LEDARE ”Mitt i allt mörker finns det som ger hopp. Enskilda människors heroiska insatser i alltifrån sjukvård till frivilligorganisationer. Industriföretag som ställer om sin produktion efter samhällets behov”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
”Det kommer några få avgörande stunder i livet då man måste göra uppoffringar inte bara för din egen skulle utan också för att ta ansvar för din omgivning, för dina medmänniskor och för vårt land”, sa statsminister Stefan Löfven i sitt tal till nationen härom kvällen. Och han tillade: den stunden är nu.
Faktum är att mitt i den svåraste krisen i modern tid ser vi nu hur det starka samhälle som Löfven ofta brukar tala om står på tårna för att både klara människors hälsa och jobb. Staten är ekonomiskt stark men samhällets krisberedskap har visat sig ha en del brister efter åratal av just-in-time-filosofi och privatiseringshysteri.
Av Coronakrisen lär vi oss att det är nödvändigt att bygga lager, ha tillgång till sjukvårdsutrustning, ha samordnade inköp etc. Allt detta behöver vi diskutera när vi tagit oss igenom krisen.
Men i grunden är det svenska samhället starkt och välorganiserat. Idén att det är tillsammans som vi blir starka är en självklarhet för en folkrörelsedemokrati som vår. Så byggdes landet en gång i början av 1900-talet och så behöver vi bygga vidare nu under 2000-talets nya samhällsutmaningar. Alltifrån statens krispaket till enskilda medborgares engagemang i kampen mot Coronan är avgörande nu.
Mitt i allt mörker finns det faktiskt ljuspunkter som ger hopp. Solidaritetens uttrycks i mängder av enskilda människors heroiska insatser i alltifrån sjukvård till frivilligorganisationer. Men också i näringslivet pågår solidarisk innovation.
Lastbilstillverkaren Scania har permitterat tusentals anställda men samtidigt har fack och arbetsgivare snabbt fått till avtal om korttidsarbete vilket förhoppningsvis gör att jobben trots allt kan säkras. Just för att vi har den svenska modellen med kollektivavtal och ömsesidig respekt mellan fack och arbetsgivare kan företagen snabbt få till krislösningar.
Industriföretag ställer nu om sin produktion efter samhällets behov medan andra erbjuder sin hjälp till industrier som måste öka produktionen för att säkra samhällskritiska produkter. Just exemplet Scania är intressant. Lastbilstillverkaren erbjuder nu produktions- och logistikpersonal till medicinteknikföretaget Getinge som växlat upp sin produktion av respiratorer.
”Vi måste hjälpas åt”, säger Scanias VD Henrik Henriksson.
Det finns fler exempel. Möbelföretaget Ikea skänker sängar och munskydd till sjukhus. Absolut Vodka tillverkar handsprit. Dagens Juridik skriver om H&M-gruppen som nu dragit igång tillverkning av skyddskläder som de tänker skänka till sjukhusens personal. H&M:s VD Helena Helmersson har kontaktat EU och erbjudit sitt företags hjälp.
– Vi är alla i detta tillsammans och måste närma oss detta så kollektivt som möjligt, säger Helmersson.
H&M har också beslutat att dra tillbaka det tidigare utdelningsförslaget inför bolagsstämman och föreslår i stället att årets stämma fattar beslut om att inte göra någon aktieutdelning. Det är utmärkt och fler företag borde följa H&M:s hållning i frågan.
Att storföretag som nu med statens, det vill säga skattebetalarnas, hjälp får del av krisstöd samtidigt som de tänker dela ut miljoner till aktieägarna är ohållbart i en tid då uppoffringar krävs av varenda medborgare. Företagen borde i stället använda eventuella vinster till att investera i de anställdas trygghet och säkra företagets långsiktiga utveckling. När avtalsrörelsen dessutom är uppskjuten till hösten och alla löntagare avstår löneökning nu i vår är det enda rimliga att företagens ägare och ledningar avstår från utdelningar.
Höjda utdelningar – trots krisen
Coronakrisen visar tydligt hur allt hör ihop. Staten och kapitalet sitter verkligen i samma båt och behöver varandra. När nu de som brukar anse att staten ska ha en så liten betydelse som möjligt skriker på hjälp från staten är det hög tid att förstå det självklara – om staten ska kunna hjälpa behövs också sånt som skatter och avgifter. Och för att medborgare ska vilja betala skatter och avgifter behöver de se att pengarna används för allas bästa.
Isolering är påbjudet men samhällssolidariteten kräver att både företag och medborgare inser att ingen är en ö – alla behövs för det gemensamma. Nu behövs solidarisk innovation – också i Industrisverige.
