Artikeln är skriven inför valet 2018, och visar läget då.
Da reder ut.Hur låg får en lön vara? Faktiskt hur låg som helst. Sverige har ingen lag som bestämmer en miniminivå. Det är vi nästan ensamma om i Europa.
Den svenska modellen
I Sverige är det fackföreningarna och arbetsgivarna som kommer överens om löneökningar och lägstalöner i kollektivavtal. Politikerna lägger sig inte i. Det är ovanligt. I EU är det bara Sverige, Danmark och Italien som inte har någon lag som bestämmer över lönerna. Här är fack och arbetsgivare överens: Det är bättre med avtal än lagar.
Arbetsgivarna tycker att systemet ”levererar” resultat. Löneökningarna drar inte iväg och det är lugnt på arbetsmarknaden. Facken gillar systemet för att det ger dem själva en viktig roll, och att det har gett relativt höga lägstalöner. Det är också ett sätt att visa att det är viktigt att vara med i facket. Andra fördelar är att det går att anpassa till olika branscher och att parterna själva får ta ansvar för resultatet.
Det finns en nackdel: Det ger inget skydd till dem som jobbar på arbetsplatser som inte har kollektivavtal. I kollektivavtalen (som omfattar 9 av 10 anställda i Sverige) anges hur hög den lägsta lönen måste vara i olika branscher och för olika yrken. Utan kollektivavtal kan lönen vara hur låg som helst, efter-som det inte finns någon lag om lägsta lön.
Minimilön
I de flesta europeiska länder finns en minimilön som anges i lag. Skillnaderna är stora:
I Luxemburg är den högst med nästan 20 000 kronor i månaden. I Bulgarien lägst med motsvarande 2 300 kronor. Skillnaderna minskar om man tar hänsyn till prisläget i landet.
Mellanvägen
Så kallad allmängiltig förklaring används i våra grannländer Norge, Finland och Island. Där har staten bestämt att kollektivavtal kan gälla alla företag i samma bransch, inte bara de arbetsgivare och fack som skriver under det. Allmängiltigförklaring finns också i de flesta länder där det finns en lagstadgad minimilön.
Partierna svarar DA
Val 2018Finns det tillfällen när löner bör regleras i lag?
Vänsterpartiet: Vi värnar den svenska modellen där fack och arbetsgivare förhandlar fram löner. Det är stabilare och mer flexibelt.
Vi ser stora risker med lagstadgad minimilön. Dels kan den fackliga -organisationsgraden sjunka, dels kan det ge en press nedåt på lönerna i kollektivavtalen.
Miljöpartiet: I grunden är det bra att makten över lönerna ligger hos arbetsmarknadens parter. Men politiken kommer att behöva agera kraftfullare om inte parterna klarar av att ta sitt ansvar för jämställda löner och pensionsavtal. Förändringen måste ske mycket snabbare.
Socialdemokraterna: Vi ser inget behov av det.
Sverigedemokraterna: Ja. Inom ramen för specifika arbetsmarknadsåtgärder/utbildningar. Löner ska sättas av arbetsmarknadens parter, gemensamt. Däremot har vi ett förslag, en ny anställningsform, ”lärlingsanställningar”, där vi föreslår lagstadgad minimilön för den utbildningsinsatsen.
Centerpartiet: Kollektivavtalen är parternas ansvar. Samtidigt måste det finnas möjlighet till lägre ingångslöner. Vi vill att det ska vara möjligt med lägre ingångslöner genom särskilda avtal för yrkesintroduktionsanställningar.
Liberalerna: Fler människor måste få jobb och egen lön att leva på och därmed öka sin egen frihet. Vårt förslag är inträdesjobb, en anställningsform för nyanlända och unga med lägre ingångslön. Om parterna inte löser denna centrala fråga är vi i alliansen överens om att lagstifta.
Kristdemokraterna: Kristdemokraterna står bakom nu rådande modell där arbetsmarknadens parter avtalar om lön. Alliansen har presenterat inträdesjobb som en åtgärd för de stora grupper som i dag står utanför arbetsmarknaden.
Moderaterna: Nej.
Fotnot: Alla partier svarade nej på vår andra fråga, om Sverige bör ha lagstadgade minimilöner.
