Jägare pressas att skjuta mer älg än de vill. Skogsbolagens krav på minskade betesskador styr. Nu gör allt fler jägare uppror, men priset kan bli högt.
I Lycksele har jaktledare avsatts.

Aldrig har ett årsmöte för Tallträsk Öravans viltvårdsområde dragit så mycket folk som i april i år. När bröderna och jaktledarna Hans-Olof och John Dahlbom går uppför Finnbackaskolans gamla stentrappa i Lycksele den kvällen vet de vad som väntar. Deras egna jaktkamrater ska avsätta dem. Men det är inte av fri vilja – det är skogsjättarna Holmen och Sveaskog som har bestämt det.

Tekniken strular när allt fler jägare och representanter från skogsbolagen kopplar upp sig digitalt. Samtidigt trillar folk in i skolsalen. Calle Franklin, ordförande för Jägareförbundet i Västerbotten, öppnar mötet och avhandlar punkt efter punkt – diskussioner om köttlotter, avgifter för småvilt, ekonomin. Så kommer de till punkt 18 på dagordningen: Val av jaktledare.

Någon vecka tidigare har Holmen och Sveaskog skickat ett meddelande och krävt att jaktledarna ska bytas ut. ”Detta för att återskapa förtroendet så vi markägare inte behöver vidta ytterligare åtgärder”, står det. Bakgrunden är att jaktlaget har undvikit att skjuta älgkor.

Känslorna vibrerar i skolsalen. Flera ifrågasätter skogsbolagens krav. Jägaren Lisa Hjertonsson ber om ordet.

– Jag tycker att det är fullkomligt upprörande, säger hon.

Hon berättar att det var så ont om älg att jägarna gemensamt beslutade att den som inte ville skjuta en ko, inte behövde göra det.

– Jag var en av dem och det står jag för!

– John och Hans-Olof, fortsätter hon, två fantastiska killar som har skött detta så himla väl – och vi ska bara peta dem? Jag vet att det här är ett hot och jag tycker att det känns fruktansvärt illa.

Flera medlemmar frågar om det som uppfattas som ett hot i mejlet. Vad menar markägarna med ”ytterligare åtgärder”? De får inget svar.
Årsstämman utser till slut, under protest, två nya jaktledare.

Skogsbolagen vill ha färre älgar för att minska betesskadorna

Det finns en pyrande konflikt mellan jägarna och de markägande skogsbolagen i Sverige. Den handlar om älgen. För att minska betesskadorna behöver älgarna bli färre, anser skogsbolagen. Men jägarna har redan skjutit bort en fjärdedel av älgstammen på tio år och ser allt färre älgar i skogen.

På flera håll börjar jägare protestera mot jaktkraven, men känner sig överkörda av skogsbolagen. I Tallträsk Öravan har man alltid skjutit enligt målen man har tilldelats. Utom förra året.

– Vi blev försiktiga i fjol och sköt bara en ko, säger Hans-Olof Dahlbom.

För det blev han avsatt.

Jägarna har tappat förtroendet för statistiken

Älgjakten strukturerades om i Sverige 2012, då ett nytt älgförvaltningssystem infördes. Förvaltningen av älgstammen skulle utgå mer från lokala förhållanden. Landet delades in i 150 olika älgförvaltningsområden och en älgförvaltningsgrupp tillsattes i varje.

Det är här det bestäms hur stor ­älgstammen ska vara lokalt och hur många älgar som ska skjutas. Grupperna styrs av tre representanter för markägarna och tre för jägarna. Om de är oense har markägarna utslagsröst och bestämmer.

Det är framför allt mängden betesskador som styr. Ju fler tallar som skadas, desto sämre växer skogen. 2019 kom Skogsstyrelsen fram till att skadorna orsakade förluster på 7,2 miljarder kronor om året.

Därför har skogsbolagen velat minska älgstammen. Målet är att högst fem procent av ungtallarna ska ha nya skador varje år. De senaste tio åren har de legat mellan 10 och 13 procent, enligt inventeringen som görs med en metod framtagen av Skogsstyrelsen.

Här finns kärnan i konflikten. För trots att jägarna har skjutit bort en fjärdedel av älgstammen sedan 2015 har betesskadorna inte gått ner. Jägarna har tappat förtroendet för statistiken. Men när de ifrågasätter hur mycket mer de ska skjuta upplever många att de inte får gehör, utan körs över av skogsbolagen när målen för älgjakten spikas.

Jägaren Jan-Erik: ”De bara körde över oss”

En kvarts bilresa från Lycksele bjuder jägaren Jan-Erik Lindholm på kaffe med sjöutsikt från köket. Han har jagat i Hornmyr viltvårdsområde sedan 1969, och säger att mycket förändrades när den nya älgförvaltningen infördes.

– Skogsbolagen bestämde allt. De informerade om hur det skulle vara och det var bara för oss att finna oss i det. Vi skulle skjuta all älg som kom, inga restriktioner. Kvaliteten på älgstammen var inget att bry sig om.

I början fanns det mycket älg, men i takt med att de blev färre ökade jägarnas oro över att de höll på att skjuta bort för mycket. De opponerade sig och skrev motioner till älgskötselområdet.

– De bara körde över oss, säger Jan-Erik.

Deras enda sätt att påverka var att inte alltid göra som bolagen bestämt.

– De sista åren har vi väl sparat kor kan man säga. Eller spara och spara, de har fått kuta förbi.

Holmen och Sveaskog ansåg att jakttrycket på Hornmyr var alldeles för lågt, och efter flera års konflikt löstes Hornmyr viltvårdsområde upp, trots att 28 av 34 privata markägare invände.

Nu kan jägarna bara jaga på privat mark, men den hänger inte samman lika bra som viltvårdsområdet, vilket gör jakten svårare.

Det här är vad skogsbolagen menar med ”ytterligare åtgärder” befarar många jägare vi träffar runt Lycksele. Det var därför Tallträsk Öravans jaktlag avsatte sina jaktledare mot sin vilja.

Har aldrig sett så lite älg i skogen som förra året

Konflikterna och bristen på tillit mellan skogsbolag och jägare finns över hela landet, berättar Calle Franklin, Jägareförbundets ordförande i Västerbotten.
Delvis tror han att det beror på en kommunikationsbrist.

– Skogsbolagen fattar inte varför vi jagar, säger han med låg röst från sin plats på älgpass ute i skogen.

– Vi är kanske 20 stycken som är ute i dag och alla vet att vi nog inte kommer att få skjuta en älg, säger han och fortsätter:

– Men vi sitter ändå och småfryser här på passet och försöker få elden att brinna och äter mackor som vi har brett på morgonen klockan fem. Det måste finnas en annan drivkraft än att bara skjuta älgar. Har man inte förstått det då förstår man inte vad älgjakt är.

Jägarna vill jobba med älgstammens kvalitet. Spara vissa kor och stora tjurar, så att kalvarna som föds blir starka nog att klara vintern när den kommer. Se till att det finns älg att jaga även i framtiden.

– Vi behöver inte ha en jättestor stam, men vi vill ha en stam som är jaktbar, säger Jan-Erik Stigdal, jaktledare i Busjöns jaktlag.

De har aldrig sett så lite älg i skogen som de gjorde förra året, berättar Rune Eriksson, även han jaktledare i samma lag.

– Jägarna har skjutit bort för mycket älg helt enkelt. Men vi är i en situation där storskogsbruket kräver att vi håller ner älgstammen, säger han.

Älgstammen har minskat, men betesskadorna går inte ner

Alla jägare vi träffar de här dagarna säger samma sak – det har skjutits alldeles för mycket älg.

Från skogsbolagens sida har man sagt att stammen måste sänkas först, kvaliteten får man tänka på sen.

– Det har de varit väldigt tydliga med, säger Fredrik Widemo, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

– Man önskar sig så klart en quick fix där vi helt enkelt bara skjuter fler älgar så minskar skadorna, säger han.

Men så enkelt är det inte. Älgstammen har minskat drastiskt, men betesskadorna går inte ner.

– Vi hittar ett starkare samband mellan mängden tall och skador än mellan mängden älgar och skador.

Alltså ju mer tall som finns desto mindre andel av träden skadas. Ett sätt är att låta fröträd stå kvar efter en avverkning så att många tallplantor växer upp. Men det handlar också om hur mycket annat foder som finns, som bärris och lövträd, och om hur stor konkurrensen är om maten från rådjur och hjort.

Går det att nå målet på fem procent nyskadade plantor om året?

– Det kommer inte vara möjligt att nå det målet bara genom att skjuta fler älgar, om man inte skjuter bort älgen helt, säger Fredrik Widemo.

Tappade medlemmar direkt efter årsmötet: ”De tappade sugen helt och hållet”

Hans-Olof Dahlbom, jaktledaren som blev avsatt i våras, har varit med på älgjakt sedan han var liten. Förra säsongen såg de bara tre älgar under de tolv första jaktdagarna. Så illa har det inte varit sedan 70-talet.

– Året innan var det också svårt. Då hade vi 13 älgar på licensen och fick kämpa hela hösten för att skjuta dem. Det skulle vi kanske inte ha gjort. Förra säsongen fick vi tio älgar, men vi sköt bara sex av dem. Hade vi skjutit allt som rörde sig så hade vi kanske skjutit två till, säger han.

– Alla lag här uppe sparade kor i fjol, men man var smartare än oss. Man var tyst.
I år kom instruktioner från älgskötselområdet om att jägarna ska välja mindre djur framför stora om de kommer tillsammans. Något som liknar deras eget resonemang förra året, tycker Hans-Olof.

– Det känns så otroligt onödigt att de drog i gång den här cirkusen, säger han.

Jaktlaget tappade fem medlemmar direkt efter årsmötet.

– De slutade jaga, de tappade sugen helt och hållet.

Lisa Hjertonsson, som bad om ordet under årsmötet, är en av dem.

– Det skogsbolagen gjorde var en maktdemonstration utan dess like. De ville visa sin styrka, säger hon.