Dagens Arbete skrev i går om värmen i Stora Ensos fabrik i Jönköping. ”Luften står helt still och det är fuktigt så att man nästan drunknar. I detta tvingas vi bära långbyxor och tröja varma nog för eskimåer”, skriver en anställd i en kommentar till artikeln.

Den anställde skriver om skillnaden mellan kontor och fabrik. Vi publicerar kommentaren nedan:

”Året är 2014, Sverige.
Ändå så känns det som att företaget jag arbetar för bedrivs som ett sovjetisk fångläger på 50-talet.
Klasskillnaderna är enorma och väldigt påtagliga.
Kontoret är överklassen och den som står och sliter vid en maskin tillhör det lägsta kastet.
Man verkar tro att den arbetare som arbetar allra bäst är den som mår som allra sämst.
Man har gjort det yttersta de senaste åren för att trycka ner den anställde i skorna.
Man har huggit i sten ett dolt budskap om att den anställdes värde som människa är i företagets ögon ingenting.
Man har skurit ner på våra raster, förlängt våra arbetstider och tagit bort all yttre stimuli i form av foton, bilder, tavlor och radioapparater. Allt för att skapa den zombieliknande arbetaren som står och maler och maler helt utan livsglädje och glimten i ögat.
Det är 35 grader inne i fabriken. Luften står helt still och det är fuktigt så att man nästan drunknar. I detta tvingas vi bära långbyxor och tröja varma nog för eskimåer.
Vi måste ha kläderna för annars kommer vi garanterat skada oss eller bli påkörda. Det inbillar sig företaget i alla fall. De sk ”skyddskläderna har i stället blivit ett tortyrredskap. Rullar du upp byxorna i ett försök att kyla ner dig får du sparken.
Vi har fått bordsfläktar som cirkulerar varmluft och rådet att dricka vatten, som om det skulle kyla ner oss. Kontoret fick ett nytt AC-system.
Jag hoppas på att facket och vi anställda tar till allt som går och inte går för att få ett slut på detta vansinne.
En gör ingen skillnad men det gör alla.
Vi ska hela tiden ställa upp och stötta företaget… men när ska de börja göra det samma för oss?”