När den utlovade löneförhöjningen uteblev började 100 000 textilarbetare i Pakistan strejka. Straffet: Sex fackföreningsledare fick sammanlagt 490 års fängelse.
Det var den 22 juli 2010 som protesterna ägde rum i Pakistans tredje största stad Faisalabad, där en stor del av landets vävindustri finns. Regeringen hade i sin budget för 2010-2011 lämnat utrymme för en höjning av privatanställdas minimilöner med minst 17 procent. När arbetsgivarna ändå vägrade att betala lade 100 000 arbetare inom vävindustrin ner sina verktyg. Tusentals gick ut på gatorna för att demonstrera.
– Ägarna och deras hantlangare började kasta tegelsten på fredliga demonstranter från ena sidan, medan polisen använde tårgas från den andra, berättar Khalid Mahmood (bilden), chef för organisationen Labour Education Foundation, LEF, som är på Sverigebesök med anledning av ABF:s hundraårsjubileum.
25 arbetare skadades, omkring 100 arresterades. Sex ledare från de pakistanska vävarnas organisation skickades i fängelse på sammanlagt 490 år, anklagade för terrorism.
–Vävfabrikernas ägare, som också ofta är direkt involverade i politiken, vill trycka ner arbetarrörelsen genom att skrämma dem med falska anklagelser av det här slaget, säger Khalid Mahmood.
– De här långa fängelsestraffen har varit förödande för arbetarrörelsen i Faisalabad och hela landet. Att domstolen kunde dela ut ett sånt straff låg bortom allas förväntningar. Syftet är uppenbart att skada vävarbetarna som sakta höll på att bli en symbol för en stridbar arbetarklass i hela landet.
LEF, som har varit aktiva i arbetet med att organisera vävarbetarna fackligt, driver just nu ärendet med de sex fängslade ledarna i hovrätten i Pakistan.
– Om inte arbetarna släpps går vi vidare till Högsta Domstolen, säger Khalid Mahmood. Men det kommer att ta tid, kanske mer än ett år. Under tiden hjälper vi de fängslades familjer genom att samla in pengar.
Dagens Arbete besökte Pakistan 2005 och skrev om situationen för fackligt aktiva.
Sedan dess har läget blivit ännu värre, berättar Khalid Mahmood. Levnadsomkostnaderna ökar samtidigt som arbetsgivarna vägrar höja lönerna trots regeringens påbud. När fabrikerna med jämna mellanrum måste stänga ner verksamheten på grund av elbrist, får arbetarna ingen lön. Allt detta leder till ökade motsättningar.
– Det är vanligt att arbetare som försöker organisera sig fackligt blir anklagade för saker de inte har gjort, säger Khalid Mahmood. För privatanställda har det blivit nästintill omöjligt att organisera sig fackligt. Polisen, politiker, domstolar, till och med arbetsdepartementet, står enade mot arbetarna.




































































































































