I våras skrev vi om Skuggsamhället – det laglösa arbetsliv som växer fram i spåren av politiska beslut som skapat Vilda Västern på arbetsmarknaden. Vi fortsätter att granska arbetslivskriminaliteten och i nya numret av DA berättar arbetaren Wilder som är från Bolivia om hur han behandlats av cyniska arbetsgivare. Det är en skakande berättelse om när människovärdet förtrampas och arbetare utnyttjas till bristningsgränsen.
De finns där i industriområden, inuti bilverkstäder, i skogen och på byggen. De har kommit hit i tron att Sverige är ett framtidsland där de kan arbeta och få pengar som de kan skicka hem till sina fattiga familjer. Men de möter rena Vilda Västern där oseriösa företag, ja kriminella nätverk, tagit över på de seriösa företagens bekostnad och där livsfarliga arbeten sker utan skydd för arbetarna.
Arbetslivskriminalitetens ökade rejält när EU utvidgades 2004 och 2007. När Öst mötte Väst blev skillnaderna i löner och arbetsvillkor uppenbara och många såg möjligheten att söka jobb i andra länder. Tyvärr såg också företag möjligheten att utnyttja arbetare från fattiga länder.
Alliansen införde nya regler för arbetskraftsinvandring 2008 och arbetsförmedlingen slutade att kontrollera. I stället fick företagen själva bestämma behoven av utländsk arbetskraft. Året därpå luckras reglerna upp ytterligare och det räcker att man avser att driva verksamhet för att få F-skattsedel.
I Migrationsuppgörelsen mellan den borgerliga Alliansregeringen och Miljöpartiet 2011 underlättade man ytterligare för människor att komma till Sverige och försörja sig som anställd eller företagare. Samtidigt ska regeringen Reinfeldt ner på Arbetsmiljöverket och antalet inspektörer minskade rejält. Det får till följd att oseriösa företag kunde utnyttja de generösa reglerna och anlita arbetskraft utan någon som helst hänsyn till rådande arbetsmiljölagar. Och de få arbetsmiljöinspektörer som var kvar hann inte med att kontrollera.
Wilders berättelse om hur han i fyra och ett halvt å fick sova i sin chefs garage är skrämmande. De bodde fyra vuxna män på 17 kvadratmeter utan rinnande vatten, det var smutsigt och direkt människoovärdigt. De blev behandlade som skit av sin arbetsgivare. Flera av Wilders arbetskamrater har skadats i jobbet men får bekosta läkarvården själva. De har trasiga arbetskläder och definitivt inte tillräckligt med skyddsutrustning.
De som kommer hit gör det så klart frivilligt, de vill arbeta och tjäna pengar. Men de utnyttjas av kriminella som driver företag. Fusket är utbrett.
”Skuggsamhället har ätit sig in i alla områden, i alla sektorer, inom bygg, verkstadsindustrin, livsmedelsindustrin, inom assistentvården, HVB-hem”, beskriver arbetsmiljöinspektören Thomas Österberg läget. Och problemet kan sammanfattas i : Lägsta anbud vinner.
När kommuner upphandlar asbestsaneringar, byggentreprenader osv är det priset som styr, inte kvaliteten. Så växer Skuggsamhället fram och ur det kriminalitet, droger och människohandel.
Den rödgröna regeringen har stramat upp regelverken runt utländsk arbetskraft och offentliga upphandlingar och har satsat rejält på Arbetsmiljöverket. Det är bra för så kan både de seriösa företagen främjas och människovärdet värnas. Men det återstår mycket mer att göra. Våra nordiska grannar har kommit längre i bekämpandet av arbetslivskriminaliteten.
Detta borde vara en fråga i årets valrörelse. Den sociala dumpningen måste upphöra.
