Dödsplatser.Döden kommer i form av en container, en pappersrulle, ett gruvschakt, en truck, kokande stenkol, en flishög eller en kalkugn. Det är dödsplatser som är stängda, gömda och snart glömda men det var här de dog, arbetarna vars död blev en notis i tidningen. En pappa, en mamma, en syster eller bror har förlorat sitt liv. Någon hade arbetat på platsen ett helt yrkesliv. För någon annan var det första dagen på jobbet.  

I Arbetsmiljöverkets utredning om en arbetsplatsolycka med dödlig utgång beskrivs vad som hänt. När en dödsolycka sker på en svensk industri stoppas produktionen tillfälligt. Det innebär stora kostnader, därför är det viktigt att snabbt komma i gång igen. Platsen finns kvar men en människa är borta.

Sedan 2016 har jag rest runt bland Sveriges industrier och fotograferat platser där arbetare en helt vanlig dag på jobbet mött  döden. Själv har jag i flera år arbetat i industrin och jag vet att ett litet felsteg eller ett felgrepp kan resultera i lemlästning och död. 

En olycka påverkar alla som finns nära den omkomna, familj, vänner men också arbetskamrater och chefer. Platschefen som med tårar i ögonen talar om att han var ytterst ansvarig. Skyddsombudet, som trots att olyckan skedde för 21 år sedan, fortfarande minns den som om den just hade hänt. 

Olyckan blir liggande som ett svart moln över fabriksområdet, en påminnelse om hur nära döden man är som industriarbetare. Det gäller att vara på sin vakt, alltid göra rätt, aldrig förlora kontrollen. 

En del händelser hade kunnat undvikas genom bättre skyddsåtgärder. Vem som bär ansvaret är svårt att bevisa. Åtal väcks sällan. För de få arbetsplatsolyckor som hamnar i domstol tar det i genomsnitt tre år och fem månader från olycka till dom. I ytterst få fall blir det en fällande dom. 

Text och foto: David Lundmark

Läs också ett utdrag ur Elinor Torp bok Döden på jobbet – en berättelse om det nya arbetslivet: 

Om Gustaf, Johan och det nya arbetslivet