Debatt Arbetets organisation är avgörande för att hantera utmaningar i svensk ekonomi. Här har samhällsforskning viktiga bidrag att ge, men en aktuell utredning missar målet.

• Arbetslösheten är fortsatt hög, särskilt bland utlandsfödda och unga som tvingas gå mellan korta jobb
• Ohälsotalet är högt, ojämlikt fördelat och i växande grad orsakat av organisatoriska förhållanden på arbetsplatserna

Problemen antas kunna åtgärdas genom sänkta löner för s.k. osäkra ”enkla jobb”. På marginalen kan det kanske ge nya jobb, medan de redan lågt avlönade får betala priset. Följden blir ökade problem med ohälsa i arbetslivet. Lönesänkningar så stora att de skulle radikalt öka viljan att anställa har knappast föreslagits. Kraftig subventionering av jobb har gett få sysselsatta.

Vårt förslag är istället utveckling av arbetets organisation. Med höjda kvalifikationer och god lön främjas – som hittills – omvandling i ekonomin. Men idag tvingas kvalificerade anställda ta jobb längre ner i hierarkin, där de tränger undan mindre kvalificerade (le Grand, Szulkin och Tåhlin 2013).

I stället bör arbetsorganisationen utvecklas med kvalificerade jobb på hög- och mellannivå, som anställda kan avancera till och därmed ge plats för mindre kvalificerade – ett slags instegsjobb.

En organisation som saknar personal kan också tillfälligt avskilja enklare uppgifter och därmed ge utrymme för att anställa lägre kvalificerade, kanske nyanlända. Det ger ett annat slags instegsjobb följt av utbildning. Även för dem i arbetsmarknadsåtgärder är samtidig kraftfull satsning på yrkesutbildning avgörande om åtgärderna skall bli annat än meningslösa.

Sysselsättningsgraden är låg för alla utan gymnasieutbildning, särskilt för nyanlända. Högre utbildning ger högre sysselsättningsgrad, utrikes födda har sämst utgångsläge. Men massiva, anpassade utbildningssatsningar räcker inte, det behövs också åtgärder mot uppenbar diskriminering av utlandsfödda med identiska kvalifikationer (Bursell 2012).

Kvalificerade jobb med inflytande befrämjar hälsa i arbetslivet. (Aronsson&Lundberg i Arbete&Hälsa 2015/2.) Förändring av förhållanden och organisation på arbetsplatsen är avgörande för sjukskrivnas återgång i arbete; inte terapi, sjukgymnastik eller mediciner.

Den insikten har Arbetsmiljöverket som efter individens ”psykosociala arbetsmiljö” i sina nya föreskrifter lyfter fram organisatorisk arbetsmiljö och delaktighet och där arbetsgivaren ges ansvar för tillräcklig bemanning och att anställda har nödvändig kompetens för att klara kraven i arbetet.

Betydelsen av arbetets organisation uppmärksammas. Därför är det välkommet att forskningsfonden Forte nu utvärderat arbetsorganisationsforskning. Men utvärderingen missar målet när den fokuserar individ, management och psykologi. I dess osakliga historieskrivning karaktäriseras samhällsvetenskaplig forskning om organisation och inflytande med att ”socialpsykologisk förståelse ersattes med ’klasskamp’”. Trots detta gör utredningen en bred beskrivning av forskningsområdet.

Men utredningens beskrivning omfattar endast tiden efter att en radikal neddragning av forskning om just arbetets organisation skett. Historielös går därför utredningen vilse och den strategiska analysen blir svag.

Det är lätt att instämma i förslag om finansiering, däremot inte om Forte som bas för arbetsorganisationsforskning. De tre topposterna – generaldirektör, huvudsekreterare och styrelseordförande – har alla KI/vårdbakgrund. I styrelsen har de av regeringen utsedda ledamöterna en övervägande medicinsk profil. I december utsågs nya forskarvalda ledamöter, fyra av sju har vård/medicinsk inriktning. Samhällsvetenskaplig forskning om arbete och organisation har allvarligt marginaliserats.

”Äntligen har Sverige blivit en del i den omfattande internationella ledarskapsforskningen” jublar utredningen. Vi menar att, om utredningen undersökt arbetsorganisatoriska alternativ som stärker den svenska modellens ”produktiva rättvisa”, hade det funnits anledning att jubla! En ny Forteutvärdering krävs.

Med sitt exportberoende påverkas Sverige av internationella trender och EU (t.ex lean production), men svensk arbetsorganisation har varit och kan vara annorlunda och nyskapande. Ekonomin styr inte allt. Det finns utrymme för att utveckla det skandinaviska alternativet med avancerad teknik, och arbetsuppgifter som ger de anställda rättvisa, inflytande och framtidsutsikter.

Ska svensk ekonomi återta förlorad terräng krävs satsning på kunskap om arbetets organisation:

• Sverige är unikt i att sakna ett nationellt, flervetenskapligt kunskapscentrum om arbetslivet med bibliotek, databas om landets arbetsplatser samt förmedling mellan forskning och praktik
• Särskild uppmärksamhet bör ägnas interaktion med verksamma på arbetsplatser, snarare än linjär ”implementering” av färdig kunskap
• Forskningen bör bedrivas vid särskilda enheter vid förslagsvis universiteten och integreras i utbildningar.
• Det krävs en tydlig finansiär – under arbetsmarknadsdepartementet, men även närings- och utbildningsdepartementen – som tillförs resurser från Forte (som prioriterar inomvetenskapliga kriterier och medicin, vård och hälsa) samt från Vinnova (som stödjer tillämpad forskning, men fokuserar affärsmässig innovation). Varken Vinnova eller Forte har förmått stödja en samtidigt vetenskapligt kvalitativ och arbetsplatsrelevant samhällsforskning

Forskning om arbetsorganisation har skurits ned, samtidigt som arbetslivets och ekonomins problem i ökande utsträckning bestäms av arbetets organisation. För att Sverige ska återta sin internationellt ledande position krävs riktad finansiering och institutioner för arbetslivsvetenskap med målen att stärka jobbkvalitet, innovation och konkurrenskraft.

Jan Ch. Karlsson, professor i sociologi, Arbetsvetenskap, Karlstads universitet
Gerd Lindgren, professor i sociologi, Sociala och psykologiska studier, Karlstads universitet
Åke Sandberg, professor em., Stockholms universitet, civilekonom och sociolog