig under sommaren, snart tar hon upp mattestudierna igen. Och Eva kom in på hälsokursen på Halmstad högskola.