ReportageHållbar, förnybar, internationell och högteknologisk med framåtanda. Så beskriver organisationen Skogsindustrierna sin bransch när den turnerar runt bland Sveriges gymnasieskolor. Uppdrag: att väcka skogsintresset hos framtidens arbetskraft. 

– Stoppa inte ner era mobiler, ni kommer att behöva dem! Vi ska ut på en resa och ni behöver ett pass, så ladda ner appen nu!

Vi befinner oss på gymnasieskolan Teknikum i Växjö. Det är torsdag morgon och Maria Petré från Skogsindustrierna instruerar halvsömniga elever från skolans teknik- och elprogram.  

– Så, nu fungerar mobilerna som mentometrar. Nu ska ni rösta. 

Tillsammans med kollegerna Ylva Häggblad och Liv Wallinder kommer hon med en rad påståenden vars sanningshalt eleverna får rösta om. ”Skogsindustrin är bara till för gubbar. Den slösar med energi. Samhället och staten satsar på branschen.” Ja- och nejstaplarna åker hiss i takt med att en nu något piggare och mer vaken skara elever trycker på sina mobiler.  

I fjorton år har Skogsindustrierna turnerat runt skol-Sverige med Framtidsresan, en två och en halv timme lång temadag om skogsbranschen. Förhoppningen är att eleverna efter resans slut ska se att det finns mer än motorsågande skogsarbetare i
orangea skyddshjälmar där ute. Och att det kommer att behövas folk, trots att branschen på vissa håll hackar just nu.  

– Vi spår inte att vi kommer att stå med ett överskott av personal, säger Maria. Visst görs det åtstramningar, och det läggs ner bruk, men Skogsindustrin omsätter två hundra miljarder om året. Det är gigantiska summor. 

Denna framtidsresa gör tre uppehåll på destinationerna Evigheten, Världen och Innovation. Med miljö och kretslopp som ledstjärna får eleverna tanka pusselbitar i mobilerna att bilda kretslopp med. Sol, skog, massafabrik, viskos, träningskläder, soprum, värmeverk, koldioxid, planta, gallrare, trasmatta ska läggas i rätt följd och knytas ihop.

– Vad fan är viskos för nånting, undrar någon.

– Vad är gallrare, undrar en annan. Men skogen ska väl vara före gallringen? Du kan ju inte gallra skog som inte finns. 

På destination Världen växlar språket till engelska och efter att ha svarat ja eller nej på påståenden som ”jag gillar att träffa människor, jag vill studera på universitetet, jag vill bli chef, jag vill bli känd och jag vill jobba utomlands”.

– Congrats, there will be a future for you in the forest industry, we need coworkers of different skills. (Det finns en framtid för er inom skogsindustrin, vi behöver medarbetare med olika färdigheter), säger Ylva.

– Någon som borstade tänderna i morse? Okej, visste ni att tandkräm innehåller cellulosa? Tänk om vi i framtiden kan göra sockerskedar som löses upp i varmt kaffe? Eller mjölkkartonger som ändrar färg när mjölken blir sur?

Vid resans slut har bilden av skogsarbetaren med sin orangefärgade hjälm blivit suddig i konturerna och ersatts av forskare, säljare, chefer, personalvetare och ingenjörer. Christopher Sandberg, Hampus Ek och Sandra Gunnarsson från teknikprogrammets andra år är uppåt och något mer allmänbildade. 

– Innan visste jag bara att de skövlade skog, säger Hampus. 

– Och att de åkte runt i sina maskiner, säger Sandra. 

– Men att jobba där, säger Christopher. Jag vet inte. Det fångade inte direkt mitt intresse, men nu vet jag i alla fall att det finns jobb. 

Sandra har haft kul, men blev inte heller frälst. 

– Nä. Jag vill antingen jobba med IT eller bli fastighetsmäklare och flytta till USA. 

Hampus då? 

– Jag vill jobba med programmering inom IT och det finns tydligen många som jobbar med det i branschen. Så absolut, jag är mer positiv nu. 

Kan du tänka dig att jobba inom skogsindustrin? 

Ivan, 17, teknikprogrammet.

– Det beror på vad jag får jobba med. Det får inte vara för ansträngande, jag är lat. Jag vill sitta på ett kontor och sköta en dator, och fika. 

Hampus Ekman, 18, elprogrammet.

– Jag är redan där, vi har egen skog som vi sköter, jag kör lite motorsåg och kör ut skog. Det skulle vara kul att programmera sågverk, sen kan jag jobba i skogen på fritiden. 

David Wickström, 17, teknikprogrammet.

– Det är i alla fall en möjlighet. Jag vill jobba med att programmera robotar och det finns ju mycket sånt ute på fabrikerna. Att jobba inom skogsindustrin blev en ny tanke nu.