Senior Material lyckades övertyga myndigheterna om att deras process inte är ytbehandling. Lagen för industriutsläpp gäller inte dem. Därför slapp de stenhårda utsläppsgränser. 

Senior Material får släppa ut 900 ton per år av den giftiga och förbjudna kemikalien metylenklorid, har Dagens Arbete tidigare avslöjat.

Men det borde inte gå, enligt de lagar som finns i både Sverige och på EU-nivå. Senior Materials har dock hittat kryphålen som gör det möjligt.

– Vi vill ju allmänt sett få ner utsläppen. Det är syftet med lagstiftningen, berättar Gunilla Söderström, handläggare på Naturvårdsverket, som vägleder om de svenska lagarna för organiska lösningsmedel.

Men i Seniors fall missar befintliga lagar målet.

Miljöbalkens första paragraf säger att människors hälsa och miljön ska skyddas mot skador och olägenheter, oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan. Det är lagens övergripande syfte, en portalparagraf.

Hur mycket och vad en fabrik får släppa ut regleras i EU:s industriutsläppsdirektiv och i den svenska förordningen om användning av organiska lösningsmedel, VOC-förordningen.

Men i dessa lagar finns inte någon övre gräns för utsläpp. 

I stället finns en lista med de 19 verksamheter eller branscher som släpper ut mest. För dem är reglerna detaljerade och hårda. Den som producerar ett ton bönor får till exempel inte släppa ut mer än 1,2 kilo lösningsmedel. En skofabrik får bara släppa ut 25 gram för varje par skor. Med listan har lagstiftarna försökt täcka in de stora utsläppen.

– Man har väl tänkt att man fångat in de flesta verksamheter som berörs, säger Gunilla Söderström.

Och det är i tolkningen av vad denna lista omfattar som förklaringen till Seniors tillstånd ligger.

”Ville begränsa utsläppen så mycket som möjligt”

I den inledande tillståndsprocessen menade Länsstyrelsen i Södermanland att Seniors verksamhet täcks av lagen.

Länsstyrelsen ville klassa Senior som ”Ytbehandling av metall- eller plastprodukter”, vilket är en av de 19 verksamheter som finns på industriutsläppsdirektivets lista.

– Allmänt sett vill vi ju begränsa utsläppen så mycket som möjligt och då får man tackla det med det utrymme som finns i lagen, säger Jörgen Johansson, enhetschef på Länsstyrelsen i Södermanland.

Utsläppsgränserna är då stenhårda. För de allra farligaste kemikalierna, de som anses vara direkt cancerframkallande, får man bara släppa ut 1,5 kilo i timmen. 

För ämnen som metylenklorid, som har den näst högsta riskklassningen, får man bara släppa ut knappt 15 kilo i timmen eller max 360 kilo per dygn.

Senior Material ansökte om, och har fått tillstånd att släppa ut, mer än åtta gånger så mycket. 125 kilo i timmen eller tre ton per dygn. 

– Det är ju ett jättestort utsläpp, större än något vi sett tidigare. Det är klart att man strävar efter att få det så begränsat som möjligt utifrån den lagstiftning som finns så att det inte påverkar miljön. Det är ju målet, säger Jörgen Johansson.

Hade länsstyrelsen fått som de ville skulle Senior Material sannolikt ha nekats miljötillstånd. Men företaget, som är införstådda med kraven, lyckades övertyga miljöprövningsdelegationen om att lagen inte gäller dem. Med hänvisningar till en teknikalitet.

Så kunde kinesiska Senior runda lagstiftningen om metylenklorid

Det kinesiska företaget menade att de i och för sig använder metylenklorid för att lösa upp paraffinolja från en plastfilm. Men det är inte ytan som behandlas. De tillverkar i stället ett helt nytt material när paraffinoljan tas bort. Därför ska verksamheten inte klassas som ytbehandling och lagen med sina utsläppsgränser gäller inte.

I januari 2023 gav miljöprövningsdelegationen Senior Material rätt. De faller utanför direktivet. Lagen gäller inte dem.

De som hamnar utanför direktivet får i praktiken släppa ut hur mycket de vill.

Naturvårdsverket yttrade sig aldrig om Seniors ansökan, av resursskäl. Men deras expert beklagar det som skett.  

– Det är alltid trist när någonting faller mellan stolarna, säger Gunilla Söderström på Naturvårdsverket.

Kan man säga att lagstiftningen silar mygg och sväljer kameler?

– Miljöprövningsdelegationen har tolkat lagen så och eftersom det är en självständig myndighet så kan vi inte kommentera det.

Länsstyrelsen i Sörmland hade kunnat överklaga miljöprövningsdelegationens beslut. Men processen är snårig.  

Miljöprövningsdelegationen gav Senior Material rätt i frågan om industriutsläpp, men beslutet som helhet var ändå ett avslag. Senior hade inte skött samråden med allmänheten. Länsstyrelsen fick därmed som de ville, men av andra skäl.

Det blev i stället Senior som överklagade. Efter några vändor i och Mark- och miljödomstolen fick företaget sitt tillstånd. Då var frågan om industriutsläppsdirektivet inte längre aktuell.

– Det var nog så att det var överspelat. Vi fick bara konstatera att det inte gick vägen. Så är det ibland. Man kan inte gå och gräma sig för det, då kan man bli förtvivlad, säger Jörgen Johansson på Länsstyrelsen i Södermanland.

Men även om Senior Materials verksamhet inte omfattas av industriutsläppsdirektivet hade miljöprövningsdelegationen möjlighet att ställa villkor på utsläppen i sitt beslut. Det har de inte gjort.

Mikaela Öster var ordförande i den grupp som granskade Seniors ansökan. Hon menar att villkoren är tillräckliga.

– Miljöprövningsdelegationen satte samtidigt frågan om utsläpp av metylenklorid på prövotid, vilket innebär att förnyad bedömning avseende utsläppet görs efter prövotiden som är två år efter påbörjande av användningen.

Senior har uppgett att de ska börja använda metylenklorid i början av 2025.