Johnny läste en artikel i Dagens Arbete – och fick 2,7 miljoner för utebliven ersättning från Afa. Nu uppmanar han fler arbetsskadade att söka.

Artikeln är uppdaterad den 20 januari.

På nittiotalet jobbade Johnny som områdesskrotare i Garpenbergsgruvan. Med tung hjälm och lampa på huvudet knackade han ner löst sittande berg. Jobbet slet på nacken.

– Jag har i princip gått och tittat uppåt i tio år.

Sommaren 1999 blev det ingen semester med barnen, i stället besök hos läkare – som inte kunde förstå hur han hade orkat så länge.

Arbetsskadan blev godkänd, och Johnny fick livränta från fackets försäkringsbolag Afa. Han har velat komma tillbaka i arbete, men inte lyckats fullt ut. Nu är han 63 år och kan fortfarande få svår migrän av skadan.

En januaridag för två år sedan läste Johnny i Dagens Arbete om pappersarbetaren Berndt, som också var arbetsskadad. Afa skulle ersätta förlorad arbetsinkomst, men hade missat att räkna upp ersättningen i takt med löneökningarna. Med hjälp av facket hade Berndt lyckats få nästan en miljon. Kunde det möjligen gälla Johnny också? Han bestämde sig för att försöka.

– Jag gjorde precis som det stod i Dagens Arbete. Jag skrev en ansökan och hänvisade till rättsfallet  (se faktaruta).

Sedan tog det tid. Lång tid.

– Jag tänkte, vi får väl göra som masen, beväpna oss med tålamod.

Han ringde flera gånger. En gång fick han veta att handläggaren var långtidssjukskriven och ärendet blivit liggande. Efter 22 månader kom beskedet: Afa hade mycket riktigt missat att räkna upp ersättningen. 1,2 miljoner före skatt skulle Johnny få för förlorad ersättning. Han skulle också få pengar för framtida inkomstförlust. Totalt blev det 2,7 miljoner före skatt.

– Jag satt och skakade en hel eftermiddag. Så mycket pengar hade jag inte räknat med. Jag tittade på kontot, det var så mycket siffror…

Pengar är inte allt, säger han, men det underlättar och ger trygghet framåt. Nu kan han göra mer vad han vill, lyssna på kroppens signaler, och unna sig friheten med en ny bil. Han har också gett bort en del.

– Men jag hade mycket hellre varit frisk.

Viktigare än vad han själv kan göra med pengarna, är att hjälpa andra, tycker han. Därför vill han sprida informationen om att Afa kan missa att räkna upp ersättningen så mycket som möjligt. Redan är flera av hans gamla arbetskamrater på väg att söka.

– Det finns människor i alla branscher som är arbetsskadade och som går miste om de här bitarna. Du kan ju inte söka om du inte vet att det finns.

För honom själv var det hela en tillfällighet.

– Hade jag inte sett artikeln hade jag aldrig fått pengarna. Det är förskräckligt att systemet inte kan fungera smidigare.

Bernt i den första artikeln fick hjälp av sitt fackförbund Pappers. Johnny har drivit sin sak på egen hand. Nu vill han uppmana så många som möjligt att våga söka.

– Även om det är försäkringsbolag och myndigheter. Jag vet inte om jag är naiv, men de flesta vill väl, de vill hjälpa. Pappersarbetet är inte så märkvärdigt. Kunde jag göra det efter att bara ha läst DA så klarar andra det också.