VårbudgetenEn kapitulation för arbetslösheten. Så betecknar LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson vårbudgeten. Han talar också om en omställning som inte fungerar. Otrygga, rädda industriarbetare som inte vågar gå vidare till mer kvalificerade jobb.
– Anders Borg har lagt en budget för noll jobb, säger Karl-Petter Thorwaldsson.
– Detta trots att vi har över 400 000 arbetslösa, varav 70 000 varit arbetslösa längre än två år. Ändå redovisar de inga resurser för att bekämpa arbetslösheten.
Men regeringen säger samtidigt att de ska återkomma med förslag i höst. Kommentar?
– I dag har vi 100 000 fler arbetslösa än våren 2006, då Alliansregeringen tog över. Då pratade Moderaterna om att vi hade en massarbetslöshet, att man måste gå från ord till handling. Nu gör de ingenting, säger att man ska återkomma. Det har vi hört 17 budgetar i rad. Och ingenting har hänt.
– Nu gäller det att agera och göra det fort. Annars kommer Sverige likt andra länder ha en hord av arbetslösa som inte ens när konjunkturen vänder kan ta jobben som kommer. De är helt borta från arbetsmarknaden. Det är det allvarliga.
– Det finns enkla åtgärder som skulle leda till att folk fick jobb.
Vilka, till exempel?
– Förra året anvisade företagen 83 000 lediga jobb som inte hittade arbetslösa med rätt kompetens. Många av de jobben krävde utbildning under kort tid. Det näst mest efterfrågade på Arbetsförmedlingen var kodat som maskinförare.
– Har man ett B-körkort kan man köra lyftkran, väghyvel och grävmaskiner. Utbildningen är 10 veckor. Vad är problemet? Många av de arbetslösa är industriarbetare. Jag vet att många av dem skulle vilja gå ut och bli maskinförare.
Sjuka och arbetslösa LO-medlemmar, vad innebär budgeten för dem?
– Regeringen slår mot sjuka och arbetslösa. Man tror att hungriga vargar jagar bäst. Teorin är ju att arbetslösa och sjuka med dåliga ersättningar ska vara mer benägna att söka jobb med låg lön.
– Jag har rest runt mycket och träffat arbetslösa industriarbetare. Det är inte problemet. De har ju kanske 50 procent av sin inkomst i a-kassa. De söker alla jobb som finns, men får inget. Den teorin har visat sig inte funka. Det viktigaste nu är att få till en normal omställning. Alla fackliga organisationer är ense om det.
Vad menar du med normal omställning?
– Jag kan ge ett exempel. Jag var på två IF Metall-arbetsplatser i Skåne. De hade den avdelningens lägsta löner. En kvinna hade jobbat över 20 år på arbetsplatsen och hade 19 500 kronor i lön.
– I normalt läge skulle de ha sökt sig bort, och antagligen fått ett annat jobb. Men i dag med en a-kassa som inte funkar är det ingen personalomsättning på något av företagen. Alla var kvar.
– Tidigare, när man hade skydd för 80 procent av sin inkomst, var det många som bytte jobb flera gånger. De kunde lämna ett mindre kvalificerat jobb till en arbetslös att söka. I dag är den naturliga omsättningen bland industriarbetare nästan noll. Folk vågar inte söka sig bort.
Hur vill du sammanfatta din syn på budgetförslaget?
– Det är passivt. Många trodde, jag också, att den skulle visa vägen för ett kunskapslyft, ett arbetsmarknadspaket i större volym. En väg bort mot varaktiga jobb. Men det blev ingenting.
