Ovilja för att framstå som svag och stela mötesstrukturer hindrar anställda från att slå larm om farliga arbetsvillkor. Cheferna måste ner på golvet och ut i fikarummen för att lyssna på vad anställda själva har att säga om arbetsmiljön, visar en ny avhandling.
Plötsligt hördes ett kraftigt dån som fick hela avdelningen på pappersbruket att skaka. Rullmaskinen hade kastat ut de stora pappersrullarna som nu låg huller om buller inne i maskinen. John Sjöström och hans arbetskamrater blev tvungna att försöka få ut de flera hundra kilo tunga rullarna för hand. Ett riskfyllt arbetsmoment. Misslyckades de kunde rullarna studsa tillbaka och de skulle klämmas mot maskinens vägg.
Det gick bra den gången men i efterhand har John Sjöström frågat sig hur de kunde sätta sig själva i sådan fara utan att tveka – och varför liknande problem aldrig diskuterades med arbetsledningen.
Flera år senare har John Sjöström skrivit en avhandling som handlar om just arbetsmiljöarbetet på ett pappersbruk. Det gäller att ta till vara på den kunskap som finns hos dem som faktiskt utför jobbet, är hans slutsats.
– Den kunskapen är svår att fånga upp genom stelbenta rapporteringssystem och möten uppe på chefens kontor. Anställda diskuterar problem nere på golvet eller i fikarummet. Därför måste arbetsmiljöarbetet ske just där, säger John Sjöström.
Att anställda tar risker beror ofta inte på okunskap eller bristande respekt för regler, utan på hur arbetet är organiserat och kraven på att hålla produktionen igång, visar avhandlingen.
Systemen för att rapportera risker och tillbud kan också vara dåligt utformade. Ofta upplevs de då som ett sätt för ledningen att kontrollera de anställda, i stället för som en möjlighet till att vara med och påverka. Arbetsmiljölagen ger anställda rätt – och skyldighet – att själva delta i arbetsmiljöarbetet på sin arbetsplats, men avhandlingen visar att denna möjlighet ofta utnyttjas dåligt.
– Det är väldigt svårt att höja rösten på de möten som hålls. Om man till exempel säger att arbetet är för tungt, stressigt eller att man har ont riskerar man att framställa man sig själv som olämplig istället för att få en diskussion kring arbetsmiljön, säger John Sjöström.
Att uttrycka sig så att chefen förstår och tar det man säger på allvar är inte alltid heller helt enkelt.
– Det är betydligt lättare att prata om saker när man är på ”hemmaplan” istället för att försöka beskriva dem i ett annat sammanhang, såsom på ett möte, säger han.
Dessutom är det inte alltid som anställdas synpunkter följs upp eller leder till någonting, visar avhandlingen. Det behöver inte betyda att cheferna inte bryr sig utan om att det saknas rutiner för att ge de anställda inflytande.
John Sjöström vill slå ett särskilt slag för skyddsombudens viktiga roll. De har ofta bättre kunskap om arbetsmiljön än cheferna och kan förmedla anställdas åsikter så att de kommer arbetsmiljöarbetet till godo.
Samtidigt har de en svår mellanposition. De ska både fungera som de anställdas representanter, men samtidigt innebär uppdraget ofta att de kommer längre ifrån arbetsplatsens vardag. När skyddsombuden är frånvarande från arbetet för att gå på möten får kollegorna i skiftlaget mer att göra, vilket kan skapa irritation. Särskilt om inte skyddsombuden får tid att förmedla information från de möten de deltar i, eller för att samla in synpunkter från kollegorna. Nyttan med skyddsombuden blir då otydlig för arbetskamraterna.
– Det är väldigt beklagligt när skyddsombuden inte uppskattas för det jobb de gör. Bara att de finns på arbetsplatsen gör att säkerhet och arbetsmiljö tas på större allvar. Det visar också internationell forskning.
I sitt nuvarande arbete på IVL Svenska miljöinstitutet har John Sjöström också haft möjlighet att studera arbetsmiljöarbete bland företag i andra branscher. Vissa av dessa företag lyckas både effektivisera produktionen och skapa en bättre arbetsmiljö genom att göra de anställda mer delaktiga.
– Företagen inser att de måste föra ner diskussionen på golvet för att göra produktionen mer effektiv. Som en bonus fångar de då också upp arbetsmiljöproblem, säger han.
Men många företag försöker effektivisera utan att ge de anställda inflytande över förändringsarbetet, då blir både arbetsmiljön och kvaliteten lidande.
– Man jobbar bättre när man kan vara med och påverka och ens åsikter tas på allvar. Också ur ett rent vinstintresse är det därför viktigt att få med de anställdas ögon och öron i arbetsmiljöarbetet. I längden vinner ingen på att folk skadar sig eller går runt och mår dåligt på jobbet, säger John Sjöström.
John Sjöströms avhandling ”Det komplexa deltagandet ” finns att ladda ner här.
