Nyligen släppte ILO sin rapport ”World Social Protection Report”. Det är en skrämmande sammanställning över följdverkningarna av finanskrisen och de åtstramnings-paket som plågat Europas befolkning.
Om man ska göra en kort beskrivning har EU:s krispolitik lett till hög arbetslöshet, lägre löner och högre skatter. Lite abstrakt kanske?
Om man i stället konstaterar att 800 000 barn har hamnat i fattigdom på grund av krisen så får man lite perspektiv. Kryddat med det riktiga skräckexemplet Grekland, där lönerna sedan 2008 har sänkts med 35 procent och arbetslösheten ökat med 28 procent.
Faktum är att vi idag har 26 miljoner européer arbetslösa. Över fem miljoner av dem är unga människor. Nästan var fjärde EU-medborgare löper risk att hamna i fattigdom och social utestängning. Det är 6,6 miljoner fler än när krisen bröt ut 2008.
Varför rabbla alla dessa siffror? För mig är detta den stora förklaringen till de högerextrema partiernas framgångar i det nyligen hållna EU-parlamentsvalet. Människors förtroende för politiken, ja till och med för samhället i stort, är kört i botten. Det är ingen slump att det land som hamnat värst ut, Grekland, nu skickar öppna nazister till EU-parlamentet.
Man kan tycka att detta är absurt men egentligen är det alldeles logiskt. Politiska system som inte kan leverera framtidshopp eller ens en känsla av att utsatta medborgare är inkluderade i samhället, får helt enkelt nobben. I den myllan frodas ideologier som erbjuder enkla lösningar på svåra problem. Det spelar inte så stor roll om det är judar, muslimer eller romer som hamnar i skottgluggen. Det måste i alla fall vara någons fel och kan du inte sparka uppåt så gäller det i vart fall att hålla distansen neråt.
Låt oss därför konstatera att nu rådande EU-politik har nått vägs ände. Och där vägen är slut möts vi av ett vägskäl. Vilken riktning ska vi ta?
Ska vi bygga ett Europa på rädsla och misstänksamhet? Ska vi göra om de misstag som prövades på 1930-talet med förskräckande resultat? Eller ska vi bygga ett socialt Europa där marknadsliberalismen får konkurrera med politiska målsättningar, inkluderande full sysselsättning och sociala reformer?
Det är enkelt att svara på den retoriska frågan men oändligt mycket svårare att omsätta i praktisk realitet. Europas vänster bär nu ett stort och tungt ansvar på sina axlar. Om det inte går att mejsla fram en Europapolitik som med trovärdighet ger medborgarna en förnimmelse av framtidshopp återstår bara mörkret.
Mörker föregås alltid av skymning. Den där strimman av framtidshopp är dagsljuset. Låt oss vårda den så att ljuset kan växa sig starkare.
I Sverige har vi riksdagsval i september. Då har vi att ta ställning till hur vi vill att vårt land ska utvecklas. Det är ett passande tillfälle att ta steg i rätt riktning. Befria Moderaterna från regeringsmakten. Befria riksdagen från Sverigedemokraterna och så kan vi påbörja det mödosamma arbetet med att göra både Sverige och Europa till en bättre plats att leva på.
