Värst är det för dem som jobbar på koksverket. De står med tjocka skyddskläder i värmen. Svettigt, men samtidgt skyddande, förklarar Michael Åberg. Under dem strålar ugnarna, ovan strålar solen. Det finns en kylvagn där arbetare kan svalka sig kortare stunder, men för det mesta är arbetspassen mycket varma.

– Det blir från två håll som du hela tiden får värme pumpande mot dig.

För det mesta är de duktiga på att påminna varandra om att dricka mycket, och dessutom är de vana värmen, säger Michael Åberg, som själv härdats med åren.

– De är vana vid att jobba vid extremvärme, normalt med temperaturer någonstans mellan 70-80 grader i midjehöjd. Det är någonting de upplever minst sex månader om året ändå. Men det blir ju en tryckande värme när vi har sol också, som värmer på duktigt nu.

Under sommaren arbetar en del sommarersättare på anläggningen. De är ofta mer ovana hettan, och därmed mer utsatta.

– Jag började här för 40 år sedan, man lär sig efter ett tag. Men det gäller att fånga upp semesterersättarna som inte varit med om det här förut. Framför allt de som kommit hit för första gången och jobbar med det här. 

Har någon stackare fått värmeslag? 

– Under mina 40 år har jag kanske varit med om 2–3 stycken. Alla brukar vara duktiga på att påminna: ”Tänk nu på att det är varmt, se till att dricka”. De som jobbar med det här hela tiden är så pass rutinerade och lär ut det till semesterersättarna.