GS tappar medlemmar. Det gör ont i en förbundsordförande att skriva det. Inte minst med tanke på det fantastiska arbete som GS företrädare lägger ner på att driva förbundet framåt.
Förbundsstyrelsen har under året lagt en hel del tid på att analysera medlemsutvecklingen. Vi kan konstatera att GS har en stabil organisationsgrad. Med andra ord så beror medlemsminskningen inte i första hand på att medlemmar själva väljer att lämna förbundet. Snarare är det våra branschers utveckling som spelar in. Strukturella förändringar och rationaliseringar leder till att färre anställda behövs i våra branscher. Det är viktigt att tänka på när olika domedagsprofeter siar om fackföreningars nära förestående sotdöd.
Därför är det naturligtvis viktigt för förbundet att lägga kraft på branschfrågor. Skogsråvaran är basen för en stor del av våra medlemmars sysselsättning. Skogen försvinner inte och den går att förädla så oändligt mycket mer än vad vi gör i dag. I byggsektorn och i förpackningsindustrin till exempel. Med tanke på klimatfrågans ökande betydelse är det naturligt att tänka sig en positiv utveckling för en förnyelsebar råvara, i vart fall på lång sikt.
Men det är inte läge att sätta sig med armarna i kors och vänta in en sådan utveckling. På GS förbundsmöte som hålls i slutet av november kommer förbundsstyrelsen att initiera en diskussion om en strategisk satsning på att få fler medlemmar i förbundet.
Även om vi i dag har en hög organisationsgrad så vet vi att det finns många potentiella medlemmar. Det är ett trist faktum att den vanligaste orsaken till att man inte är med i facket helt enkelt är att man aldrig fått frågan. Detta har vi tänkt att ändra på.
Det finns flera skäl till detta. De flesta vet att ett fackligt medlemskap går att räkna hem på individuell nivå. Vi förhandlar löner och arbetstid. Håller koll på arbetsmiljö och tecknar försäkringar. Men det vi alltför sällan pratar om är vilken betydelse ett fackligt medlemskap har för samhällsutvecklingen i stort.
Vi har bevittnat (bevittnar?) en kris i Europa som trängt så djupt in i enskilda länder att sociala strukturer brutit samman. När arbetslösheten stiger och biter sig fast, trängs också fackföreningsrörelsen tillbaka. Det har vi känt av även i Sverige.
I analyser av hur enskilda länder klarat krisen sticker de nordiska länderna ut i positiv bemärkelse. Starka parter på arbetsmarknaden är en bidragande orsak till att man klarar kriser bättre. Vad ger då en fackförening legitimitet?
Den enskilt viktigaste faktorn torde vara organisationsgraden. Många medlemmar ger styrka. Ju fler vi blir ökar möjligheten att ge röst åt dem som faktiskt drabbas när krisen står för dörren. De som får ta smällen när svångremmen dras åt. Lyckas vi att stärka vår röst kan vi också få inflytande över hur en kris kan hanteras utan att bryta sönder sociala strukturer.
Ska vi lyckas med detta måste vi hjälpas åt. Det är på din arbetsplats och i ditt fikarum som vår gemensamma styrka bestäms. Så varför inte ägna någon minut i morgon åt att diskutera varför man ska vara med i facket? Det är det värt.
