Industrin behöver folk men för få söker sig till utbildningarna. När Najma Abubakar kom till Sverige trodde hon inte att industriarbete var någonting för kvinnor. Nu är hon både svetsare och CNC-operatör, och jobbar som lärare på Yrkesakademin i Borlänge.

– Här luktar det gott, säger Najma Abubakar och gör en gest mot båsen där olika typer svetsar gömmer sig bakom skynken. Det är rast för eleverna på Yrkesakademin och alla utom ett är tomma. Här sitter en man bland svetsloppor och tränar på testerna inför certifieringen.

I ett annat bås syns spåren av hans arbete.

– Titta här, så här ska det se ut. Han är duktig, säger Najma Abubakar och stryker med fingret över metallegeringarna.

Metallbitarna är sammanfogade med fina lager som bildar en bård där de möts. Det ser nästan ut som ett smycke. Att svetsa är att vara stadig i handen när materialet matas fram och hettan från ljusbågen får det att binda.

En egen frisörsalong

Innan Najma Abubakar blev svetsare jobbade hon som frisör i Mogadishu i Somalia. Där hade hon en egen frisörsalong, klippte hår och jobbade med hennatatueringar – detaljerade mönster som ritas på armar och ben inför fester och bröllop.

2011 flydde hon till Sverige och ett år senare fick hon uppehållstillstånd. Hon började läsa svenska på SFI och planerade att fortsätta jobba som frisör. Men det skulle ta minst tre år, fick hon höra från Arbetsförmedlingen. Först behövde hon bli klar med SFI, sedan skaffa sig en grundläggande gymnasieutbildning. Först därefter kunde hon gå någon sorts frisörutbildning här.

Häftigt att se kvinnliga industriarbetare

På Arbetsförmedlingen fick Najma Abubakar se en film om människor som jobbar i industrin i Sverige. Hon hade aldrig tidigare sett kvinnor ha sådana arbeten.

– Plötsligt kunde jag fundera på nya yrken, som jag inte är van vid att kvinnor brukar göra.

När hennes arbetsförmedlare hörde om hennes bakgrund föreslog han att hon skulle söka en svetsutbildning. Att måla med henna kräver en stadig hand och bra finmotorik. Det är liksom svetsyrket kreativt, sa han. Om hon jobbade hårt kunde hon då bli klar på bara ett år.

– Jag tyckte svetsning såg häftigt ut, säger Najma.

Men är det inte farligt?

Hon påbörjade utbildningen. Två dagar i veckan läste hon och tre dagar i veckan lärde hon sig att svetsa. Men familjen tyckte det verkade tungt och farligt. Svetsloppor som yrde, eld och rök gjorde också henne lite rädd, och hon funderade på att sluta.

”Det är farligt att åka buss också”, sa hennes lärare Thomas Söderström när hon tog upp det med honom. Han påpekade att det finns bra sätt att ta kontroll över riskerna i arbetet och föreslog att hon skulle bekanta sig med den smalare tig-svetsen innan hon gav upp. Och fundera på om det var för sin egen och inte familjens skull hon inte ville fortsätta.

Najma Abubakar tog in det han sa. Industrin lockade mer än de jobb som lyftes fram som alternativ: att söka till vården eller passa barn. Dessutom var Tig-svetsningen roligt. På många sätt var det samma teknik som hennamåleriet. Den gjorde henne nyfiken på fler tekniker, och hon blev kvar på utbildningen.

Blev språklärare redan under utbildningen

Redan under utbildningen fick Najma jobb på skolan med att hjälpa nya elever med språket. Och efter att hon jobbat några år som svetsare utbildade hon sig också till CNC-operatör. 2017 kom hon tillbaka på heltid, men nu som lärare. Med sig har hon erfarenheten av att bryta mot idén hur en industriarbetare ska se ut.

– Min mamma och man har vant sig nu. Men det händer när träffar andra från Somalia att jag inte berättar vad jag jobbar med. Jag brukar bara säga att jag är lärare.

Det är fortfarande ett mansdominerat jobb men hennes upplevelse är att företagen jobbar hårt på att få in fler kvinnor. Arbetsklimatet har en tendens att bli bättre på ställen där både män och kvinnor jobbar, säger hon.

– Kvinnor är ibland lite försiktigare och då blir jobbet säkrare. Medan männen ibland kan vara mer pådrivande, vilket också är bra. Det behövs båda.

Hoppas fler kvinnor från Somalia hittar hit

På Yrkesakademin är i dag flera av eleverna kvinnor. Hittills har Najma inte haft någon kvinnlig elev från Somalia, men hon hoppas att den som blir nyfiken också hittar hit.

– Jag fick bra stöd från min handläggare på Arbetsförmedlingen när jag tvekade. Men man måste vilja, och jobba för att ta sig in här. Det är tufft med utbildningsmaterialet och alla yrkesord som bara finns på svenska.

Och för många från Somalia är det nytt att kvinnor kan ha de här jobben. Men många kvinnor klarar det här. Jag är av en av dem.