Lagen om anställningsskydd fungerar inte, säger Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare.
– Det måste bli dyrare att säga upp äldre och vi måste begränsa användandet av visstid och inhyrning.
Förbundet diskuterar just nu med arbetsgivarna i Teknikföretagen och Industriarbetsgivarna om hur den framtida anställningstryggheten ska se ut.
En ”stor och känslig fråga”, enligt Veli-Pekka Säikkälä.
– Det är inte alls säkert att vi kan komma fram till en gemensam syn, men vi vill i alla fall försöka, det vore en oerhörd styrka. Alternativet vore att inte lyssna. Då skulle vi lämna över frågan till politikerna och samtidigt avsäga oss allt inflytande.
Nu vill facket först se om det går att komma överens med arbetsgivarna – och i så fall sedan gå till staten.
– En bättre trygghet i omställningen förutsätter att staten är med och finansierar till exempel utbildningsinsatser.
Veli-Pekka Säikkälä anser att det finns för många myter om lagen om anställningsskydd, las. Lagen ger inte det skydd som många tror. Lagen tillåter också företagen att komma billigt undan vid uppsägningar.
– Las är ju inte bara turordningsprincipen först in sist ut. Las gör det möjligt att säga upp alldeles för billigt. Sånt spelar roll när företag väljer i vilket land som uppsägningarna sker. Våra regler – som finns i las – kan i vissa lägen missgynna svenska jobb.
Las gör det möjligt för arbetsgivarna att låta den anställde jobba under hela uppsägningstiden.
– Det är en billig nedläggning det. Det företag som lägger ner kan behålla de äldre under den sex månader långa uppsägningstiden när de hellre skulle använda den tiden till omställning och att bättra på sin kompetens. Därför vill vi ha en reglering som ökar anställningstryggheten.
Men varför skulle arbetsgivarna gå med på att öka anställningstryggheten när de tvärtom vill minska den?
– Vi går in i de här samtalen på samma sätt som i en avtalsförhandling. Att arbetsgivarna säger att det inte finns något utrymme för löneökningar innebär inte att vi inte förhandlar om lönerna. Vi måste syna arbetsgivarnas kort och se om vi kan mötas. Går det inte, så går det inte. Men då vet vi det. Då har vi alla fall försökt.
Är det inte så att arbetsgivarna vill köpa sig makt? Att de vill kunna säga upp vem de vill mot att ge lite pengar till en bättre omställning?
– Men det räcker inte för oss. Det måste bli kännbart dyrare att säga upp äldre arbetskraft. De måste få en ökad trygghet.
I dag ger ju lagen det lokala facket makten att förhandla och köpslå om vilka som får vara kvar vid en nerdragning. Vad händer med den styrkepositionen?
– Som sagt, vi får ta och syna arbetsgivarnas och se hur långt vi kan komma. Hittar vi en lösning då ska vi diskutera det i lugn och ro inom vårt förbund. Då får vi ställa de nuvarande reglerna mot det nya förslaget. Vi vill ha en reglering som ökar tryggheten för våra medlemmar, det är vårt mål.
Dagens anställningsskyddslag har stora brister, anser han.
– Las tillåter ett så generöst utnyttjande av visstid att till och med EU-kommissionen kritiserat Sverige. Lägg därtill inhyrningen. Det finns ju många exempel på att man kan vara inhyrd uppåt åtta år, ibland ännu längre. Helt förkastligt.
I en uppgörelse med arbetsgivarna skulle man alltså kunna begränsa både visstidsanställningar och inhyrning?
– Varför inte? Inom LO har vi ett mål fram till 2028 att halvera visstidsanställningarna. De uppgår till 20 procent av arbetsmarknaden just nu. Vi har också som mål att minska den permanenta inhyrningen.
Hur då?
– I Tyskland har man kommit överens om en modell som innebär att den inhyrde efter två år på en arbetsplats erbjuds tillsvidareanställning. Därmed inte sagt att vi ska kopiera tyskarna.
Ni vill öka tryggheten för de äldre samt begränsa visstidsanställningarna och den permanenta inhyrningen – vad är ni beredda att betala med för att få detta?
Ni samtalar med arbetsgivarna nu. Kommer de här förhandlingarna att bakas in i de kommande avtalsförhandlingarna?
– Nej, vi gör halt då och så får vi fortsätta sedan när riksavtalsförhandlingarna är avklarade nästa år.
