Det blev kanske inte riktigt som de hade tänkt sig. Men Petra och Henrik är glada att de lyckades dela upp föräldraledigheten så pass mycket som de gjorde. Livet blir lite enklare när båda kan hjälpas åt.

– Det är många tjejer som sagt ”men gud, hur kan du åka ifrån ditt barn som är så litet, så länge?” Och jag bara ”Va? Han har ju en pappa!”

Den här fredagen är Petra Ekerum och Henrik Mattsson lediga från sina jobb på Arctic Paper i Munkedal. 1,5-åriga Otis är på förskolan och än så länge är det lugnt i huset som de flyttade in i för tre år sedan. Henrik kokar kaffe och Petra tvättar napparna som de hittat lite varstans i huset.

Innan Otis kom hade de tänkt att de skulle dela rätt så lika på föräldraledigheten. Men förlossningen var svår och efteråt mådde inte Petra så bra.

– Det är liksom ingen som har berättat hur jobbigt det är att få barn. Man tror att det ska vara som på film, man sitter och glittrar och myser med sin lilla bebis. Och så är det bara totalt kaos, säger hon.

Nu kan hon skratta åt det. Men efter att Otis föddes tog det åtta månader innan hon kände sig redo att återvända till arbetet. Då tog Henrik ut en månad, sen tog hon en, sen tog Henrik tre. Över sommaren tog hon ut tre till och Henrik hade semester.

– Många har nog förhoppningen att man ska dela lika. Sen blir det inte alltid så ändå, säger Petra.

– Jag tror att det kan bli så med första barnet, att kvinnan är hemma mer då. Det är så mycket nytt och man går igenom så mycket, både kroppsligt och psykiskt. Och vissa ammar ganska länge, det kan också påverka.

Eftersom de båda jobbar skift har de ändå möjlighet att vara hemma mycket. Och de är glada att de har kunnat dela upp det som de gjorde. Båda klarar av att vara ensamma med Otis längre perioder och de är inte låsta av att bara en av dem kan få honom att somna eller äta. Och de tror att uppdelningen har varit bra även för Otis.

– Han är en väldigt öppen liten kille. Han har aldrig varit mammig eller pappig, han tycker om alla. Jag tror att han känner sig trygg, eftersom vi båda varit hemma, säger Petra.

Otis kommer inspringande under glada skrik efter att Henrik hämtat upp honom på förskolan. Han ropar hej, visar upp jämfotahoppen han nyss lärt sig och pekar på sin gröna tramptraktor.

– Titta! Traktor! 

Pedalerna når han inte ner till än, så Henrik skjutsar runt honom. Otis sköter ratten och skrattande krockar de in i nästan varenda möbel i vardagsrummet. Traktorer har varit hans största intresse sedan de höll på med ett vägarbete utanför och Petra medger att hon nu börjar bli lite trött på att titta på traktorklipp på Youtube.

På pappersbruket tjänar de ungefär lika mycket, så ekonomin behövde aldrig avgöra vem som skulle ta den mesta tiden. Båda är osäkra på om fler föräldradagar borde knytas till föräldrarna eller inte.

– Jag tycker det räcker med barnet, säger Henrik. Det är anledning nog att vara hemma. Man vill ju spendera tid med sitt barn.

– Men det är ju inte tillräckligt för många, svarar Petra. 

Hon tror att en tvådelad försäkring kan vara bra för att få fler pappor att stanna hemma. Men ser samtidigt att ekonomin ofta styr vem som tar ut mest. Både hon och Henrik tror att det behövs någon sorts attitydförändring för att få fler att dela jämställt.

– Jag tror att det handlar om att kvinnan ska låta mannen ta ansvar också. Släppa kontrollen. Man måste fatta att det är väldigt skönt när båda kan lika mycket saker, säger Petra.

–  Och kanske skulle papporna bli bättre på att kräva sin rätt också.