Ibland får jag frågan varför GS satsar på regeringsskifte vid höstens riksdagsval. Ska inte en fackförening vara politiskt neutral?
Mitt svar brukar vara att det är alldeles omöjligt att samtidigt vara facklig företrädare för GS och politiskt neutral. Låt mig ta några exempel.
Det är Sveriges riksdag som fattar beslut om hur a-kassan ska se ut. Nivåer och försäkringsvillkor har stor betydelse för GS medlemmar, särskilt som risken för arbetslöshet är hög i våra branscher. Efter snart åtta år med Fredrik Reinfeldt som statsminister har kvaliteten på svensk a-kassa åkt rutschkana i internationell jämförelse. När OECD undersökte nivån på olika länders ersättningsnivåer visade det sig att Sverige 2002 låg på sjätte plats. 2010 hade vi plats 24.
För alliansregeringen är det medveten politik att försämra skyddet vid arbetslöshet eftersom det ligger i linje med deras politiska övertygelse. De tror helt enkelt att sämre skydd ökar drivkraften hos människor att skaffa nytt jobb.
En stor majoritet av GS medlemmar tycker inte som regeringen i denna fråga. Tvärtom är ett av de viktigaste fackliga kraven att förbättra a-kassan. För att kompensera regeringens nedrustning tvingades GS införa en egen inkomstförsäkring vid arbetslöshet. Medlemmarna betalar alltså för egna pengar en försäkring för att det statliga skyddet är för dåligt. Socialdemokraterna (S) har redan i höstens budgetmotion identifierat behovet av att stärka a-kassan.
I höstas presenterade också LO och S ett 10-punktsprogram som innehöll åtgärdsförslag för att förbättra situationen på svensk arbetsmarknad.
Det handlar bland annat om att stärka skyddet för migrerande arbetskraft, förstärka fackets verktyg för att teckna kollektivavtal och att stärka upp regelverket vid inhyrning av arbetskraft.
Programmet ska ses i ljuset av att villkoren på arbetsmarknaden har hårdnat och att otryggheten har brett ut sig på våra arbetsplatser. Det är alltså angelägna fackliga krav som S nu åtagit sig att ta ombord vid ett regeringsskifte i höst.
Ibland sägs det att skillnaderna mellan partierna är små i svensk politik. Jag tycker att det är en grov missbedömning. Ett av de största problemen i Sverige i dag är att långtidsarbetslösheten biter sig fast. Det är främst grupper med låg utbildning som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Nuvarande regering närmar sig det problemet med ett uttryck de försåtligt kallar ”sänka trösklarna”. Det är en omskrivning för att vi ska skapa fler låglönejobb som matchar en låg utbildningsbakgrund.
Ett annat sätt att närma sig denna fråga är att satsa på utbildning. Socialdemokraterna har tillsatt en forskningskommission som uttrycker skillnaden i synsätt så här: ”Politiken bör inriktas på att stärka utsatta grupper snarare än att försöka anpassa arbetsmarknaden efter dem”.
Man kan gå igenom fler politikområden och upptäcka att det är stora skillnader på inriktning. Om man som facklig företrädare brinner för att stärka löntagarnas ställning i det här landet går det inte att förhålla sig neutral. En facklig-politisk samverkan med Socialdemokraterna är inte ett historiskt arv att förvalta. Det är 2014 en central del i det fackliga arbetet för att stärka medlemmarnas ställning i samhället.




































































































































