Hundratals unga ensamkommande måste hitta fasta jobb innan jul för att få stanna i Sverige. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) tycker att Sverige varit generösa mot gruppen – men föreslår nu vissa lättnader på grund av pandemin.
År 2015 sökte många ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige. Många, särskilt de med rötter i Afghanistan, fick efter flera års väntan avslag. I och med nya gymnasielagen från 2018 fick den gruppen en andra chans att stanna i Sverige under förutsättning att de studerade gymnasiet och hittade ett fast jobb, eller minst två års kontrakt, inom sex månader efter studierna. I våras tog de första studenten och till jul går deras tidsfrist ut.
Regeringen gick i dag, tisdag, ut med ett förslag på att korta kravet på anställningens längd till ett år. Om förslaget röstas igenom träder det i kraft den 3 december. Det är i skrivande stund oklart om det har stöd av en majoritet i riksdagen. Regeringen planerar även att återkomma med ett förslag om att förlänga tiden man har på sig att hitta ett jobb till tolv månader.
Dagens Arbete har i reportaget Fast jobb eller utvisning träffat flera av de som nu söker efter ett fast jobb. I slutet av förra veckan, innan dagens förslag lades, fick vi en intervju med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S):
Jag har träffat många som nu desperat söker tillsvidareanställningar. Vad tycker du om den situationen?
– Jag tycker att de borde ha förberett det här lite tidigare. Det här har varit känt ända sedan lagen trädde i kraft för ett par år sedan. Man ska ha klart för sig att de här ungdomarna bedömts sakna skyddsbehov, det är därför de inte har fått asyl. De skulle egentligen ha avvisats redan för ett par år sedan. Men eftersom de fick vänta så länge så bestämde vi av humanitära skäl att ge dem en andra chans: Att plugga och jobba sig in i Sverige. Då var det samtidigt förenat med krav: sköta skolan, hålla sig i skinnet och inte begå några brott och sen etablera sig på arbetsmarknaden.
– När den här lagstiftningen gick igenom 2018 så såg situationen ganska ljus ut på arbetsmarknaden. Jag träffade själv ungdomar på yrkesutbildningar som beskrev att de knappt hann sluta skolan innan de fick jobb.
Hur menar du att de skulle ha förberett sig tidigare?
– Vi förutsatte att man valde en utbildning som kunde leda till jobb efter skolan. De har varit här i fem år och alla har vetat om de här kraven. Sen var arbetsmarknadsförhållande bättre då än vad de är i dag och det är därför vi är beredda att lätta på de här reglerna något.
Varför har ni inte lättat på kraven? Det är 1 000 ungdomar som har en tidsfrist som går ut innan jul?
– Det tar tid att ändra lagstiftning och förordningar. Den här frågeställningen har kommit upp det sista halvåret. Men alla har från första början vetat om de här förutsättningarna. Återigen, de här ungdomarna har inget skyddsbehov. De fick en andra chans utav humanitära skäl, men då var det förenat med vissa krav.
Det är svårt att hitta en tillsvidareanställning i dag direkt efter gymnasiet. Varför är kraven så hårda?
– Kraven är inte tillsvidareanställning.
Tillsvidareanställning eller kontrakt på minst två år?
– Det ska vara en varaktighet på minst två år.
Det finns väl inga två års-anställningar på svensk arbetsmarknad?
– Man får göra en bedömning av det jobbet de får om det har en varaktighet på minst två år. Sen har du visstidsanställningar också.
Visstidsanställningar ger inte permanent uppehållstillstånd?
– Du måste kunna visa då att du har en varaktighet på minst två år. Du kan inte komma och säga att nu har jag jobb här en månad, eller ett halvår, och nu ska jag ha ett uppehållstillstånd. Det hade varit alldeles för låga krav. Här är kravet att du ska plugga och sen jobba dig in i det svenska samhället.
Men om man nu ger människor en andra chans, borde inte kraven då också vara möjliga att uppfylla för flertalet?
– Jag har inte sett några utvärderingar på hur många som lyckas och inte lyckas. Det får vi se efterhand. Men vi ser att arbetsmarknadsläget har försämrats det sista halvåret. Just därför vill vi nu förlänga tiden man har på sig att skaffa ett jobb till ett år och också korta varaktigheten till ett år. Då sänker vi nu trösklarna något.
Många nyanlända får subventionerade anställningar till en början. Det är inte tillåtet för just den här gruppen, varför det?
– Det är en fråga som vi har tittat på i de förslag vi lägger om nya regler. Vi kommer inom kort remittera detaljerna i de förslagen. Det får du se när det kommer i sin helhet.
Experter på svensk arbetsmarknad som jag talat med menar att det är en minoritet som kommer nå upp till kravet på fast anställning eftersom arbetsmarknaden ser ut som den gör. Var ni medvetna om det när ni skrev lagen?
– För ett par år sedan såg arbetsmarknaden ljusare ut än vad den ser ut nu.
Men är det rimligt att Sverige först investerar i utbildning, sjukvård, uppehälle för tusentals människor under fem-sex år för att sedan utvisa flertalet?
– Så kan man alltid säga när man efter ett år eller så tvingas utvisa människor. Men alternativet är en helt oreglerad invandringspolitik där man säger att det spelar ingen roll om du har skyddsbehov eller inte, eller vilka krav du lever upp till eller inte, du får ändå stanna. Så kan vi inte ha det helt enkelt, det måste finnas en ordning.
Om nu kraven är så hårda att många inte kommer att leva upp till dem, varför sa man inte bara nej från början?
– Det finns inget som hindrar dem från att ha åkt hem för länge sen. Om de hade velat göra det. Det här var ett erbjudande de fick.
Enskilda arbetsgivare får här en väldigt stor påverkan på en ung människas liv. Om de kan erbjuda tillsvidareanställning eller inte. Jag har pratat med arbetsgivare som tycker det är märkligt att samhället på det här sättet lägger över det ansvaret på dem.
– Ansvaret ligger på den enskilde, det är den enskilde som ska visa att den har gått i skolan och lyckats få ett jobb. Alternativet hade varit att vi sagt att det spelar ingen roll om du får jobb eller inte. Jag tycker att vi måste upprätthålla ett grundläggande regelverk som går ut på att har du asylskäl så får du stanna, har du inte asylskäl så får du inte stanna. För just den här gruppen gjordes ett undantag, de fick en chans till. Då är det upp till dem att använda sig utav den chansen.
Men i praktiken står till exempel en nyutbildad bilmekaniker på en arbetsplats och antingen blir det tillsvidareanställning eller så blir den personen utvisad om ett par månader. Det beslutet ligger hos den enskilda arbetsgivaren. Kan du förstå den problematiken?
– Det är samma situation som alla arbetskraftsinvandrare befinner sig i. De är också beroende av att de får behålla sina jobb. För den här gruppen, som återigen inte har några asylskäl, är alternativet att i så fall åka tillbaka och använda den utbildning de har fått i Sverige i sitt hemland. Den här gruppen, som då har särbehandlats, har fått en väldigt fin utbildning i Sverige. Det kommer de naturligtvis att kunna använda alldeles oavsett var de bor.
En del kritiker menar att syftet med de hårda reglerna är att skicka en signal: ”kom inte hit!”. Är det här en avskräckande politik?
– Först ska man komma ihåg det finns inget annat land som tagit emot så många ensamkommande som Sverige. 2015 kom det 35 000 ensamkommande ungdomar, varav de flesta bedömdes ha asylskäl och fick uppehållstillstånd redan då. De är långt inne i etablering redan. Det här är den gruppen som inte fick uppehållstillstånd och som inte bedömdes ha asylskäl.
– Vi kan inte ha en ordning då 10 000-tals ensamkommande kommer till just Sverige år efter år. Utan vi måste trots allt upprätthålla det här grundläggande regelverket. Här gjorde vi ett undantag av humanitära skäl. Men det måste vara på ett sätt att vi ger dem en chans att jobba sig in i det svenska samhället. Skulle vi sagt att ni får amnesti allihop, alla får stanna, då hade vi sänt en signal ut till omvärlden som går ut på att i Sverige spelar det ingen roll om du har asylskäl eller inte, du får ändå stanna. Det tror jag hade varit helt fel signal att skicka.
Du har en del tunga partivänner som vill ha en amnesti. FN-diplomaten och före detta utrikesminister Jan Eliasson skriver till exempel att behandlingen av gymnasielags-ungdomarna ”utmanar humanitet och rättskänsla”.
– Då vill jag återigen peka på att den här gruppen har redan särbehandlats. Egentligen skulle de avvisats för ett par år sen, men av humanitära skäl fick de en chans till. Vi kan inte ha en ordning som är kravlös, riskerna ökar då att vi återigen hamnar i samma typ av flyktingkris som vi hade 2015. Ska vi upprätthålla en grundläggande ordning med en reglerad invandringspolitik, då måste man också vara beredd att fatta en del svåra beslut.
Den här gruppen har en hög grad av psykisk ohälsa och en nio gånger högre självmordsfrekvens. Kritiker menar att det är just den tuffa lagstiftningen som är bidragande till det. Hur ser du på det?
– Många av de här ungdomarna har nog varit under stark psykisk press redan från början. Det kan vara till exempel hemifrån och många har även upplevt väldigt traumatiska situationer. Det gäller för flyktinggrupper generellt. Varje sådant fall är naturligtvis en djup tragedi. Men från statens sida måste vi ändå se till så att vi har en politik som är klar och tydlig, att du både har rättigheter och skyldigheter. Då måste vi ha en ordning där det är möjligt att söka asyl, men också kräva att man lever upp till de skyldigheter som man har.
– Det är naturligtvis en väldigt svår problematik. Men lösningen kan inte vara att vi går mot en ordning då vi i praktiken har fri invandring. Det fungerar inte. Då faller vårt asylsystem samman.
Forskarna på Karolinska institutet, som tog fram siffrorna på den höga självmordsfrekvensen, pekade på ett tydligt mönster i statistiken: Många av de unga som tagit sina liv hade ryckts upp ur tryggheten i ett familje- eller HVB-hem och flyttats runt på Migrationsverkets vuxenboenden. Kunde ni inte ha underlättat för ungdomar som skrevs upp i ålder eller fyllde 18 år att bo kvar under hela gymnasietiden?
– Man ska komma ihåg att när man fyllt 18 år rör sig trots allt om vuxna människor. Då har vi tagit ett jättestort ansvar under barn- och ungdomstiden. När man blir vuxen innebär det också att man har större skyldigheter. Sen vet jag inte om det här har förvärrat deras psykiska hälsa på något sätt, om det kunde gjorts annorlunda lokalt. Men man också vara beredd att ställa vissa krav på människor som trots allt är vuxna.
Hur rimligt är det att en ensamkommande som blir åldersuppskriven eller fyller 18 år ska hitta sitt eget boende när man är mitt i gymnasiestudierna?
– Som jag har förstått det är det inte så att man har blivit hemlös, utan man har fått en annan typ av boende. Man har haft tak över huvudet. Man har kanske fått byta skola. Men det är faktiskt ganska många unga människor i Sverige som måste göra det. Man får ändå utgå ifrån att är man 18 år så ställs det högre krav på en.
Fotnot: Vi har sökt Morgan Johansson för en ny intervju.
