FilmÅfors glasbruk lades ner förra året, i somras stängde även Orrefors. På lördag har Agneta Gustavssons kortfilm om arbetarnas sista dagar på bruken premiär.
– Den är viktig som ett dokument om vad som hände i glasbruken. De sista åren har varit så oerhört dramatiska. Nästan alla glasbruk har lagts ner, säger Agneta Gustavsson, producent och manusförfattare.
Åfors glasbruk släckte ugnen för gott den sjunde september förra året, efter att den hade brunnit under 136 år av glastillverkning. Tidigare i år la även den anrika Orrefors glasbruk ner och med den en epok i svensk glashistoria.
Om det här handlar filmen ”Vad ska man säga? En berättelse om det som hände i Glasriket”.
Agneta Gustavsson är frilansjournalist och har tillsammans med fotografen Lars Göran Bergström följt några av arbetarna under de sista dagarna på de två glasbruken. Hon tycker att det har varit för stort fokus på företagsledningen i medierna medan de som byggt varumärket, arbetarna, hamnat i skymundan.
Ägarna New Wave Groups beslut att stänga de två glasbruken, menar hon, har inneburit ett paradigmskifte inom branschen. Jobben har flyttats utomlands, till bland annat Tyskland, Turkiet och Thailand.
– Vi måste skriva den här historien själva, för det är ingen annan som gör det. Det är en poetisk film, en eftertänksam film. Åke, Anders, Cissan och de andra berättar om sina känslor, säger hon.
Filmen är en del i projektet Kris i repris som drivs av ABF och IF Metall för att dokumentera Sveriges glastillverkningshistoria under de senaste 30 åren. Det är en uppföljning på ett liknande projekt som drevs i början av 1980-talet.
Filmen är ungefär 15 minuter lång och har premiär på lördag i Åfors Folkets hus.
Vad förväntar ni er för reaktioner på premiären?
– Det ska bli jättespännande. Alla som kommer dit har förmodligen personlig anknytning. Det blir nog roligt för många att se dem man känner igen. Men också sorg över det som hänt, säger Agneta Gustavsson.
