Tusentals industriarbetare och tjänstemän har nu lämnat in sina tillhörigheter och tagit farväl av kollegor på Northvolt.
Mai Nabawy lämnade fabriken i Skellefteå med en kärleksfull hälsning till kollegorna – och en syrlig känga till arbetsgivaren.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
I slutet av förra veckan gjorde tusentals arbetare och tjänstemän sin sista dag på batteritillverkaren Northvolt. Personer på plats, som DA pratat med och som vill vara anonyma, beskriver den så kallade offboarding-processen som både absurd och kaotisk.
– Det var ett rum med tre bord. På första bordet fick man lämna telefonen och datorn. Skyddsutrustningen på andra bordet och id-handlingar på bord tre. Sen ingenting mer. Inga samtal, inget stöd, ingen information. Helt sjukt, säger en källa.
– Ingen hade tid att förstå någonting, egentligen. Man fick besked tio timmar i förväg, och blev sedan utelåst direkt.
”Offboarding-personal ska själva sluta om en vecka”
En källa berättar att de som gått igenom offboarding-processen ännu inte fått uppsägningen på pränt från företaget och måste därför vänta med att söka till exempel a-kassa eller omställningsstöd via Trygghetsrådet TRR.
Däremot har offboarding-processen skyndats på eftersom personalen som hanterar själva blir av med jobbet inom kort.
– Alla väntar på något officiellt. Vi kan inte ansöka om a-kassa, TRR, etcetera utan officiella papper. Men vi ska lämna in alla grejer asap. För offboarding-teamet ska själva sluta nästa vecka.
Många fackligt aktiva har blivit arbetsbefriade, vilket IF Metall kritiserat. Men det är inte bara industrifacket som drabbats. Både Sveriges ingenjörer och Unionen saknar nu förtroendevalda på plats, enligt uppgifter till DA.
– Det är helt kaos på plats. Urval av vem som får stanna gör chefer själv och utan förhandlingar med facket. Personer som är i avdelningar som definitivt inte behövs längre får stanna för att de är vän med chefen. Andra som varit här längre än två års tid med erfarenhet i produktion har fått sluta, säger en annan källa.
”Jag gav upp för längesedan”
En av de nära 1 800 som nu gjort sin sista dag på batterifabriken är Mai Nabawy från Egypten. Efter att ha jobbat över två år på batterifabriken inom produktionskvalitetskontroll fick hon lämna in skyddsutrustning, id-bricka, laptop och telefon.
– Jag gav upp för längesedan och hade inte många förväntningar på företaget, tyvärr. Mest synd tycker jag om de som jobbade nattskift i samband med beskedet. De fick inte chansen att säga hejdå till andra kollegor efter de gick hem från dagen, säger hon.
Nu har Mai Nabawy fått jobb på Region Västerbotten där hon ska arbeta som näringslivs- och utbildningskoordinator.
– Jag kände mig lättad när jag lämnade in allt, eftersom jag under en lång tid haft en tung känsla i bröstet. Nu ser jag framåt mot bättre möjligheter där man kan växa och utvecklas i en hälsosam miljö.
I ett Linkedin-meddelande tackar Mai sina kollegor på Northvolt och riktar en känga mot arbetsmiljön på Northvolt:
Min resa på Northvolt har nått sitt slut.
Det var en plats med intensiv press, hårda utmaningar och, ibland, djup frustration. Jag stötte på hinder som prövade min motståndskraft – hinder för personlig utveckling, stagnation under svårt ledarskap och en miljö som var långt ifrån hälsosam.
Men genom hela resan var den sanna guldkanten människorna – kollegorna som visade genuin empati, som uppskattade den mänskliga sidan av arbetet och som stod för rättvisa, snarare än att förstärka gapet mellan industriarbetare och tjänstemän. Till dessa personer: TACK. Ni gjorde skillnad. Ni påminde mig om att hur tuff miljön än är, så spelar integritet och vänlighet fortfarande roll.
Northvolts konkurs var ingen överraskning för de som såg varningstecknen långt innan de blev offentliga. Det är en lärdom i ledarskap, hållbarhet – inte bara i näringslivet, utan i hur vi behandlar människor – och effekterna av arbetskultur.
Till er som har mött en liknande kamp: det finns bättre platser där ute där du kan frodas och växa. Låt inte en giftig miljö definiera ditt värde. Fortsätt att gå framåt, sök arbetsplatser som verkligen värdesätter dig och nöj dig aldrig med mindre. När jag nu kliver in i en ny roll bär jag med mig en förnyad uppskattning för arbetsplatser som respekterar, lyfter och verkligen investerar i sina människor.
Mot bättre saker!
