Knappt 15 procent av Pappers medlemmar väljer att placera premierna från arbetstidskontot i pensionssparande, som förvaltas av företaget Folksam-LO Pension.
Premien som arbetsgivaren betalar in för den som väljer 100 procent pension är 4,2 procent av lönen, som exempel blir det 15 210 kronor årligen vid en månadslön på 25 000 kronor. Som tabellen intill visar innebär det en pension på drygt 28 000 kronor i månaden, för den som sparar från 30 års ålder och tar ut pengar i fem år från 62-årsdagen.
– Vi är en aktivt förvaltad fondförsäkring, som justerar aktierisken efter ålder för att få en bra pension för våra kunder. Vi har en fondförvaltningsavgift på 0,3 procent, dessutom betalar de sparande en årsavgift på 50 kronor. Det betalar vår administration, säger vd Robert Lundberg.
Ni räknar med en fortsatt löneutveckling på 3 procent, är det inte optimistiskt?
– Det vet vi inte än, men historiskt, säg på 10–15 år, har det stämt. Vi känner oss också ganska trygga med att kunna hålla en avkastning på 7 procent.
Sedan starten 1998 har ATK-pensionskapitalet byggts på, till i dag cirka 500 miljoner kronor.
– Fram till 56 års ålder består portföljen av 100 procent aktier, därefter flyttar vi över mer till räntefonder. Vid 62 års ålder, när man kan börja plocka ut pensionen, är aktiedelen nere i 25 procent, säger Robert Lundberg.
Jesper Olsson och Marie Danielsson tycker att det är okej att byta ut en del av löneökningen mot högre pensionspremier. ”Man får igen pengarna sedan”, säger Jesper. Foto: Sacharias Källdén
Några fönsterkarmar får ytan förbättrad i lackboxen. Svenska fönster har all produktion samlad i Sverige. I Edsbyn tillverkas runt 1 500 fönster om dagen. Foto: Sacharias Källdén
Hur man än vänder och vrider på det lär det bli upp till var och en att själv sköta det där med pensionen, tror Fredrik Hellberg. Foto: Sacharias Källdén
Hur man än vänder och vrider på det lär det bli upp till var och en att själv sköta det där med pensionen, tror Fredrik Hellberg. Foto: Sanna Källdén
Avtal 2016. En höjning av pensionsåldern rycker allt närmare. Svenska fönster i Edsbyn skiljer sig inte från andra arbetsplatser – några går så tidigt de kan, andra stannar så länge de får.
ORKA MER MED DELTID?
Deltid efter 60 ska göra att fler orkar till 65 eller ännu längre. Bland LO-förbunden har GS, IF Metall och Livs avtal om deltidspension.
Det saknas undersökningar som visar att de som går ner i tid faktiskt stannar längre i arbetslivet. En undersökning från AMF visar att de flesta tror att de skulle arbeta längre om de kunde styra sin arbetstid i slutet av arbetslivet.
Regeringen vill fatta beslut om höjd pensionsålder redan före nästa val och det verkar som att partierna inom pensionsgruppen är överens om att det är nödvändigt att vi jobbar längre än till 65.
– Om man orkar? Det beror på vad man jobbar med. Men på en industri … nej, då vet jag inte, säger Fredrik Hellberg.
Han jobbar vid inkapningen på Svenska fönster i Edsbyn och svetten pärlar i pannan.
– För tio år sedan var min tanke att jag skulle jobba till 61, men nu vet jag
inte. Fortsätter jag att stå här lär jag få ta sjukpension för axlarna, skojar han.
Det är den typen av kritik mot höjd pensionsålder som hörs från fackligt håll: Många som har fysiskt tunga yrken orkar inte ens till 65 i dag. Därför måste något göras åt arbetsvillkoren innan pensionsåldern höjs, menar facken.
På Svenska fönster har pensionsåldern varierat mellan individer, berättar förhandlingsombudet Peter Mångs. Det finns de som stannar till 67, medan andra går så tidigt de kan.
Ett sätt att orka längre är att gå ner i tid under de sista åren i arbetslivet, resonerar bland andra GS-facket och IF Metall. Därför förhandlade de fram en deltidspension för tre år sedan.
Den ger dels rätt att gå ner i tid efter 60, dels betalar arbetsgivaren in extra premier till avtalspensionen under hela arbetslivet. På så sätt ska den som går ner i tid kunna använda en del av sin avtalspension för att fylla ut lönen.
Kostnaden för premien drabbar inte arbetsgivaren – den har bekostats genom att en del av löneökningarna har bytts ut mot pensionspremier.
I dag är den 0,5 procent av lönen, men GS-facket vill höja nivån genom att ta en del av den kommande lönehöjningen till detta.
Pensionen känns rätt avlägsen, tycker Marie Danielsson och Jesper Olsson.
– Det är väl frivilligt att gå ner i tid? Om man inte går ner i tid får man väl mer pengar sen när man går i pension, undrar Jesper.
Just så ser överenskommelsen ut. De vi träffar på Svenska fönster vet inte så mycket om deltidspensionen, men tycker att den låter okej. Ingen är särskilt förvånad över att det är de själva som bekostar deltidspensionen och har inget emot att premierna höjs på det sättet.
Däremot blir reaktionerna starka på frågan om de kan tänka sig att byta ut timmarna i arbetstidskontot mot höjda pensionspremier.
– Nej, ATK:n får de inte röra, säger Marie Danielsson.
pensionssystemet Ska Sverige ha en allmän pension som går att leva på måste fler arbeta längre. Det slog den statliga pensionsåldersutredningen fast i slutrapporten 2013.
Det svenska pensionssystemet brukar ritas upp som en pyramid med den allmänna pensionen i botten. Det är den som staten hanterar. I mitten finns tjänstepension/avtalspension. På toppen ligger privat sparande.
Utredningen vill införa en riktålder för när man går i pension. I dag kan man säga att 65 år är en riktålder. Enligt utredningen bör den stiga i takt med medellivslängden, och andra åldersgränser bör följa med:
Åldern för tidigaste uttag av pension höjs från 61 till 62 år, och inom några år till 63 år.
65-årsgränsen för till exempel garantipension höjs till 66 år.
Den som vill ska ha rätt att jobba fram till 69 år, jämfört med dagens 67.
Tjänstepension och privat pension får tas ut först vid 62 år, jämfört med dagens 55.
Viktigast för att höja pensionsåldern är att färre lämnar arbetslivet tidigt med sjukersättning, a-kassa eller avtalspension. Därför ansåg utredningen att det behövs en bred och långsiktig satsning på arbetsmiljön. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) har sagt att ett förslag om höjd pensionsålder lär komma före valet 2018.
Att pensionen inte fungerar ser jag varje dag. Den är totalt fel bygg. I dag har hela 700 000 privatpersoner överlåtit premiepensionsvalet på företag som regelmässigt tar ut 500 kronor per år i avgift. Detta har skapat en marknad värd väl över 300 miljoner kronor. Överföringarna av medel från AP-fonden till staten under åren 1999-2001 bör omprövas.
Pensionsrätterna har sänkts och bromsats och backats tillbaka 2010, 2011 och i år 2014. Det är stora fel i hela systemet. Ledande och ansvariga politiker måste öppet och tydligt medge detta, och dessutom levererar en finansiering av pensionssystemet som förebygger fortsatta pensionssänkningar. Ingen höjd pensionsålder, 65 år skall det vara, pensionärerna i Sverige jobbar längst i EU.
Politiker svamlar om höjd pensionsålder, då kommer de undan ansvar för förändringen av dagens pensioner.
Svar till stevO; de som inte hunnit tjäna in någon eller bara lite pension i pensionssystemet (exempelvis de som invandrat) får heller ingenting från pensionssystemet. De får istället garantipension, som ligger utanför pensionssystemet och tas från statsbudgeten. Alltså precis som du föreslår.
Hade inte politikerna stulit så mycket från pensionssystemet så hade pensionssystemet fungerat. ATP systemet togs bort för att politikerna skulle själv nyttja de pengar som låg i pensionssystemen. Redan idag och sedan flera år tillbaka betalar pensionärer högre skatt än löntagare, Hur kan detta vara annat ren stöld!Känslorna är så stora i denna fråga att det är svårt att inse var rättvisan är i denna fråga.
Nu väntar vi bara på att samma regler skall gälla för våra politiker som binder ris åt våra ryggar. Hade sett fram emot att ta ut min pension runt 56 om 3 år, men nu verkar man även täppa till möjligheterna till detta. Inte konstigt politikerföraktet är högre än någonsin.
Jag är 63 år och har tagit ut pension. Då får jag nöja mig med en mindre pension, men vid 65 års ålder räknar jag med att få mer, eftersom garantipensionen skulle täcka upp. Det handlar om för mig en avsevärd höjning, som är välbehövlig. Och dessutom hade jag räknat i att vid 65 års ålder ha rätt till bostadstillägg. Har bott i Sverige hela mitt liv. Arbetat i omgångar, från sjutton års ålder, men som kvinna, eller kanske ändå, har pensionen ändå blivit låg. Att som regeringen tänker göra, slå till på dem som har lägst inkomster, är en skandal. Garantipensionen borde inte få rubbas. Särskilt viktigt är det ju för dem som idag är 61 och räknat in den i sin pensionsberäkning från 65 år.
Jag tycker det är ett bra och efterlängtat förslag. Att det finns en bestämd tidpunkt från vilken pension får tas ut tycker jag är bra och att den höjs, däremot borde det vara fritt att arbeta kvar så länge som arbetstagaren och arbetsgivaren vill. Tyvärr går det inte inom offentlig sektor som borde vara ledande i denna fråga
Det var första gången Lina Westberg beslutade om vad som skulle hända med pengarna på arbetstidskontot. Ändå var valet självklart och långsiktigt.
Mer pengar eller mindre jobb
Systemet med arbetstidskonto (ATK) finns i flera branscher inom den svenska industrin. Arbetsgivaren betalar in en bestämd årlig premie, som man kan ta ut i pengar, kortare arbetsvecka eller som en pension för att korta arbetslivstiden.
ATK-premien kan läggas till 100 procent på ett av alternativen, eller fördelas mellan dem. Varje år gör man ett nytt val.
Premien varierar inom avtalsområdena. För Pappers är ATK:n värd 3,5 procent för den som väljer lön eller tid, men 4,2 procent för den som väljer enbart pension.
Lina Westberg, 21, jobbar som kvalitetsoperatör i labbet på Stora Enso i Skoghall. I våras valde hon för första gången vad som skulle hända med pengarna som avsatts till hennes arbetstidskonto. Hon hade fått tips av en kollega om vad som var bäst att välja.
– Jag valde pensionen. Det kändes smartast. Det är ju pengar som man inte riktigt vet om att man får. Då tycker jag att man lika gärna kan lägga till lite på pensionen, säger hon.
– Man får ju en lite större summa om man väljer pensionen. Ska man ta ut pengarna blir det dessutom så mycket som försvinner i skatt.
Lina Westberg lockades varken av tid eller av pengar den här gången. Hon förstår ändå att många väljer bort pensionen och utesluter inte att hon själv någon gång i framtiden kan ta ut sin ATK i tid.
– Alla vill väl vara lediga, och pengar förstår jag att man kan vara sugen på, säger hon.
Systemet med arbetstidskontot är något Lina Westberg uppskattar.
– Det är en extra bonus. Och möjligheten att välja det som passar bäst är jättebra.
Hon är rätt säker på att det kommer bli pension även nästa år, när hon väljer för andra gången.
– För mig känns det bra att spara. Jag vill ha det bra i framtiden.
Du kommer inte vara avundsjuk när kollegorna är lediga?
– Haha, nejdå. Det är ingen fara. Jag klarar mig.
”I år valde jag pension. Det var inte självklart utan snarare en tillfällighet.”
Andreas Baum, 32, Processoperatör i mottryckskraftverket på Stora Enso Skoghall.
– Valet har egentligen stått mellan pengar och pension. Ledigheten har jag varit nöjd med ändå som det har varit. I år valde jag pension. Det var inte självklart utan snarare en tillfällighet. Strax före valet hade jag tittat över mitt pensionssparande, och då kändes det bra att fylla på lite där. Annars har jag tagit ut den i pengar. Jag har sett det som att jag har varit i en uppbyggnadsfas i livet, när man skaffar hus och bilar, då har det varit bra med pengar. Sedan när man är nöjd med det man har kan man börja spara till pensionen.
”Jag blev tipsad av farsan som jobbar här på bruket att välja pension.”
Johan Ramström, 31 Operatör i mottryckskraftverket och renseriet på Stora Enso Skoghall.
– Jag har jobbat här i elva år och alltid valt pensionen. På så sätt hoppas jag att det ska bli möjligt att komma iväg lite tidigare. Eller ha lite extra pengar senare. Jag blev tipsad av farsan som jobbar här på bruket att välja pension. Många vill ha ledigt och på vissa ställen kan det vara svårt att få ledigt om man inte gör det valet. De i min ålder kanske väljer pengarna för att lägga på hem och barn. Jag kommer fortsätta välja pension. Gör man det får man ju 20 procent extra. Plus att man bara behöver skatta 30 procent senare. Tar du ut pengarna direkt försvinner hälften.
”Jag är lite av en arbetsnarkoman och jobbar hellre än att sitta hemma.”
Madelene Hedqvist, 28, Fiberoperatör i renseriet på Stora Enso Skoghall.
– Jag tog pengarna. Det var inte självklart, men i slutändan kom jag ändå fram till att jag lever nu. Jag funderade på pensionen och visst skulle det vara skönt att kunna gå lite tidigare. Men jag är ju fortfarande under 30 och har grejer att lägga pengarna på. Nu senast köpte jag ett löpband. Annars har jag lagt pengar på hus och renovering till exempel. Jag har inte tänkt på ledighet. Jag är lite av en arbetsnarkoman och jobbar hellre än att sitta hemma. Det kan jag göra när jag blir gammal. Det är bra att man kan välja det som passar, alla har ju olika behov.
Foto: David Lundmark
”Att många väljer tid beror nog på att vi jobbar varannan helg och att man vill vara ledig”
Mattias Eriksson, 27 Torkare och torrändeoperatör i torken på Stora Enso Skoghall.
– Jag valde tid i år. Jag behövde göra det eftersom jag ska bort på en USA-resa en månad i höst. Jag har jobbat här i två år ungefär. Förra året valde jag pengarna för att jag hade det behovet. Jag hade lån att betala på för att jag precis hade flyttat. Annars hade jag gärna valt pension. I framtiden kommer jag säkert att göra det. Jag trodde att de flesta valde pension. Att många väljer tid beror nog på att vi jobbar varannan helg och att man vill vara ledig. Jag tycker det är bra att man själv får välja det som passar.
Det är i och för sig inte så ”bara”. För ett livslångt sparande i pensionssparande på ATK-kontot kan ge en rejäl slant i slutändan.
Frågan är dock när tiden är mogen att överge dagens tre val, kontant – ledig tid – pensionspremie.
Arbetsgivarna vill och är närsom beredda att betala för det. Pappers ledning vill innerst inne, men duckar i nuläget. Frågan är känslig.
För känslig.
Pappers har helt enkelt inte medlemmarna med sig. De kan för stunden omöjligen baxa igenom en förändring som begränsar valfriheten.
Om arbetsgivarna fick för sig att lägga fram en begränsning som ett avtalskrav, torde det vara en av få frågor där Pappers fick en total medlemsuppslutning.
Bruken skulle stanna i ren protest.
Att frågan väcker känslor stod helt klart när förbundets alla ordförande diskuterade frågan på ett möte för en tid sedan.
Svaret från dem var entydigt; Rör inte ATK:n!
En del ordförande hävdade till och med att de riskerade sin egen ställning bland medlemmarna, om de fick för sig att tafsa på valfriheten i kontot.
Man kan tala om ATK:n som en helig ko på många bruk.
Intressant är naturligtvis att arbetsgivarna – som i de flesta andra sammanhang svingar sig med ordet valfrihet, just i den här frågan vill begränsa den.
Medan Pappers vrider sig som masken på kroken.
För förbundets ledning kan precis som sina medlemmar öppna det ”orange kuvertet” och med en suck konstatera att gapet mellan den egna inkomsten och pensionen ökar för varje år.
Förr fick den glade pensionären kanske ut runt sjuttio procent av sin tidigare inkomst. De pappersarbetare som kliver ut på dagens arbetsmarknad kan som pensionärer i bästa fall räkna med hälften.
Därför känner också Pappers som förbund ett ansvar för medlemmarnas väl och ve efter pensionen.
En pension där en del kommer från staten. En annan, på 4 procent, kommer från den uppgörelse som finns mellan LO och arbetsgivarna centralt. Och där en tredje del kommer från det egna eventuella pensionssparandet.
Och härutöver finns alltså arbetstidskontot på Pappers avtalsområde.
Detta lilla konto som såg dagens ljus i avtalsrörelsen 1998 och som egentligen var ett svar på Pappers krav på kortare årsarbetstid.
I dag är kontot värt 3,5 procent för den som väljer lön eller kortare arbetstid– trots att inga nya insättningar gjorts efter 2007. För den som väljer enbart pension är premien dock 4,2 procent (se särskild artikel).
Och fortfarande är det ett konto där den enskilde efter eget huvud kan välja det alternativ som passar bäst i livscykeln.
Men som sagt.
Det här vill arbetsgivarna ändra på. Och de har redan lyckats bland gruvarbetarna inom IF Metall.
När ATK:n infördes för snart tjugo år sedan fick arbetsgivarna – inte bara på Pappers område – något de absolut inte ville ha, en arbetstidsförkortning bland sina anställda.
Det erkänner Robert Schön, vice vd på Industriarbetsgivarna, rakt av.
Enligt honom behövs ingen arbetstidsförkortning i en bransch ”där man redan jobbar så kort tid”.
Lägg därtill att systemet med ett flervalskonto både kostar administration och pengar för arbetsgivarna, så förstår man bättre deras bevekelsegrunder för en förändring.
För det är bökigt att bevilja ledigheter i slimmade verksamheter. På många håll tvingas man ta in folk på ob, när någon annan vill ta ut sin intjänade lediga tid.
Pengar och pension är i sammanhanget mindre problem för företagen.
Arbetsgivarna hoppas nu att droppen ska urholka stenen.
Och de förhandlingar som förts mellan parterna runt pensioner, kortare arbetstid och rörlig pensionsålder går på sparlåga.
Men de fortsätter.
Pappers är väl medvetna om vad arbetsgivarna lagt i vågskålen. Frågan är vad de kan lägga i sin egen.
Flexibel pensionsålder för skiftarbetare?
Pensionspremie även för dem under 25 år i kollektivavtalets bestämmelser?
Ett extra sockrat pensionsalternativ?
Övergångsregler som kan sälja in en övergång till ett nytt system bland medlemmarna?
Vad kommande förhandlingar kommer att handla om är därför priset på valfriheten. För det finns alltid ett pris i förhandlingar.
Men på en punkt kan Pappers medlemmar känna sig trygga.
Förbundet har inte råd att sälja sig annat än dyrt.
Som gammal Pappersmedlem, vet jag att det finns ett stort intresse att behålla atk i dess nuvarande form. Jag pratade med många kollegor om att välja pensionsalternativet. Många var sugna på pengar och menade att man inte visste om man levde när det var dags för pension. Men tänk efter ni har möjlighet att dela upp atk, kan ta 1/3 till pension. Det är lönsammare än privatpensionspar, eftersom pengarna sätts in innan skatt.
Beräkningarna har gjorts av Folksam-LO Pension och bygger på att den årliga ATK-premien på 4,2 procent helt och hållet sparas för pension, som tas ut från 62 års ålder. Kalkylen förutsätter en årlig löneutveckling från i dag på 3 procent och en 7-procentig bruttoavkastning på pensionskapitalet samt avdrag för avkastningsskatt och administrativa avgifter.
Familjen är i centrum för paret Johansson-Fridén, navet är egna villan i Slottsbron nära Grums. Sjuåriga Linnea är drillflicka, spelar fotboll och tränar friidrott. Foto David Lundmark.
Treåriga Elin gillar hoppmattan och sina blommiga stövlar. Foto David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Camilla tar ut hela sin ATK i ledighet och jobbar liksom Kim deltid för att få ihop skiftarbetslivet och familjen. Ibland blir det krock, då rycker farfar in. Foto: David Lundmark
Kontot fullt av ledighet
20 augusti, 2015
Dela:
Bägge jobbar ständigt skift, det är fullt blås där hemma med två små barn och massor av aktiviteter. För Camilla Johansson och Kim Fridén är arbetstidskontot ett sätt att få ihop livet.
Mer pengar eller mindre jobb
Systemet med arbetstidskonto (ATK) finns i flera branscher inom den svenska industrin. Arbetsgivaren betalar in en bestämd årlig premie, som man kan ta ut i pengar, kortare arbetsvecka eller som en pension för att korta arbetslivstiden.
ATK-premien kan läggas till 100 procent på ett av alternativen, eller fördelas mellan dem. Varje år gör man ett nytt val.
Premien varierar inom avtalsområdena. För Pappers är ATK:n värd 3,5 procent för den som väljer lön eller tid, men 4,2 procent för den som väljer enbart pension.
Familjen Fridén Johansson
Camilla Johansson, 38 år
Kim Fridén, 36 år
Barn: Linnea 7 år, Elin fyller 4 år i september.
Bor: Slottsbron.
Jobbar: Billerud Korsnäs, Gruvön.
Det vimlar av folk runt den gula villan i Slottsbron, knappt tre mil väster om Karlstad.
För sjuttio år sedan var idrottsklubben här en stormakt i bandy-Sverige, numera huserar den i gärdsgårdsserien. I dag är Slottsbrons drillflickor en större stolthet. En av medlemmarna är Kims och Camillas äldsta dotter, sjuåriga Linnea.
Hon stojar på hoppmattan i trädgården på baksidan med syrran Elin, tre år.
På framsidan har familjens vuxna kompisar intagit förstubron, en reparatör fixar en avgrävd bredbandskabel och två andra hantverkare anlägger en ny garageuppfart.
Vid ena husgaveln, i solen, står en Chevrolet Camaro – 91. En cabb:
– Den är för att köpa glass och att åka och bada i, upplyser Kim.
Dagens Arbete träffar honom och sambon Camilla i den brytningstid som är en stor del av deras vardag: Hon har nyss avslutat tidiga skiftet i blekeriet på Billerud Korsnäs i Gruvön, han ska jobba natt vid PM1 om några timmar.
De blev ett par sista året i skolan, det har gått 18 år sedan dess. De började båda sommarjobba på bruket i mitten av 90-talet, och blev sedan kvar – men numera jobbar de olika skift. Med små barn är det en förutsättning, men det behövs mer.
– Jag vet inte hur det skulle funka utan ATK:n, det skulle bli mycket besvärligare, säger Camilla.
– Kanske det skulle gå, om man fick välja bort lite av aktiviteterna för barnen, skrattar Kim.
Paret Johansson-Fridén är typiska representanter för hur majoriteten av Pappers medlemmar använder arbetstidskontot – pengar och tid.
– Jag tar ut allt i ledighet numera. Det blir 52 timmar per år – det är perfekt för att fixa skolavslutningar, fotbollsträningar eller akuta skoinköp. Det kommer nog att dröja innan jag ändrar användningen av ATK:n, säger Camilla.
– Innan barnen kom lade jag premien på pension, i dag är det en tredjedel ledigt och resten kontant, pengarna behövs, säger Kim och fortsätter:
– Den lediga tiden går åt till föräldramöten och till röda dagar när vi inte kan lämna på dagis eller fritids. ATK:n är en bra hjälp, annars skulle vi behöva ta obetald ledighet. Men den kommer nog en dag när jag tar pension i stället för pengar.
Hur är det att jobba skift?
– Det kan vara slitigt, säger Kim.
– Jag håller med, särskilt efter en natt eller en helg. Men jag sover alltid som en en gris, säger Camilla.
Skiften går i femveckorsperioder.
– När Kim är ledig har jag tre nätter. När jag är ledig har han tre förmiddagar. Ibland blir det en krock, när de jobbar eftermiddag och natt:
– Då hjälper farfar till, han är sjukpensionär.
Fast Camilla och Kim har också slängt in ytterligare en ingrediens i sitt fixa-vardagen-kok. Deltidsarbete. Hon jobbar 90 procent, han 83 procent:
– Det är bra att inte ha barnen borta så länge, den lilla är på dagis bara 15 timmar i veckan, säger Kim.
Familjens pusselläggande har fullt fokus på barnen – men det har förstås ett pris:
– Man tappar i socialt liv, det är alltid nån av oss som jobbar, säger Kim.
– När den ena arbetar vilar mycket av ansvaret på den andre – ridning, fotboll, friidrott, drillning, säger Camilla.
Hur trivs ni med livet?
– Vi har det bra, det kan väl vara upp och ner ibland, men för det mesta är det bra. Och vi brukar få fyra semesterveckor ihop, det går alltid att byta till sig, säger Camilla.
– Det är nära till jobbet, det är bra med helledighet var femte vecka, man gör sina åtta timmar och tar inte med sig en massa skrot hem, säger Kim.
Och vad händer när barnen blir stora?
– Då ska jag shoppa och fika, skrattar Camilla
Hon har redan varit i Brasilien, Indien, Grekland, Egypten, Kim vill också börja resa, men måste först bota sin flygrädsla. Hans grundläggande inställning ligger dock fast:
Andreas Anttila och Emanuel Fjällström på Munksund gillar arbetstidskontot, ATK. Att få välja mellan tid, pengar och pension är populärt bland pappersarbetarna men nu hotas valfriheten.
47 procent av de anställda i Munksund har valt pensionsalternativet. 21 procent valde ledig tid och
25 procent pengar. Resten valde en kombination.
Andreas är 24 år och har jobbat i mekverkstaden på SCA Munksund i fem år. Emanuel är 21 och har ett par år som fast anställd.
– Innan det hade jag en del vikariat.
Nu bildar de ett team och båda upplever att de hamnat rätt i livet. De gillar att skruva och ser en lång tid framför sig på bruket.
– Jag kan tänka mig att jobba här resten av livet, säger Emanuel utan att tveka.
Andreas nickar instämmande:
– Jag trivs och det är bra arbetskamrater här.
När Dagens Arbete klampar in i deras tillvaro, är det för att höra hur de ser på arbetstidskontot, ATK:n.
Detta lustbetonade lilla konto som alla medlemmar i Pappers disponerar. Och där var och en varje år kan göra ett val:
Ta ut minst 3,5 procent av årsinkomsten i form av ledig tid, kontanter eller göra en pensionsinsättning.
– Något år har jag valt pension, annars har det mest blivit att jag tagit ut kontant, säger Andreas.
För Emanuel är det tvärtom. De gånger han fått välja har han valt pension.
– Mest för att jag ändå har så mycket ledigt med semester, komp och övertid.
Han tycker att det är helt okej att tänka på pensionen redan nu.
– Annars får man väl jobba till 75.
Emanuel har dessutom morsans fulla stöd.
– Hon jobbar på bank och det är mest hon som tycker att jag ska spara till pensionen.
Både Andreas och Emanuel pensionssparar vid sidan av.
– Jag lägger en tusenlapp i månaden i en fond, säger Andreas.
Emanuel lägger en hundralapp i pensionssparande privat.
Båda bor i lägenhet i Piteå och ägnar sig med full kraft åt sina fritidsnöjen när de inte jobbar.
Emanuel gillar vintern bäst. Då får han utlopp för sina två stora passioner i livet; skoterkörning och pimpelfiske.
För Andreas är det jakt som gäller. Orre, tjäder och ripa bör hålla sig på avstånd när Andreas laddat bössan.
– De flesta gångerna kommer man hem tomhänt.
Därför är det extra kul när jaktlyckan slår till. Som senast. Då blev det en tjäder, två orrar och en ripa.
Vilket är godast?
– Jag håller nog på tjäder.
Båda gossarna är bilburna. Andreas kör en Toyota Hilux, en pickup av 2011 års modell och Emanuel har lagt lönen på en Audi Quattro A4 modell 2006. För en bil är nästan ett måste i dessa trakter. Samtidigt säger Emanuel att hans skoterintresse nästan är dyrare än bilen.
– För det blir några hundra mil om året.
Hur ser ni på möjligheten att välja mellan ledig tid, pengar och pension i arbetstidskontot?
Här tycker de lika.
– Det är bra med alternativen. De ska vara kvar. Absolut.
Att alternativen ska vara kvar tycker också Patrik Högberg, 45-årig operatör i renseriet. Han har jobbat på Munksund sedan 1988 och jobbar skift. Tolvtimmars. Patrik har fått välja mellan de olika alternativen i ATK:n sedan det infördes 1999.
– Jag tror jag tog pension första gången.
”Helpension” har det blivit vid tre tillfällen vill han minnas. Kontanter vid ett tillfälle och i resten av valen en split mellan pension och ledig tid. Den lediga tiden har varit bra att ha trots de långa ledigheterna mellan skiften. Med fyra barn hemmavid har det varit en klar tillgång. Och just valfriheten är viktig, menar Patrik.
”Det blir nog bara pension framöver. Kontanter? Det har jag aldrig valt.”
Kollegan Jan Lindkvist, 48 år, instämmer. Även han flerbarnsfar och som landade på bruket något år före Patrik.
– De första sex åren tog jag ut allt i ledig tid, de senaste tre åren har jag tagit 50/50 mellan tid och pension.
– I år blev det pension fullt ut.
Jan Lindkvist och Patrik Högberg. Foto: Anders Westergren
Jan och Patrik har också ett pensionssparande vid sidan av jobbet. Trots att ATK:n är grymt uppskattat, är det inte samtalet för dagen i kaffepauserna.
– Det brukar bli lite snack när vi ska göra valet i februari. Då brukar det komma upp.
Vem har mest på pensionskontot i renseriet?
– Det måste vara Janne, säger Patrik skämtsamt…nej faktiskt. Jag har ingen aning.
Som skiftarbetare skulle de gärna se att pensionsåldern som sådan sänktes till 62 år. Eller rent av 60 år. De är medvetna om den diskussion som förs mellan facket centralt och arbetsgivarna i den frågan och att ATK:n lyfts in i de diskussionerna.
Arbetsgivarna vill ta bort valmöjligheten så att enda alternativet är pension. Men de anställda på Munksund håller inte med.
– Pension vid 62 och valen kvar. Det är vad vi vill ha! säger Patrik.
– Ja, absolut. Man vill vara fräsch den dag man slutar, så att man kan få några fina år med alla sina pensionspengar, säger Janne.
Tony Sandberg. Foto: Anders Westgren.
Det är något som även Tony Sandberg, operatör i mesa-mixeriet instämmer i. Han har hunnit bli 43 år och har jobbat på bruket sedan han var 17. Merparten av åren som skiftgående.
– Skift sliter, speciellt nattskiften, menar han.
Med ett par barn hemmavid var det skönt med lite extra ledighet de första småbarnsåren.
På senare år har han varvat valen i ATK:n mellan ledighet och pension.
– Men det blir nog bara pension framöver. Kontanter? Det har jag aldrig valt.
Vad säger du om att exempelvis byta bort valen i ATK:n för att få tidigare pension i egenskap av skiftarbetare?
– Hade du frågat mig för femton år sedan hade jag sagt bestämt nej. Nu är svaret ja. Jag tror att många, inte bara jag, är inne på det.
Munksund är bruket mot strömmen. Här väljer de flesta pensionsalternativet på arbetstidskontot och orsaken till detta stavas Christer Berglund.
Valen på ATK-kontot varierar från bruk till bruk. Men tittar man på fjolårets statistik för hela pappers- och massaindustrin ser den ut så här i runda svängar:
Hälften väljer ledig tid, en tredjedel väljer pengar. Bara 14 procent sparar till pension och 10 procent sprider valet på två eller tre av alternativen (se tabellen). Men i Munksund väljer nästan hälften (47 procent) av de anställda pensionsalternativet. Varför blev det på det viset?
Frågan går till avdelningens mångårige kassör och statistikförare. För det är han som genom idogt fotarbete och rådgivning fått medlemmarna att verkligen tänka igenom sitt val.
– Det framtida pensionsbeskedet blir en obehaglig överraskning för de flesta, säger han bistert och menar att medlemmarna mangrant borde kryssa för pensionsalternativet när de gör sina val.
Därför har han kört hårt med sin ”pensionspropaganda”. Kanske har det också spelat en viss roll att vd:n för Folksam-LO pension heter Robert Lundberg. Före detta kassör i Pappers och tidigare ordförande i avdelningen på Munksund.
Christer Berglund berättar att valet i ATK:n är värt 3,5 procent av lönen på årsbasis.
Den som väljer pensionsalternativet får ytterligare en påspädning om 20 procent på de 3,5 procenten genom en central uppgörelse och ytterligare 1,14 procent lokalt.
– För en skiftarbetare blir det cirka 15 000 kronor om året och för en dagarbetare cirka 12 000 kronor, säger Christer.
Christer Berglund tycker att kontot är helt suveränt.
Och för den som nu möjligtvis trodde något annat vill han fortfarande ha det fria valet kvar.
– Det ska inte vara något tvång att välja det ena eller det andra, säger han. Vi vill ha de tre valen kvar.
– Skulle vi tycka något annat skulle vi bli avsatta, muttrar ordföranden Stefan Lundkvist på andra sidan bordet.
Precis som sin kassör är han inne på att pensionerna för dagens unga kan bli en riktig kalldusch.
– Den som är 25 år i dag får inte ut mer än 35–40 procent av sin inkomst när han eller hon går i pension.
Christer Berglund tar sin sambo som ett exempel.
– Hon jobbade inom barnomsorgen och fick en skrämmande låg pension när hon slutade. Niotusen efter skatt. Vad fan är det för nåt?
Nej hans mission är att göra vad han kan för medlemmarna.
– Vi ska göra allt vi kan fackligt för att bättra på villkoren.
Ordförande Lundkvist menar att pensionsalternativet i ATK:n blivit ”självsäljande” även bland de yngre på bruket.
– Vi har också tagit hit en tjej från Folksam som sitter här och ger rådgivning för den som har frågor. Senast var hon helt fullbokad.
Stefan Lundkvist, ordförande i Munksund. Foto: Anders Wetergren
Om det finns skillnader mellan män och kvinnor i ATK-valet, kan varken han eller Christer svara på.
– Men jag har känslan av att de flesta unga kvinnor på skift valt pensionsalternativet, säger Stefan Lundkvist.
Själv har han valt pension alla år utom ett då han tog en halv avsättning i ledig tid i stället.
Och Christer Berglund, som snart gjort sitt i arbetslivet, säger utan omsvep att han lyckats skrapa ihop över 260 000 kronor på sitt eget pensionskonto. Inklusive värdeökning.
Både han och Stefan är medvetna om att de olika valen som kan göras i ATK:n hänger samman med i vilken fas man befinner sig i livet.
När barnen är små kan exempelvis både pengar och ledig tid vara guld värda.
– Därför ska vi försvara möjligheten att välja fritt. Medlemmarna är rädda om den här valfriheten.
”Kortare arbetstid med bibehållen pensionsnivå för skiftarbetare”, säger Pappers, ”Skrota ATK:n och lägg allt på pension”, kontrar Industriarbetsgivarna.
Mer pengar eller mindre jobb
Systemet med arbetstidskonto (ATK) finns i flera branscher inom den svenska industrin. Arbetsgivaren betalar in en bestämd årlig premie, som man kan ta ut i pengar, kortare arbetsvecka eller som en pension för att korta arbetslivstiden.
ATK-premien kan läggas till 100 procent på ett av alternativen, eller fördelas mellan dem. Varje år gör man ett nytt val.
Premien varierar inom avtalsområdena. För Pappers är ATK:n värd 3,5 procent för den som väljer lön eller tid, men 4,2 procent för den som väljer enbart pension.
Matts Jutterström. Foto: David Lundmark
Pappers Matts Jutterström:
”Det är helt nödvändigt att förhandla fram bättre pensioner”
Lägre pensionsålder för skiftarbetare och bättre pensioner till alla. Det är så Pappers krav på arbetsgivarna kan se ut i en nära framtid.
Redan nu sitter Pappers och Industriarbetsgivarna i en arbetsgrupp och tuggar på frågan rörlig pensionsålder.
Gruppen tillsattes efter förra avtalsrörelsen. Detta utifrån ett krav från Pappers: kortare arbetstid med bibehållen pensionsnivå för skiftarbetare.
Skogsindustrierna har kontrat med att kasta in det nuvarande arbetstidskontot i matchen. De har länge velat att det enda alternativet ska vara pension.
– Men vi är inte beredda att förhandla bort trevalet (ledig tid, kontant eller pension) på arbetstidskontot, säger Pappers ordförande Matts Jutterström.
– Medlemmarna vill ha valfriheten kvar Och de som väljer ledig tid, har upp till en vecka att ta ut efter eget huvud. Inte när arbetsgivaren vill.
Pappers förbundsmöte i höstas gav samma besked. Rör inte valmöjligheterna i ATK:n!
Flera ordförande vittnade om att de skulle få kliva åt sidan om de till äventyrs ville inskränka valmöjligheten.
– En begränsning i valen kan därför inte bli ett ”byte” för skiftarbetarnas lägre pensionsålder eller högre pensioner, säger Matts Jutterström.
Bakgrunden till att arbetsgivarna vill slopa tidsvalet på kontot är att det kostar både pengar och administration.
När någon ska vara ledig måste någon annan jobba. Det kostar extra.
– Jag kan hålla med om att vi har en ”stum” regel här som gör att arbetsgivaren inte bestämmer när ledigheten ska tas ut.
– Men det är något vi slagits för och fått igenom i tidigare förhandlingar.
Trots beskedet från Pappers håller arbetsgivaren dörren öppen. Så deras intresse för att få bort trevalet finns kvar?
– Ja, det är nog bara en kostnadsfråga för dem, menar Matts Jutterström.
Pappers ordförande har i dagsläget inget mandat att driva igenom en förhandling där valen försvinner.
Det är han medveten om.
Samtidigt anser många medlemmar att något måste göras åt pensionerna rent allmänt.
– De generationer som går in i våra fabriker i dag kommer i annat fall i morgon undra varför vi satt passiva.
I det pensionssystem som en gång fanns, garanterades 72 procent av inkomsten i pension.
Sedan dess har födda 1950 eller senare fått se procentsatsen minska i de orange kuverten.
– Dagens 90-talister får mindre än 50 procent i pension, konstaterar Matts Jutterström.
Han ser en framtid med fattiga människor som tvingas hålla sig kvar på arbetsmarknaden av ekonomiska skäl.
Vid sidan om det finns kravet på tidigare pension från de många skiftarbetarna i förbundet, de utgör nästan sju av tio medlemmar.
Ett litet men betydelsefullt plus har skiftarbetarna gentemot andra medlemsgrupper.
– De som hamnar över 7,5 basbelopp i inkomst får 30 procent extra i pensionsinbetalning på det överskjutande beloppet, säger Matts Jutterström.
Alla andra får hålla till godo med de 4,5 procent av inkomsten som avtalspensionen i kollektivavtalet ger.
– Dessa 4,5 procent borde vara runt 10 procent för att få en drägligare pension, menar Matts Jutterström.
Borde inte staten kunna garantera en hygglig pension för alla?
– I dag betalar arbetsgivarna in 16 procent i pension plus 2,5 procent i premiepension. För att bibehålla nivån borde den snarare ligga på 22–23 procent.
– Problemet är att det inte finns någon politisk vilja till detta. I stället säger politikerna att vi ska jobba längre, vilket också hänger samman med att medellivslängden ökar.
Återstår alltså att höja pensionen via facket.
– Den måste bli bättre, säger Matts Jutterström. Och framför allt måste den även omfatta alla medlemmar, även dem under 25 år. Så är det inte i dag.
Frågan är om medlemmarna i Pappers vill föra upp pensionsfrågan högst på kravlistan i kommande avtalsrörelser.
– Om de vill göra den prioriteringen, blir mitt uppdrag att leverera det.
I de diskussioner som hittills förts mellan Pappers och arbetsgivarna har det sneglats mot det avtal som gruvarbetarna i IF Metall röstade igenom 2009. De sade ja till rörlig pensionsålder, bättre pension – men fick avstå trevalet i ATK:n.
Ungefär så var det tänkt även på Pappers område.
– Men priset för att ge oss rörlig pension och bättre pension var just ”trevalet”. Det är ingenting att hymla om, menar Matts Jutterström.
Med Förbundsstyrelsens nej tycks den vägen – åtminstone i nuläget – vara omöjlig att beträda.
Men vem vet vad som händer framöver. Arbetsgivarna kanske kommer med ett erbjudande som varken Pappers centralt eller medlemmarna kan motstå.
– Då tror jag det kan vara bra med en medlemsomröstning i frågan.
Tills dess kvarstår frågan:
Vad är priset för valfrihet värd?
Robert Schön. Foto David Lundmark.
Industriarbetsgivarnas Robert Schön:
”Vi vill göra om arbetstidskontot till en pensionspremie rakt av”
Arbetsgivarna håller dörren fortsatt öppen för en pensionsuppgörelse med Pappers.
Detta trots att förbundet före jul lät meddela att man inte ville släppa trevalet i ATK:n i utbyte mot lägre pensionsålder för skiftarbetare.
– Vi förstår att kan bli en lång process, menar Robert Schön, vice vd på industriarbetsgivarna.
Han vet.
Förhandlingarna med gruvarbetarna på IF Metalls område tog exempelvis nästan tio år att genomföra.
Gruvarbetarna fick precis som Pappers ett arbetstidskonto i avtalsrörelsen 1998. Och precis som Pappers medlemmar fick de en trevals-möjlighet i form av tid, pengar eller pensionspremie.
I dag har gruvarbetarna sålt bort trevalet.
Priset blev en extra pensionsinsättning på 4,5 procent utöver den kollektivuppgörelse på 4 procent, ASL, som finns mellan LO och arbetsgivarna centralt.
Totalt 8,5 procent.
Inom järn och stål, som gick direkt på pensionsalternativet, har man 8 procent.
– Jag har jobbat hårt för det här genom åren, säger Robert Schön.
– Och det har varit jättelyckat.
Han lyfter särskilt fram möjligheten att jobba deltid inom stålbranschen.
– Folk har kunnat stanna kvar på jobbet och sluppit förtidspensionera sig. Företagen har kunnat behålla kompetens. Alla har varit helnöjda.
Robert Schön brinner bokstavligen för pensionsfrågan. Han berättar att han jobbat med pensioner sedan 1994 och är övertygad om att det är bra med kompletterande pensioner.
– Jag gör det inte bara i min roll som företrädare för företagen inom Pappers- och massaindustrin. Som det ser ut i dag, ska man tidigt intressera sig för sin pension. Det säger jag också till mina egna barn.
Varför vill arbetsgivarna ha bort trevalet i ATK:n. Är det för att systemet är krångligt och kostar pengar?
– Nej, jag ska vara jävligt krass. Vi har tre skäl.
1. Vi tycker inte att det behövs någon arbetstidsförkortning i den här branschen där man redan jobbar så kort tid.
2. Vi ser att både anställda och företag vinner på att det finns en möjlighet till delpension.
3. Vi månar faktiskt om de anställda och tycker att det ligger både i deras och vårt intresse att kunna komplettera pensionen.För statens kaka kommer bara att minska.
Så det handlar inte alls om att administrationen av ATK:n är bökig?
– Nej. Det är den visserligen, men det är inget skäl.
Även ni arbetsgivare tycks se de framtida pensionerna som ett mörkt moln vid horisonten?
– Det kan man säga. Men vi ser också bättre pensioner som något som kan locka folk till branschen.
Vad är priset för att få Pappers att släppa trevalet och acceptera en pensionslösning?
– Ärligt talat vet jag inte. De kompletterande pensionssystem jag bidragit till handlar om procenttal på totalt 8–8,5 procent inklusive ASL.
– Det är där man hamnar och där det finns – ett så kallat – ”glastak”. Om Matts Jutterström fick 10 procent, skulle han antagligen få en annan diskussion bland medlemmarna. Men det kan jag inte ge. Då förstör jag hela ”marknaden”.
Robert Schön menar att man i stället får jobba på längre sikt. Han sätter därför sin tilltro till ”långsiktig påverkan med exemplets makt”.
Nog hade det gått, som han säger, att ”kasta in några köttben” i den kommande avtalsrörelsen för att locka dem som är emot.
– Men beskedet från Pappers i december var tydligt. Då är det bättre att dra ner på takten och se det som ett långsiktigt upplysningsarbete.
Så det är inte realistiskt att frågan kommer upp igen och får en lösning i den kommande avtalsrörelsen?
– Nej.
Helt klart är att trevalet i ATK:n är det stora hindret för att diskutera tidigare pension för skiftarbetare.
– Men hittar vi en lösning där, kan vi nog hitta en lösning på pensionsfrågan också.
Kruxet ligger också i att hitta bra övergångsbestämmelser.
– Det är klart att en 50-åring kanske inte är så intresserad av att göra pensionsinsättningar för att han inte hinner få ihop ett tillräckligt stort kapital. Men en 25-åring kanske inte ska ha något annat val än bara pensionspremie.
Robert Schön berättar att när förändringarna på gruvarbetarnas område förhandlades fram, sträcker sig övergångsreglerna över trettio år.
– Det tar alltså trettio år innan hela systemet fungerar fullt ut.
De som är under 25 år omfattas inte av pensionsavsättningarna inom ASL. Pappers vill nog få in den gruppen också i eventuella kommande diskussioner. Hur ser du på det?
– Det där är ingen stor sak. Det är en del i en förhandling som jag är övertygad om att vi kan lösa.
Det är ingen tvekan om vad målet för arbetsgivarna med Robert Schön i spetsen är; De vill ha en pensionslösning rakt av.
Och det får ta den tid det tar att övertyga Pappers medlemmar om att det också är bäst för dem själva.
– Jobbar du i 35 år med 8 procent extra i pensionsinsättning, har du ett jäkla bra pensionskapital den dag du slutar, säger han entusiastiskt.
Och han drar till med en annan jämförelse.
– Tar du konsekvent ut din ATK i ledig tid under ett yrkesliv blir det 14 månader totalt. Tar du ut det som pensionsinsättning i stället handlar det om 43 lediga månader i stället! Tre gånger så mycket!
Det är beräkningar av det slaget som Pappers medlemmar kommer att möta framöver. I en framtidsdiskussion som just tagit sin början.
En kommentar till “Den hårda matchen om pensionerna”
En spontan tanke jag får när jag läser artikeln är att varför inte införa ett 2-val för personer under ex.vis 30år? Pengar/pension den gruppen har oftast orken att köra”fullt” väljer dom pengar stimuleras konsumtionen väljer dom pension gynnas fondmarknden och dem själva genom tryggad/ökad pension, dessutom är det en morot till arbetsgivaren att anställa yngre som då inte tar ut ATK i timmar/ Mats J
Protester och avhopp. Det var stor dramatik när arbetstidskontot infördes i 1998 års avtalsrörelse.
Så gick det sedan, sju avtalsrörelser senare
1 jan 1998 – 31 jan 2001
0,5 procent av lönen (där ej semesterersättning/övertid ingår) avsätts årligen till ett arbetstidskonto ATK, ledig tid, pension, kontant.
1 feb 2001 – 31 mar 2004
Avsättningen till kontona ökar med 0,5 procent per år. För 2001 avsätter arbetsgivaren 2,0 procent, 2002 avsätts 2,5 procent och 2003 3,0 procent. I tid motsvarar detta nästan sju dagar för en som jobbar dag och sex dagar för en skiftarbetare.
1 apr 2004 – 31 mar 2007
Arbetsgivarna ville strypa tillförseln till ATK. Kompromissen blev att pensionsvalet sockrades med ett extra påslag på 10 procent åren 2005 och 2006. Anledningen till att arbetsgivarna velat ändra är att allt fler väljer ledig tid. En ökning från 38 till 55 procent. Under 2006 tillfördes ATK-kontot ytterligare 0,5 procent (åtta timmar). Samtidigt blev det också fritt fram för den enskilde att kunna välja att stoppa in sin ATK i alla de tre alternativen. Avsättningen till ATK är nu uppe i 3,5 procent för den som väljer pengar eller kortare arbetstid, för den som väljer enbart pension är premien 4,2 procent.
1 apr 2007 – 31 mar 2010
Inga nya pengar till ATK.
1 apr 2010 – 31 jan 2012
Inga nya pengar till ATK.
1 feb 2012 – 31 mar 2013
Pappers kräver sänkt pensionsålder. En arbetsgrupp tillsätts som ska syna pensionsfrågan och ATK-kontot
1 apr 2013 – 31 mar 2016
Arbetet i arbetsgruppen fortsätter.
På hösten året innan hade Pappers förbundsmöte enats om att kräva 24 timmar kortare arbetstid. Förhoppningen var att på sikt korta arbetstiden med 100 timmar.
Nu blev det inte så.
De 24 timmarna blev 27 timmar på tre år i stället.
Och arbetstidskonto – vad var det för påhitt?
Arkitekterna bakom kontot var de två medlarna Rune Larsson och Lars-Gunnar Albåge. Mest Albåge.
De ritade och förklarade för fack och arbetsgivare, som till slut tog varandra i hand.
Dåvarande ordförande Sune Ekbåge har sagt att det enda felet med kontot var ”att det inte var jag och Lennart Olovsson” som kom på det.
Lennart Olovsson var avtalssekreterare på den här tiden.
Men alla var inte nöjda. Och minst nöjd var man i Gävle-Dala-distriktet.
Inför förbundsmötet i januari uppmanade ordförandena i distriktets avdelningar att säga nej till uppgörelsen och kräva medlemsomröstning.
Förbundsledamoten Lars-Göran Johansson hade dessförinnan vägrat att delta i beslutet att anta uppgörelsen.
Han kände att han bland annat ”inte kunde försvara detta med arbetstidsförkortningen inför medlemmarna”.
Ordförande Sune Ekbåge var å sin sida nöjd med att ha brutit arbetsgivarnas kompakta motstånd i arbetstidsfrågan.
I historiens backspegel fick Ekbåge rätt.
ATK:n har med åren utvecklats till något av det som medlemmarna gillar bäst och som arbetsgivarna ångrat mest.
I det följande avtalet, 2001, blev det trots arbetsgivarnas grymtande ytterligare påspädning på kontot. Men efter 2004 tog det roliga slut.
Arbetsgivarna uppmärksammade att fler och fler valde ledig tid och i avtalet 2004 gjordes ett första försök; arbetsgivarna gjorde pensionsvalet i ATK:n mer förmånligt.
Fler skulle förmås att välja pensionsalternativet.
Resultatet blev dock klent. I avtalsrörelserna 2007 och 2010 stängde arbetsgivarna resolut dörren för en ytterligare kortning av arbetstiden.
Pappers medlemmar fortsatte prioritera ledig tid (55 procent) och cash (33 procent) före pensionsalternativet (12 procent). Resten valde att sprida gracerna mellan alternativen.
I avtalsrörelsen 2012 – i samband med att Pappers ville förhandla om sänkt pensionsålder – passade arbetsgivarna på att lyfta in en förändring av ATK:n i diskussionen.
En arbetsgrupp tillsattes, som fick fortsätta jobba även efter att det nuvarande avtalet förhandlades fram 2013.
Ännu har ingenting konkret kommit ur arbetsgruppen – annat än att arbetsgivarna med näbbar och klor slåss för att begränsa valen i ATK:n till just pensionsalternativet.
Och hur gick det med kravet på 100 timmar kortad årsarbetstid?
Fortfarande en bit bort, ATK:ns värde motsvarar i dag 63 timmar per år för Pappersmedlemmen på dagtid och cirka 58 timmar för en skiftgående.
Ledare.
De som har jobb slits ut i förtid medan de unga inte får jobb. Samtidigt kräver pensionssystemet att de äldre jobbar längre och de unga kommer in tidigt i arbetslivet.
Idag skriver vi om den brännande frågan om arbetstidskontots, ATK:ns framtid för Pappers medlemmar. Det är framförallt ”trevalet”, det vill säga möjligheten att kunna ta ut medlen i form av ledig tid, i pengar eller i extra pensionsinbetalning som står på spel. En valfrihet älskad av industriarbetarna men hatad av arbetsgivarna.
Historien om ATK:n handlar om Pappers krav på arbetstidsförkortning genom åren. Uppenbart har medlemmarna prioriterat ledig tid i stället för cash, något som bekymrar arbetsgivarna som har lättare att ordna med pengar än bemanning i sina slimmade organisationer.
Nu har pensionsfrågan dock seglat upp som en allt hetare fråga. Allt fler inser att dagens pensionssystem inte ger nya generationer någon fullgod pension. Dessutom orkar inte skiftarbetare arbeta till 65 år. När Pappers i avtalsrörelsen 2012 ville förhandla om sänkt pensionsålder spelade arbetsgivarna in ATK:n i förhandlingen. Gärna bättre pension men då ingen valfrihet i ATK:n, tycks arbetsgivarna resonera. En arbetsgrupp tillsattes. Ännu är ingen lösning i sikte.
Faktum är att pensionsfrågan hör till de mest angelägna framtidsfrågorna, inte bara för Pappers medlemmar utan för större delen av befolkningen. Vi lever allt längre. Färre ska försörja fler i en åldrande befolkning framöver. Det utmanar pensionssystemet rejält.
Från politiskt håll hörs allt oftare att vi måste jobba längre. Höj pensionsåldern till 75! Det är krav som inte har med verkligheten att göra. Pensionsfrågan är en klassfråga. Bland LO:s medlemmar är snittåldern för pension 61–62 år. Det alltmer slimmade arbetslivet ger sämre arbetsmiljö som visar sig i ökade belastningsskador bland arbetarna. Även den psykosociala arbetsmiljön har försämrats, något Dagens Arbete skrivit om under våren och som fått mycket uppmärksamhet. Stressjukdomarna ökar nu även bland industriarbetarna.
De som har jobb slits ut i förtid medan de unga inte får jobb. Samtidigt kräver pensionssystemet att de äldre jobbar längre och de unga kommer in tidigt i arbetslivet. Det är en omöjlig ekvation.
Pensionsfrågan måste lösas både politiskt och av arbetsmarknadens parter. Den handlar om pengar men också om arbetets organisering och arbetsmiljö. Arbetsgivarna må vara mot valfrihet för de anställda (i andra fall brukar de hylla ordet valfrihet) men en sak är säker: det är hög tid att skapa ett långsiktigt hållbart arbetsliv.
Bara så kan industrins och industriarbetarnas framtid värnas.
pensionssystemet
”I år valde jag pension. Det var inte självklart utan snarare en tillfällighet.”
”Jag blev tipsad av farsan som jobbar här på bruket att välja pension.”
”Jag är lite av en arbetsnarkoman och jobbar hellre än att sitta hemma.”
Tycker man kan börja med att ta bort invandrare i pensionssystemet som inte har bidragit till det. Låt det vara en egen post i budgeten.
Att pensionen inte fungerar ser jag varje dag. Den är totalt fel bygg. I dag har hela 700 000 privatpersoner överlåtit premiepensionsvalet på företag som regelmässigt tar ut 500 kronor per år i avgift. Detta har skapat en marknad värd väl över 300 miljoner kronor. Överföringarna av medel från AP-fonden till staten under åren 1999-2001 bör omprövas.
Pensionsrätterna har sänkts och bromsats och backats tillbaka 2010, 2011 och i år 2014. Det är stora fel i hela systemet. Ledande och ansvariga politiker måste öppet och tydligt medge detta, och dessutom levererar en finansiering av pensionssystemet som förebygger fortsatta pensionssänkningar. Ingen höjd pensionsålder, 65 år skall det vara, pensionärerna i Sverige jobbar längst i EU.
Politiker svamlar om höjd pensionsålder, då kommer de undan ansvar för förändringen av dagens pensioner.
Svar till stevO; de som inte hunnit tjäna in någon eller bara lite pension i pensionssystemet (exempelvis de som invandrat) får heller ingenting från pensionssystemet. De får istället garantipension, som ligger utanför pensionssystemet och tas från statsbudgeten. Alltså precis som du föreslår.
Hade inte politikerna stulit så mycket från pensionssystemet så hade pensionssystemet fungerat. ATP systemet togs bort för att politikerna skulle själv nyttja de pengar som låg i pensionssystemen. Redan idag och sedan flera år tillbaka betalar pensionärer högre skatt än löntagare, Hur kan detta vara annat ren stöld!Känslorna är så stora i denna fråga att det är svårt att inse var rättvisan är i denna fråga.
Nu väntar vi bara på att samma regler skall gälla för våra politiker som binder ris åt våra ryggar. Hade sett fram emot att ta ut min pension runt 56 om 3 år, men nu verkar man även täppa till möjligheterna till detta. Inte konstigt politikerföraktet är högre än någonsin.
Jag är 63 år och har tagit ut pension. Då får jag nöja mig med en mindre pension, men vid 65 års ålder räknar jag med att få mer, eftersom garantipensionen skulle täcka upp. Det handlar om för mig en avsevärd höjning, som är välbehövlig. Och dessutom hade jag räknat i att vid 65 års ålder ha rätt till bostadstillägg. Har bott i Sverige hela mitt liv. Arbetat i omgångar, från sjutton års ålder, men som kvinna, eller kanske ändå, har pensionen ändå blivit låg. Att som regeringen tänker göra, slå till på dem som har lägst inkomster, är en skandal. Garantipensionen borde inte få rubbas. Särskilt viktigt är det ju för dem som idag är 61 och räknat in den i sin pensionsberäkning från 65 år.
Jag tycker det är ett bra och efterlängtat förslag. Att det finns en bestämd tidpunkt från vilken pension får tas ut tycker jag är bra och att den höjs, däremot borde det vara fritt att arbeta kvar så länge som arbetstagaren och arbetsgivaren vill. Tyvärr går det inte inom offentlig sektor som borde vara ledande i denna fråga