Löntagarägt. Det var många som inte trodde på oss, säger Hans Svensson, verkstadsarbetaren som blev vd för Ljuders Nickelsilfverfabrik i Hovmantorp.
Tre råd från vd Hans Svensson (bilden ovan)
1. Se till att det blir rätt från början med stadgar och kompanjonsavtal.
2. Skilj på drivande och ägande. Alla delägare kan inte vara med i alla beslut. Viktigt att det finns styrelse och vd som i ett vanligt företag.
3. Öppenhet är viktigt. Alla måste kunna ta del av relevant information.
Ljuders Nickelsilfverfabrik
Startade 1876 i Hovmantorp för att förädla nickel från Kleva nickelgruva.
Den ägdes av Lessebo bruk, då ett järnbruk.
1980 övertogs företaget av de anställda. Då sysselsatte företaget 36 personer, i dag 15.
Omsätter 25 miljoner kronor.
Frivilligt att äga
Alla erbjuds bli delägare i företaget, men det är frivilligt.
Man kan bara äga en andel, den kostar 40 000 kronor. Den som är delägare får 1 000 kronor mer i månaden för att täcka eventuell lånekostnad för insatsen.
Den som slutar på företaget, som pensionär eller av annan orsak kan inte behålla sin andel. En summa betalas ut direkt och resten månadsvis tills allt är återbetalt.
Vid uppsägningar görs det ingen åtskillnad mellan delägarna och andra. Delägarna väljer bolagets styrelse på årsstämman.
Styrelsen utser vd.
Läs mer:
I reportaget Uppdrag: Rädda bygden berättar människor runt om i Värmland om landsbygdens olika framtidsutsikter. Det pågår också en debatt om hur Sveriges glesbefolkade delar ska kunna bygga upp en hållbar framtid.
Sedan 1980 har den lilla verkstan varit löntagarägd. Då frågade den gamle ägaren de anställda om de inte ville ta över verksamheten.
– Först blev vi misstänksamma. Det måste vara nåt som inte stämmer. Så resonerade vi, säger Hans Svensson som jobbat på företaget sedan 1971.
Men ställda inför risken att bli uppköpt av konkurrenterna och kanske flyttade började de tänka om. Så en dag ägde de sitt eget företag. En halv miljon kronor lånades till insatskapital. Alla delägare bidrog med lika mycket.
– Men det var många som inte trodde på oss. ”Inte begriper arbetare hur man driver företag heller.”
”Man vet vad som händer och man kan styra jobbet själv.”
I dag omsätter företaget 25 miljoner kronor på legotillverkning till bland annat Volvo Penta och Getinge. Försäljningen ökade med 20 procent det senaste året. 12 av de 15 anställda är delägare.
– Jag ska bli det snart, säger Oskar Kanstedt, CNC-operatör som började på företaget i våras. Jag är helnöjd. Här jobbar man tillsammans, tar gemensamt ansvar och hjälper varandra.
Kompisen vid maskinen intill, Fredrik Eliasson, är delägare.
– Det är stor skillnad mot andra ställen. Det är lättare att trivas här. Man vet vad som händer och man kan styra jobbet själv.
Vid utlastningen jobbar Kent Granqvist, ordförande för IF Metall-klubben vid Ljuders.
Finns det några problem att företräda de anställda på ett löntagarägt företag?
– Inte direkt. Jag menar, det är ju samma slitiga jobb här som på andra ställen.
Ingen konflikt mellan löneökning och vinstdelning?
– Vi ställer ju inga orealistiska lönekrav, vi kanske bromsar oss själva en aning. Men vi tar ut vad vi har rätt till.
Vinstdelningen avgörs av delägarna på stämman. Förra året gick det bra, då gav den 6 000 kronor.
– Facket har samma roll här som i ett vanligt företag. Även här ska löneökningar fördelas. Även här kan det bli nerdragningar som under finanskrisen, då vi förhandlade om turordningen, säger Kent Granqvist.
Ett företag som andra? Inte riktigt, ändå, enligt Roger Nordin, med fem år på verkstan.
– Här är det vi som bestämmer. Det som hände med Findus i Bjuv eller med Stiga i Tranås skulle aldrig kunna hända här. Där fanns ägarna långt bort och de struntade totalt i konsekvenserna av sina beslut, hävdar han.
Han rekommenderar löntagarägandet.
– Mycket tryggare. Jag tycker att våran S-regering skulle puffa lite för den här ägandeformen. Helt enkelt göra det lättare för arbetarna att ta över.
