Fabriksjobbet fördärvade Stinas axel så illa att hon sjukpensionerades. En artikel i Dagens Arbete fick henne att ifrågasätta livräntan – nu har hon fått 1,7 miljoner extra.
Afa Försäkring
Afa Försäkring ägs av fack och arbetsgivare. Vanligtvis betalar Försäkringskassan livränta, men Afa Försäkring kan betala delar av livräntan som inte täcks av Försäkringskassan.
Dagens Arbete har tidigare skrivit om situationer som liknar Stinas.
Med artikeln kom insikten, kanske hade hon trots allt inte varit fel ute i det hon grubblat på i nästan 30 år. Hennes misstankar bekräftades av försäkringshandläggaren Benny Pettersson på IF Metall MittSkåne, som började räkna på skillnaderna mellan hennes inkomst och ersättning.
– Jag tyckte hela tiden att jag fick väldigt lite. Jag trodde att livräntan skulle höjas i takt med att lönerna gick upp, men det hände aldrig, säger hon.
Stina arbetade i början av åttiotalet på en verktygsfabrik. Hon slet på sina tiotimmarspass mellan 13 och 23 och hade själv ansvaret för tre slipmaskiner.
– Allt gick på hydraulik i maskinerna, utom ett antal luckor som skulle öppnas och stängas. De vägde runt 17 kilo och fick kastas upp i taket och sedan dras ner, säger hon till Dagens Arbete.
Stina uppskattar att hon lyfte och stängde slipmaskinernas luckor ungefär 400 gånger om dagen. Till slut blev det för mycket och hennes ena axel sa ifrån. Först sjukskrevs hon i tre veckor, men var tillbaka efter två. Ett tag senare kände hon att det inte gick att fortsätta arbetet.
På sjukhuset fick hon beskedet att det inte gick att göra något åt axeln. Sedan dess har Stina varit sjukpensionär.
Som kompensation för inkomstförlusten fick Stina utöver sjukpensionen livränta från Försäkringskassan. Men i takt med att åren gick såg hon skillnaden mellan det hon tjänat om hon arbetat kvar på fabriken och ersättningen hon fick i stället öka.
Trots att hon pensionerats gick Stina aldrig ur facket, och DA-artikeln fick henne att agera. Försäkringshandläggaren Benny Pettersson anmälde ärendet till Afa Försäkring och begärde en uppräkning av livräntan. Efter en process på nästan tre år godkändes den nyligen.
För de senaste tio åren fick Stina ungefär 900 000 kronor. Resten av pengarna, ungefär lika mycket, valde hon att ta ut månadsvis.
– Det är som ett plåster på såren. Jag har kunnat ge lite pengar till mina barn – och så blir det säkert någon resa, det har vi kunnat göra så mycket tidigare.
Stina heter egentligen något annat.
