– Reglerna för arbetskraftsinvandring borde ses över, säger professor Catharina Calleman. Hon har studerat arbetskraftsinvandringen under några år. Bristen på kontroll och juridiskt bindande avtal gör människor från fattiga och krigshärjade länder väldigt utsatta, säger hon.
Catharina Calleman, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet, säger att det saknas garantier för att arbetsmigranterna som kommer till Sverige verkligen får de villkor som utlovats.
Villkoren ska, enligt lagen, formuleras av arbetsgivaren i ett så kallat arbetserbjudande. Det ingår i ansökan om arbetstillstånd. Arbetserbjudandet får inte vara sämre än kollektivavtalet eller den praxis som gäller i branschen.
Problemet är, enligt Calleman, att arbetserbjudandet inte är juridiskt bindande. Anställningsavtalet och de verkliga arbetsvillkoren kan bli helt andra.
– Arbetsgivarna har ibland själva sagt att villkoren inte blev de samma som de erbjudna, säger hon.
GS avtalssekreterare Tommy Andersson tar upp liknande problem i en tidigare artikel i Dagens Arbete. I artikeln säger han att GS företrädare har träffat migranter som drabbats av just detta.
Migrationsverket har inte till uppgift att kontrollera att arbetserbjudandet efterlevs. Men det finns specialregler för nystartade företag i vissa branscher sen januari 2012. Det gäller, bland andra, städ-, jordbruks- och trädgårdsbranschen. Vid ansökningar om arbetstillstånd i de branscherna måste arbetsgivarna redovisa att de klarar av att betala lön i minst tre månader. Och företag som är registrerade utanför EU måste bland annat ha en registrerad filial i Sverige.
– Någon typ av kontroller borde finnas för företag i alla branscher, säger Catharina Calleman.
En regel, som enligt Calleman försvagar migranternas ställning, är att arbetstillståndet knyts till en viss arbetsgivare. Ett tillstånd får ges upp till två år första gången. Om anställningen avslutas innan tiden löpt ut dras tillståndet in. Det enda sättet att förhindra det är att hitta en ny arbetsgivare inom tre månader.
– Det gör det svårt för migranterna att hävda sina rättigheter. Risken finns att de blir uppsagda om de ställer krav. Små arbetsgivare har ofta mindre kunskaper om anställningsskyddet.
Catharina Calleman har gjort en specialstudie av arbetskraftsinvandring för arbete i privata hushåll. Hon har granskat ansökningar om arbetstillstånd hos 31 olika arbetsgivare, de flesta företag som utför personlig assistans och/eller tjänster med RUT-avdrag. I studien ingick bland annat intervjuer med arbetsgivare, Migrationsverket och Kommunal (namnen på de som söker arbetstillstånd får Migrationsverket inte lämna ut).
Fackets uppgift är att kontrollera att villkoren i arbetserbjudandet är i samma nivå som kollektivavtalen. En uppgift som mest är till för att ge besluten mer tyngd, skriver Calleman i studierapporten. I praktiken innebär det att avgöra om lönen i anställningserbjudandet är jämförbar med kollektivavtalets. ”Den frågan skulle i branscher med lägstalön lika väl kunna avgöras av Migrationsverket.”
När facket lämnar andra synpunkter i sina yttranden spelar det mindre roll, visar Callemans studie. Det kan till exempel handla om att det inte finns kollektivavtal på arbetsplatsen eller att det finns ledig arbetskraft i Sverige som kan utföra jobben. Sådana kommentarer hindrar inte Migrationsverket från att bevilja ansökningarna.
Debatten, som började med LO:s utspel om en mer reglerad arbetskraftsinvandring, är nyttig, tycker Catharina Calleman.
– Det är viktigt att regelverket diskuteras, så att det kan förbättras.
