IntervjuMan ska våga stiga fram och ta ett tufft uppdrag. Det är viktigt med förebilder för andra kvinnor. Det säger Marie Nilsson som senare i dag med största sannolikhet väljs in i IF Metalls högsta ledning.

Marie Nilsson, 50, berättar att hon fick frågan om hon ville bli chef för organisations- och studieenheten på IF Metalls förbundskontor för 1,5 år sedan.

–15 sekunder tog det för mig att bestämma mig. Yes, det vill jag gärna göra, sa jag.

Nu har hon nominerats till en av posterna i IF Metalls högsta ledning.

IF Metall är en mansdominerad organisation med män på de tyngsta posterna. Hur ser du på att ingå i ledningen till ett sådant förbund?

– Det var en av drivkrafterna för mig att säga ja. Får man frågan om en nominering till ett ledningsuppdrag ska det mycket till för att säga nej som kvinna.

– Det är så viktigt att det finns förebilder för andra kvinnor. Man ska våga stiga fram och ta ett uppdrag.

Organisationsfrågor har alltid legat henne varmt om hjärtat. För organisationen är själva grunden för facket.

– Utan organisationen finns inget annat. Vi bygger ju vår verksamhet på medlemmarna.

– Man måste jobba med den hela tiden. Det går inte att betrakta organisering av medlemmar och rekrytering av medarbetare som ett självspelande piano.

Marie Nilsson har en bakgrund i dåvarande Industrifacket som bestod av många små företag. När Industrifacket och Metall med sina stora verkstads- och stålbolag slogs ihop 2006 ställde det tuffa krav på organisationen. Två olika sätt att jobba på, två olika kulturer skulle slås ihop.

Marie Nilsson var med om det här skedet, först som ordförande i en Industrifacksavdelning, sen som vice ordförande i en nybildad IF Metall avdelning.

– Jag brukar säga att det krävs en uppdaterad självbild för hur IF Metall ser ut, säger hon. Vi har industrins lägst betalda och högst betalda i samma förbund.

Marie Nilsson tycker att målsättningen att alla arbetsplatser ska ha minst ett besök av facket om året är viktig. Hon lägger stor vikt vid medlemsmötet. Men det kräver planering. Det ska inte bara handla om brandkårsutryckningar, att facket kommer till jobbet när något problem uppstått.

– Det finns resurser och vi kan prioritera. Mindre interna möten, till exempel.

– Vi kanske kan använda lean-modellens positiva sidor. Skala bort olika saker som är mindre viktiga.

Hon talar om en medlemscenter, än så länge en lös idé, men kanske något att titta närmare på. Med det menar hon ett slags callcenter dit medlemmar från hela landet kan ringa för att få svar på ”enkla” frågor som tex. vad övertidsersättningen är i Teknikavtalet.

Hur ser du på medlemstappet? Vad vill du göra åt det?

– Det är en viktig fråga, säger Marie Nilsson. Men man får inte glömma att medlemsantalet framför allt går ned på grund av strukturella förändringar, det vill säga att IF Metall-jobb försvinner. 

– Samtidigt finns det medlemmar som lämnar förbundet av olika skäl och dem kan man jobba mer med.

– Vi kanske skulle ha en stab som kontaktar alla som begär utträde.  En stab med personer som har tid att snacka igenom saken med den som vill lämna facket. I dag vet jag att det hanteras väldigt olika i våra avdelningar. Vi borde hitta ett enhetligt sätt. Vissa avdelningar skickar bara i väg en utträdesblankett när någon hör av sig.

Genomsnittsåldern för IF Metallmedlemmar är hög. Hur ska ni få med fler ungdomar?

– Det gäller framför allt att få fart på skolinformationen.  I dag har vi ett elevmedlemskap som är avgiftsbefriat. Det är ett bra sätt att få in dem som riktiga medlemmar senare.

– Det är extra viktigt att satsa på branscher där vi har låg organisationsgrad, som i bilverkstäder till exempel.

Vad är den största skillnaden mellan att jobba på Borealis och vara chef på IF Metall?

– Som chef får man inte rota i detaljer. Man ska ta ett steg tillbaka, ta det övergripande ansvaret. Det är svårt att lära sig.

– Ringer det en arg medlem till exempel, vill jag spontant ta itu med saken direkt. Det tar ett tag att fatta att jag inte ska göra sånt. 

Hon säger också att det tog tid att vänja sig vid att hon nu faktiskt är tjänsteman. Hon ska utföra det förbundsstyrelsen beslutat. Punkt slut. Tidigare satt hon själv i förbundsstyrelsen och diskuterade och hade åsikter om olika saker. Nu handlar det om att leverera underlag, rapporter till styrelsen.

Hur ser du på medlemstidningen Dagens Arbete?

– Det är viktigt med samhällsspeglingar. Det finns ju inga grävare kvar knappt, i andra medier. Ert arbete är en del av orsaken till att arbetsmiljö lyfts upp nu som ett viktigt område.

– En självständig tidning ger en stor trovärdighet. Men ibland kan det bli problematiskt. Det är jobbigt när man kommer till arbetet på morgonen och tvingas förklara något som stått i DA. En medlem som outar sig över att de inte fått någon hjälp från facket. Men så är det. Det får man tugga i sig.

Läs också Jeanette Herulfs blogginlägg efter mötet med Marie Nilsson

Mellan stålhätta och klack