Så kastade Erik Ullenhag till slut in handduken och gratulerade Nyamko Sabuni till partiledarskapet. Visserligen har hon inte valts än men på fredag lär Liberalernas extra partistämma välja henne som efterträdare till Jan Björklund. Det är en sorglig utveckling för liberalismen och för svensk politik. Samtidigt blir det allt tydligare vad striden kommer att handla om framöver.
Arvet efter Björklund är ett parti i upplösning med djup splittring och oförsonliga falangstrider. Partiledarstriden har inte handlat om person utan om politik. Ullenhag är en uttalad socialliberal och hans anhängare vill för allt i världen inte att Liberalerna ska göra upp med Sverigedemokraterna. Sabuni är däremot en hårdför högerliberal som fortfarande drömmer om Alliansen och inte ser några problem med att samarbetet med Moderaterna och KD också innebär samarbete med SD.
Häri ligger den konflikt som nu skär genom borgerligheten, dvs konflikten mellan de konservativa och de liberala krafterna.
Liberalerna är ett litet och på ett sätt obetydligt parti i svensk politik i dag. I flera mätningar ligger det under fyraprocentspärren. Men liberalismen är en betydande politisk idéströmning som har varit med och format den svenska demokratin i hundra år. Därför bekymrar sig även icke-liberaler om partiledarvalet i Liberalerna.
Utifrån vad Nyamko Sabuni har uttalat hittills i olika politiska frågor är det uppenbart att hon kommer att styra Liberalerna åt höger. Det börjar bli trångt där på högerflanken. Liberalerna kommer att konkurrera om samma väljare som M, KD och SD och det kan förmodligen bara innebära slutet för det liberala partiet. Högerkanibalismen pågår redan.
Frågan är om det också är slutet för Januariavtalet och den rödgröna regeringen. Sabuni har sagt att hon tänker hålla kvar vid Januariavtalet men frågan är hur länge och vad det politiskt innebär framöver. Det blir en fortsatt skakig mandatperiod.
En del högertyckare anklagar oss med hjärtat till vänster som hade velat se Ullenhag som Liberalernas partiledare för att bara tänka S-egoistiskt. Det är en felsyn. Faktum är att i det långa loppet lär valet av Sabuni inte vara någon katastrof för de rödgröna eller Centerpartiet. Tvärtom blir nu Annie Lööfs parti det tydliga liberala alternativet i svensk politik och hon kommer aldrig någonsin att bygga ett Allianssamarbete som tar in SD i den politiska värmen.
Centern och Socialdemokratin har samarbetat många gånger förr i historien och har såsom varandes två folkrörelsepartier mycket gemensamt. Lööf och Löfven har nog också upptäckt att de kan samarbeta bättre än vad många trodde. Om de vårdar detta kan det ur Januariavtalet formas en politisk mitten som har framtiden för sig. Samtidigt kan både Miljöpartiet och Vänsterpartiet agera blåslampor så att jämlikheten och miljön aldrig glöms bort. I denna rödgrönliberala politiska fåra kan Sverige fortsatt utvecklas till ett öppet, solidariskt och framstegsinriktat land.
Med valet av Sabuni på fredag blir det svenska politiska landskapet allt tydligare i sina konturer. Ett rödgrönt/liberalt block står mot ett nationalkonservativt högerblock. Liberalismen kommer att leva vidare. Men till Liberalerna får vi nog säga farväl.
