Försäkringskassans rättschef Eva Nordqvist håller inte med om kritiken mot myndigheten: man följer den lagstiftning som finns och bedömer visst arbetsförmågan mot faktiska arbeten.
Eva Nordqvist svarar på DA:s frågor via mejl. Hon tycker att det är bra att frågan om hur normalt förekommande arbete ska tolkas nu prövas.
– Begreppet kan anses som något diffust och svårt att förstå, därför välkomnar vi att Högsta förvaltningsdomstolen tagit upp två ärenden som handlar om normalt förekommande arbete för att få ett klargörande.
I ett yttrande till Högsta förvaltningsdomstolen skriver Försäkringskassans jurister att ”varken lagtext, förarbeten eller praxis ger någon tydlig vägledning om vilka arbeten som kan bedömas vara normalt förekommande på arbetsmarknaden.” Hur vet ni i så fall hur begreppet ska tillämpas?
– Att det kan bli tydligare hur begreppet ska tillämpas är inte detsamma som att vi inte har något att gå efter i dag. Vår tillämpning följer lagtexten, förarbetesuttalanden och Högsta förvaltningsdomstolens dom från 2008.
En återkommande kritik är att sjukskrivna hänvisas till fiktiva arbeten när de fått sjukpenningen indragen efter dag 180?
– Det stämmer inte, vi bedömer i förhållande till faktiska arbeten som finns på den nationella arbetsmarknaden men vi pekar inte ut något specifikt tillgängligt arbete. Det ska vi inte heller göra enligt lagstiftningen eller förarbetena. Tvärtom uttalas i förarbetena att bestämmelsen innebär att den försäkrades bibehållna arbetsförmåga inte enbart bör bedömas i förhållande till de arbeten som finns direkt tillgängliga. Vidare att det i begreppet normalt förekommande arbete ligger att arbetsförmågan bör bedömas i förhållande till den nationella arbetsmarknaden.
Har Försäkringskassans tillämpning av begreppet normalt förekommande arbete förändrats över tid?
– Vi har givetvis följt den rättspraxis som finns, det vill säga Högsta förvaltningsdomstolens dom från 2008. I övrigt är det lagen och förarbetsuttalanden som styr vår tillämpning.
