Förra vårens tågstrejk och den just avslutade pilotstrejken handlar i grunden om den principiella frågan om anställningsformer. Arbetsmarknaden är statt i ständig förändring och på senare år har otrygga anställningar, korttidsjobb och inhyrning ökat markant i nästan alla branscher.
Inom industrin är trenden tydlig. Förra året ökade antalet bemanningsanställda med över 30 procent jämfört med året före. Dagens Arbete skrev i höstas om industriarbetaren Andreas vars arbetsdag kan bli 17 timmar lång fast han bara får betalt för 8 timmar. Han är inhyrd och ingen vill ersätta hans jourtid.
Som fastanställd På Volvo hade han rätt till rast. Som inhyrd har det hänt att han har blivit varnad om han tagit rast. Och någon weekendresa med tjejen är inte att tänka på. Han måste vara tillgänglig annars har han inget jobb.
Allt är förstås inte dåligt med bemanningsjobb. I konjunkturkänsliga verksamheter som stora delar av industrin finns behov av flexibilitet för att klara toppar och dalar i produktionen. Därför har facket klokt nog gått med på bemanningsmodellen.
Tyvärr finns nu många exempel på att denna utnyttjas på ett cyniskt sätt av arbetsgivare. Dagens Arbete skriver om företaget Element Six i Robertsfors där de anställda sägs upp för att fabriken ska stänga. Sista anställningsdagen är 26 juli men sista arbetsdagen kommer att bli ett halvår senare för en del av dem. De anställda sägs upp och hyrs sen in via ett bemanningsföretag. Arbetsgivaren kan därmed handplocka en arbetsstyrka med 14 dagars uppsägningstid. Så var avtalet som IF Metall slöt med Teknikföretagen om ”kollektiv förstärkt företrädesrätt” aldrig tänkt.
Risken är uppenbar att bemanningstrenden leder till en uppluckring av anställningstryggheten. Vi ser alltför många tendenser till att det gamla daglönarsystemet håller på att återinföras på svensk arbetsmarknad. Arbetaren står kanske inte med mössan i hand men väl med mobilen ständigt beredd att rycka in om arbetsgivaren ringer.
Vid IF Metalls kongress förra året hörde bemanningsfrågan till ett av de hetaste ämnena som kongressombuden diskuterade. Alltför många ser avarter där arbetsgivaren pressar systemet till max. Osäkra anställningar leder också till sämre arbetsmiljö. Att det vid flera dödsolyckor på senare tid handlat om bemanningsanställda är inte förvånande. Med alltfler tillfälligt inhyrda försvåras också det fackliga arbetet på arbetsplatserna.
Det nuvarande bemanningsavtalet går ut sista april och ska omförhandlas nu i vår. Det rör inte löneutrymmet utan anställningsformer och tryggheten på arbetsmarknaden. Det är en synnerligen viktig principiell fråga.
Bemanningsmodellen ska underlätta flexibilitet men inte leda till permanent osäkerhet.
Osäkra jobb och ökad press i slimmade organisationer skapar inget hållbart arbetsliv. På sikt är det dåligt för både företag och arbetstagare
