Så har ännu ett år gått och julfriden tar så sakteliga oss människor i besittning. Eftersom detta är årets sista krönika tänkte jag summera året med min alldeles egna fackliga topplista för 2013.

5. Fackliga framgångar i Swaziland

Swaziland är en absolut monarki i skuggan av storebror Sydafrika. Kungahuset styr landet med järnhand och vältrar sig i lyx medan folket plågas av ohälsa och arbetslöshet. Den 20 september hölls det parlamentsval och flera fackliga kandidater blev invalda i parlamentet. En nyhet som måhända inte omedelbart förändrar vardagen för folket  men som förhoppningsvis är det första positiva steget mot demokrati i Swaziland och bekräftar fackets viktiga roll i demokratiseringsprocesser.

4. Glesbygd och storstad i symbios

Under året invigdes Strandparken, ett nytt bostadsområde i Sundbybergs kommun strax utanför Stockholm. De åtta våningar höga trähusen tillverkas i Bygdsiljum i Västerbotten. Ett bra exempel på modernt byggande som inte bara är klimatsmart utan också är effektivt att producera. Men framförallt ett fantastiskt samspel mellan glesbygd och storstad. Här skapas sysselsättning i västerbottnisk glesbygd samtidigt som man lättar på bostadsbristen i Sveriges folktätaste kommun. Oemotståndligt.

3. S tar bladet från munnen

I november tar Stefan Löfven bladet från munnen och meddelar att Socialdemokraterna går till val på egna meriter. Det blir alltså inget organiserat valsamarbete med V eller MP 2014. Beskedet kanske inte förvånar så många men jag tycker ändå det är viktigt eftersom det visar på en vilja att ta ansvar för Sverige och en respekt för att det är valresultatet som ska avgöra hur Sverige ska styras. Det kontrasterar också starkt till den borgerliga alliansens cementering av en omodern och bitvis förlamande blockpolitik.

2. Borg rättar till ett fel

Sedan 2007 har landets löntagare fått betala en riskpremie för hög arbetslöshet i sin a-kassa. Anders Borg närde en teori att landets löntagare på detta sätt skulle hålla tillbaka sina lönekrav. Problemet för Borg är att teorin som sådan har väldigt lite med verkligheten att göra. Den sammantagna effekten av regeringens totala experiment med A-kassan är att över 100 000 löntagare lämnat försäkringen och att svenskarnas ekonomiska skydd vid arbetslöshet åkt rutschkana i internationell jämförelse. Under året meddelade dock finansministern att den differentierade arbetslöshetsavgiften ska tas bort från årsskiftet. Det är ju nu själva den att man ska bli glad över att något som är uppenbart fel rättas till. Betänk dock att det gäller den borgerliga regeringen och att förväntningarna är lågt ställda, därför denna höga placering på topplistan.

1. Facklig sammanhållning i avtalsrörelsen

I början på april träffas de första avtalen i den stora avtalsrörelse som präglat svensk arbetsmarknad under 2013. Bortsett från att avtalen ger god grund för reallöneutveckling, visade LO:s förbund denna gång återigen att vi kunde hålla samman. Sammanhållning är en gammal facklig paradgren och egentligen den enda styrkan vi har. När det sprack förra avtalsrörelsen blev det uppenbart att vi försvagade oss själva. Symboliken i årets fackliga sammanhållning har så stor betydelse för vår legitimitet att jag tycker den förtjänar en ohotad förstaplats på denna topplista.

Avslutningsvis tillönskas alla medlemmar och läsare en riktigt God Jul!