Detta har hänt:
LO-förbundens samordning inför avtalsrörelsen 2016 föll samman i oktober. Efter att förgäves ha försökt hitta en gemensam väg beslutade LO-styrelsen att vart och ett av de 14 förbunden går fram var för sig i avtalsrörelsen.
Samordningen mellan Facken inom Industrin – ett samarbete mellan IF Metall, GS, Livs, Unionen och Ingenjörerna – fortsatte dock som vanligt. I början av november lade de fram sina gemensamma krav, bland annat löneökningar på 2,8 procent med en garanti på minst 450 kronor per person.
6F – ett samarbete mellan Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko – lade fram sina gemensamma krav i mitten av december. De kräver minst 800 kronor eller 3,2 procent. Eftersom LO-samordningen föll menar bland andra Elektrikernas ordförande att de inte längre behöver respektera industrins så kallade märke, den nivå som anses vara samhällsekonomiskt hållbar.
Hotell- och restaurang, Transport, Handels och Pappers säger att de respekterar märket. Pappers har räknat om industrins krav på 2,8 procent till krontal på 780 kronor.
IF Metall och GS har uttalat att de är villiga att stödja Kommunals krav på högre löneökningar än industrins märke för gruppen undersköterskor.
Industriarbetsgivarna har markerat att fackens lönekrav är allt för höga och vill helst se att löneökningarna stannar runt 0,5 procent och absolut under 1 procent.
Arbetsmarknadsekonomiska rådet har i en rapport både underkänt arbetsgivarnas låga bud och varnat för konsekvenserna om industrins märke inte respekteras.
Avtal 16 IF Metall kräver en individgaranti på 635 kronor på arbetsplatser som saknar lönesystem, medan Teknikföretagen vill slopa garantierna helt. Arbetsgivarna vill också utöka möjligheterna att variera arbetstiden mellan veckorna. I dag växlar fack och arbetsgivare krav inför avtalsrörelsen.
IF Metall vill stärka arbetet med lokala löneavtal och kräver därför en högre individgaranti på arbetsplatser utan löneavtal – 635 kronor i stället för 450 kronor. Motparten Teknikföretagen vill ta bort individgarantierna helt från de centrala avtalen eftersom de anser att de motverkar en rättvis lönebildning.
Teknikföretagen vill fortsätta att utveckla den så kallade arbetstidskorridoren i avtalet med IF Metall. Arbetstiden ska kunna variera mellan 35 och 45 timmar per vecka beroende på efterfrågan. I dag finns ett avtal om 40 minuters variation per vecka. Teknikföretagen vill dessutom att arbetstiden ska kunna läggas ut även på lördagar mellan klockan 07 och 16.
Bilden av vilket löneutrymme svensk industri tål skiljer sig åt. Facken inom industrin har krävt 2,8 procent på ett år. Enligt arbetsgivarna har svensk industri tappat i konkurrenskraft och behöver en tid för återhämtning och de skulle helst inte se några löneökningar alls.
Facken pratade om ett kort avtal på ett år, men Teknikföretagens Anders Weihe nämnde att det fanns önskemål om längre avtal.
– Ett treårigt avtal är intressant endast om vi kan ha mycket låga löneökningar, helst inga alls. Det skulle förstärka industrins konkurrenskraft och vi skulle få en högre sysselsättning både inom industrin och i övriga Sverige.
Både fack och arbetsgivare vill värna om den modell som har använts i snart 20 år – att industrin går först och sätter det så kalla de märket. Den modellen utmanas, dels av LO-förbunden inom 6F som kräver minst 3,2 procent, dels av sifferlösa avtal för tjänstemän inom till exempel kommuner och landsting som över tid har gett högre löneökningar än industrinormen.
Svårt att tyda avtalsorden? Här finns hjälp!
