Tre städer brann samma dag
Den 25 juni 1888 tror man att vinden tog tag om en gnista från ett ångfartyg, blåste den in till strandkanten där torrt gräs och träbyggnader tog eld. Den starka vinden drev elden framåt. Nio timmar senare låg Sundsvall i ruiner och 9 000 människor var hemlösa.
Samma dag brann nästan hela Umeå ner. När staden byggdes upp igen anlades breda gator som kantades med brandskyddande björkar.
Även stora delar av Lilla Edet brann ner då gnistor från bagare Andréns bakugn smet och antände hyvelspån i bakstugan. Även här spreds elden snabbt av stark vind.
Trä är ett brännbart material som förbjöds i höga byggnader just på grund av brandrisken. Så hur kommer det sig att det är tillåtet i dag?
Brandskyddet har utvecklats sedan de stora stadsbrändernas tid. Dels har räddningstjänsten en helt annan kapacitet, dels har brandskyddet utvecklats från att isolera kvarter, till att isolera enskilda hus, till att isolera enskilda lägenheter.
Men trä brinner.
Ja, men de flesta bränder startar i inredningen, det är vad vi har i våra bostäder som tar eld. Särskilt stoppade möbler utvecklar värme och farlig rök snabbt. Om stommen fattar eld förkolnas träet i en känd hastighet och innanför kolskalet finns en frisk kärna. Därför är trästommen fortfarande bärande, medan en stålstomme påverkas av värmen, mjuknar och plötsligt kan förlora sin bärkraft.
Så trähus eller betong spelar ingen roll?
Ett modernt höghus av trä uppfyller samma brandkrav som moderna hus av betong. Kraven inriktar sig på att rädda liv. Det ska finnas tid och vägar att komma ut ur huset och en brandcell (lägenhet) ska isolera branden tillräckligt länge. Det kräver att huset byggs på rätt sätt.
