Debatt ”Brottsligheten är mer omfattande och allvarligare än vad vi föreställde oss och hotar välfärdssystemen”, skriver regeringens särskilde utredare Lars-Erik Lövdén. Han vill bland annat se skärpta straff och att bidragsbrottslagen också ska omfatta företag.
Om skribenten
Lars-Erik Lövdén är före detta riksdagsledamot (S), kommun- och bostadsminister och landshövding i Halland.
Är regeringens särskilde utredare av hur organiserad brottslighet hotar välfärdssystemen. Var ordförande i ekobrottsberedningen vars förslag ledde till inrättandet av Ekobrottsmyndigheten.
Utredningen om organiserad och systematisk brottslighet mot välfärdssystemen är nu inne i sitt slutskede. Vi har kartlagt brottsligheten och kommer att lämna en rad förslag på åtgärder för att förebygga, upptäcka och bekämpa brottsligheten.
Det vi sett i den kartläggning som vi gjort har övertygat oss om att det krävs radikala åtgärder. Stora belopp, falska och oriktiga intyg, användandet av företagsformen, flera personer som är inblandade, internationella kopplingar är några av de kännetecken vi identifierat.
Brottsligheten inriktar sig på de svagare punkterna i välfärdssystemen, där uppgifterna idag inte kontrolleras eller är svåra att kontrollera. Om någon lyckas få en felaktig uppgift registrerad i ett skede, kan det ge fördelar i flera olika välfärdssystem, såväl i nutid som i framtid. Utredningen drar slutsatsen att välfärdssystemet är ett utsatt brottsobjekt för den mer organiserade brottsligheten
Det är en tydlig bild som avtecknar sig. Samtliga myndigheter inom välfärdssektorn är utsatta för kvalificerad brottslighet. Brottsligheten är mer omfattande och allvarligare än vad vi föreställde oss. Och då vet vi samtidigt att mörkertalen är stora.
Kontrollinsatserna varierar mellan myndigheterna. Det är uppenbart att service och ”kundfokus” stått i förgrunden och att kontrollen har fått stå tillbaka.
Arbetsförmedlingen är en myndighet som är utsatt för kvalificerad välfärdsbrottslighet. De kriminella uppläggen kan handla om att manipulera lönekostnaderna så att det till exempel utbetalas helt svarta löner eller bara betalas in en del av den arbetsgivaravgift som borde betalas.
Det förekommer att själva affärsidén i ett bolag är att anställa personer på olika stöd. Företaget sätts därefter i konkurs , företrädarna skapar nya bolag och man flyttar anställda mellan bolagen för att återigen anställa dem på stöd. Snabbt genomförda politiska beslut ger inte sällan möjlighet till missbruk. Ett exempel på detta är de s.k etableringslotsarna.
Vi menar att förhållanden är så allvarliga att om inte kraftfull åtgärder vidtas så hotas förtroendet för välfärdssystemen. De ekonomiska förlusterna för samhället är betydande. Våra förslag till åtgärder sträcker sig över ett brett fält.
Myndigheterna måste avsevärt höja sina kontrollinsatser, genomföra riskanalyser och få tydliga direktiv om detta. Alla misstänkta brott ska anmälas. Informationsutbytet måste öka. Sekretesshinder mellan och inom myndigheterna måste brytas ner för att möjliggöra en effektiv kontroll. Direktåtkomst till olika register bör i större omfattning medges. Vi överväger att föreslå bildandet av en myndighet för alla välfärdsutbetalningar.
Folkbokföringen och Migrationsverket är ingångar till välfärdssystemen. De måste få större befogenhet att kontrollera identiteter, bosättningar och arbetstillstånd. Användandet av falska identiteter och falska intyg har blivit allt vanligare. Vi kommer att presentera åtgärder mot detta.
Det finns klara brister i det brottsutredande arbetet. Många brottsanmälningar leder inte till några åtgärder. Välfärdssystemen är komplexa och det krävs ofta stor kunskap om dessa för att med framgång kunna driva en brottsutredning. Vi kommer lägga förslag som leder till en förstärkt och effektiviserad brottsutredande verksamhet.
Den straffrättsliga regleringen behöver skärpas. Bidragsbrottslagen bör utvidgas till att också omfatta juridiska personer och straffsatserna skärpas. Näringsförbudsreglerna bör skärpas.
Vi överväger också att införa krav på spårbara betalningsmedel som förutsättning för åtkomst till vissa välfärdssystem.
Läget är allvarlig. Den organiserade kriminaliteten riktad mot välfärden har utan tvekan ökat i omfattning och blivit mer sofistikerad. Brottsligheten dränerar samhället på resurser. Den är systemhotande. Om vi inte lyckas tränga tillbaka brottsligheten rubbas tilltron till välfärdssystemen.
