Elbrist stoppar nystart i anrik gruva

Den över 500 år gamla gruvan i Dannemora skulle öppna igen efter att den tömts på vatten. Men det har nu satts på paus. Företaget Grangex som vill bryta järnmalm kan inte få den el som behövs.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Sakta, sakta åker den gigantiska stålporten upp till Dannemora gruva. Vatten dryper ner från stålet och solen tar sig in i öppningen men lyckas bara lysa upp några meter av den grå bilvägen in i gruvan, sedan är det bara mörkt. Gruvchefen Michael Meyer som öppnat porten kommer tillbaka och sätter sig i bilen.

– Nu blir the Lord of the rings, säger han när bilen börjar rulla ner i den nattsvarta gruvan. 

En tät dimma skymmer sikten. Enligt Michael beror den på temperaturskillnaden här uppe vid ingången. Dimman rör sig i strålkastarnas ljus men skingrar sig när vi kommer djupare ner.

Ibland öppnar sig bergväggen så att lastbilar kan vända i stället för att backa. Men det var länge sedan de gjorde det.

När jag hörde att den öppnar igen tänkte jag, jag måste tillbaka.

– Hade gruvan varit i drift hade det funnits liv här, maskiner och människor. Människor som skulle vara glada för att de hade fått ett jobb, säger Michael Meyer.

Vattnet stiger med en meter per månad

Bilen stannar 316 meter under marken. Framför oss fortsätter vägen rakt ner i en stor sjöliknande vattenpöl. Bergstaket med istappsliknande kalcit reflekteras i det mörka vattnet när Michael lyser över det med sin ficklampa. Det ser ut att ta stopp här men under vattnet fortsätter gruvorten drygt 250 meter till.

– Det här vattnet vill vi pumpa bort, 3,4 miljoner kubikmeter. Det stiger med en meter per månad, vi får in tio liter per sekund i gruvan, säger Michael.

Det är inte ovanligt att det rinner in vatten i gruvor. Den här har fyllts på i tio år, sedan 2015 när det förra företaget som bröt här gick i konkurs. Järnmalmspriset hade sjunkit med 40 procent på bara ett år. På den tiden jobbade Michael också här.

– Jag var väldigt ledsen när gruvan stängdes. När jag hörde att den öppnar igen tänkte jag, jag måste tillbaka. Jag älskar att jobba under jord, säger han.

Enligt Michael hade han kunnat jobba med tunnelinspektioner eller något annat, men det tycker han blir för tråkigt. Han vill ha ett varierande jobb där han tillsammans med andra får lösa problem. Så är det i gruvor tycker han.

I dag är det tomt på arbetskamrater här nere. Gruvbrytningen var egentligen tänkt att börja nästa år men är nu framflyttad på obestämd tid. Elen som behövs för att driva gruvan kan inte ägaren Grangex få från Vattenfall.

– Vi har köpt hela pumpanläggningen, den ska bara installeras. Vattenreningssystemet kommer vi att hyra. Det tar ungefär två månader från att vi bestämmer att starta till vi kan börja pumpa vatten, säger Grangex vd Christer Lindqvist.

Han pekar på en burk med svart pulver som liknar kaffesump. 

Det är ett järnkoncentrat med en järnhalt på 68 procent, som han menar att branschen skriker efter. Produkten ska skickas från gruvan och det går att göra järnsvamp av den, vilket är en av komponenterna till fossilfritt stål.

”Det blev tvärnit”

I dagsläget kan de eventuellt få den el som krävs för att pumpa upp vattnet från gruvan. Men för malmhissen, krossarna, kvarnarna och den energikrävande tillverkningen av järnmalmskoncentratet, behövs det drygt tre gånger så mycket el som de kan få.

– Det har varit ett sluttande plan. Från början sa Vattenfall att det inte var några problem. Sedan fick vi höra att det var begränsningar, sedan blev det tvärnit, säger Christer Lindqvist.

Enligt honom är problemet att kraftnätet som ska transportera elen till gruvan saknar kapacitet på vissa ställen.

Dagens Arbete har sökt Vattenfall, som inte vill uttala sig om enskilda kunder, men företaget skriver i ett mejl att det behövs nätförstärkande åtgärder i området men att processen tar tid.

Enligt Christer Lindqvist kan de få besked inom ett till tre år.

– Jag är otroligt besviken. Vi försöker bidra till den gröna omställningen men vi motarbetas av vår egen infrastruktur.

Det var tänkt att även alla gruvmaskiner under jord skulle drivas på el. Men den planen har ändrats, eftersom det är för dyrt. Nu är det bara den underjordiska krossen, hissen och malningen som ska drivas på el, i alla fall till en början.

Om gruvbrytningen kommer i gång i Dannemora skulle det finnas järnmalm att bryta i åtminstone elva år framåt, sannolikt mycket längre. 185 nya jobb skulle det också kunna bli.

”Man blir sammansvetsade”

En av dem som gärna skulle söka ett jobb här är 47-åriga Anders Söderman. Han arbetade med att driva fram orterna i gruvan förra gången den var i drift.

– Det var jätteroligt. Det är ett utmanande och varierande arbete. Ingen dag är den andra lik. Stenar kan se lika ut men i ett berg kan det skifta mycket, säger han.

Under jord måste man verkligen hålla koll på varandra.

I dag kör han lastmaskin på pappersbruket Stora Enso i Skutskär, drygt 50 minuter härifrån. Men då och då besöker han fortfarande sin gamla arbetsplats och tar en kaffe. 

Anders Söderman saknar inte bara variationen i gruvan utan också gemenskapen han hade med sina arbetskamrater. 

– Man blir sammansvetsade för att man är så beroende av varandra. Svenska gruvor är ganska säkra men det kan ju ske olyckor. Uppe på marken kan du ha telefon och komradio som fungerar men under jord måste man verkligen hålla koll på varandra, säger han.

Farligt ämne i gruvan

Som DA tidigare har berättat finns det asbest i Dannemoragruvan, ett ämne som kan orsaka cancer. Enligt Michael Meyer gjordes det en ny analys för tre år sedan som visar att det förekommer i mindre halter än det hygieniska gränsvärdet. Men de ska ändå bespruta malmen med vatten så att dammet binder sig. Det verkar heller inte vara något som oroar Anders Söderman.

– Det har varit i så begränsade områden. I provborrningarna som gjorts har de inte hittat någon större mängd av det.

Nere i gruvan har tiden gått fort och det är dags att åka upp igen. Michael Meyer stannar bilen vid en liten automatisk biltvätt. Kollegan Stig Johansson, som stannat kvar ovanför och hållit koll ifall något skulle hända medan Michael var under jord, behöver nu använda bilen.

– Gruvsmutsen blir så hård när man inte tvättar av den. Nu när Stig lånar bilen till byn är det lika bra att blåsa av den lite, så folk inte tänker att nu kommer alla smutsiga gruvbilar, säger Michael.

Emerik Einerstam Karis