Industrin har historiskt fungerat som den största integrationskraften i samhället. Ändå förs debatten ofta som en kulturdebatt helt utanför arbetslivet.
Minska flyktingmottagandet. Inrätta tillfälliga uppehållstillstånd. Invandrarna måste lära sig svensk kultur och svenska värderingar.
Förslagen duggar tätt från de borgerliga partierna. Analysen av det stora valnederlaget i höstas verkar gå ut på att anpassa den politiska dagordningen efter SD:s. Det är oroväckande.
Om Sverige ska vara ett öppet och generöst land måste man naturligtvis skapa förutsättningar för bra integration. Medan SD och de borgerliga partierna tävlar i att vara mest repressiva bör de rödgröna hålla fast vid medmänskligheten. Regeringen måste visa att integration handlar om basala frågor som jobb, bostäder och utbildning – inte om grumliga idéer om kultur och identitet.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons förslag att få in nyanlända snabbare på arbetsmarknaden är en reform som tar till vara invandraringens möjligheter för Sverige. Regeringens ambition att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden och förhindra gästarbetarsystem med slavliknande förhållanden och lönedumpning är också nödvändigt.
Idag publicerar vi ett reportage om industriarbetarna Liibaan Mohamod (flykting från Somalia) och Lars Piirhonen (föräldrarna invandrade från Finland) som blev vänner invid kaffeautomaten på Seco Tools i Fagersta. Ur deras båda berättelser framkommer skillnaderna mellan diskussionerna på 50- och 60-talen vid den stora arbetskraftsinvandringen och dagens invandrardebatt.
”Om 50- och 60-talsarbetarna var missnöjda med språkförbistring och bostadsbrist så gick det ju att lösa, i varje fall om viljan fanns. För språk går ju att lära sig och hus att bygga”, konstaterar Lars Piirhonen.
– Det viktigaste brukade ju vara att två på golvet har mer gemensamt med varandra än med tjänstemännen en trappa upp, säger Piirhonen till DA.
Iakttagelsen är träffande. Rasister har aldrig förstått sig på klassfrågan. Och tyvärr har detta med svenskhet tagit över diskussionerna i dag.
Industrin har historiskt fungerat som den största integrationskraften i samhället. I fackklubbar och vid fikaraster kunde man diskutera lösningar på problem som sedan blev till praktisk politik. Det var fackets insikt att språket är en nyckel till delaktighet som senare ledde till skapandet av Svenska För Invandrare, SFI.
I dag förs integrationsdebatten alltför ofta som en kulturdebatt helt utanför arbetslivet. Dags att lyssna in industriarbetarnas erfarenhet av integration på arbetsplatserna.
Helle Klein är chefredaktör för Dagens Arbete.
