Uppsagd på grund av arbetsbrist? Det här gäller
Överenskommelse mellan fack och arbetsgivare Så gör du för att få stöd
Han fick rätt mot Afa utan fackets hjälp
Publicerad 2014-05-26, 11:09 Uppdaterad 2020-04-23, 08:06
Den som blir oense med facket står ensam. Det har Jarl Luthander i Årjäng fått erfara. Efter en skada på jobbet har han utkämpat en segdragen kamp mot både försäkringsbolaget Afa och facket för att få de pengar han tycker sig ha rätt till.
Fakta: Skiljenämnd
Om facket och en medlem är oense kan frågan prövas i fackets skiljenämnd. Till skiljenämnden utser facket en ledamot, och medlemmen en. De två ledamöterna utser en ordförande tillsammans. Kan de inte komma överens utser den kansliansvarige ordföranden i Arbetsdomstolen skiljenämndens ordförande.
Jarl Luthander arbetade för en entreprenör till Metso Paper i Karlstad 2001.
– Jag jobbade på en firma som hade en uppsättning pappersmaskiner. Så var det en täckning över en massagrop som brast och jag ramlade ner i ett hål. Jag slog i ryggen illa, fick problem med nacken och svårt att gå, benen somnar.
Han fick hjälp av IF Metall, och skadan godkändes som arbetsskada av Försäkringskassan. Sedan skar sig relationerna. De senaste åren har han ägnat mycket tid åt att driva egna processer i både domstolar och fackets skiljenämnd.
Det började med att han ville få ersättning för förlorad arbetsinkomst från fackens och arbetsgivarnas gemensamma försäkringsbolag Afa. Han hade ju fått arbetsskadan godkänd. Men fackens juridikbyrå LO TCO Rättsskydd bedömde att ärendet inte var drivbart, och Jarl Luthander stod utan rättshjälp. Då anlitade han själv först en advokat och sedan en arbetsskadekonsult. Tack vare det har han fått ut omkring 1,5 miljoner kronor i förlorad arbetsinkomst, enligt sin egen beräkning.
Jarl Luthander skickade en räkning till IF Metalls dåvarande förbundsordförande Stefan Löfven, med krav att facket skulle betala de kostnader han haft för att driva ärendet själv, cirka 200 000 kronor. IF Metall ville inte betala. Efter många turer skickades ärendet till fackets skiljenämnd.
I och med detta blev LO TCO Rättsskydd, som i början företrädde Jarl Luthander, i stället ombud för IF Metall i tvisten mot honom.
– Försäkringsenheten på LO TCO Rättsskydd bedömde att det inte fanns utsikter till framgång att driva ärendet mot Afa. Sen har Jarl anlitat annan hjälp och lyckats få ut viss ersättning, säger Annett Olofsson, jurist på LO TCO Rättsskydds arbetsrättsenhet.
Då kan man väl säga att LO TCO Rättsskydd gjorde fel bedömning?
– Skiljetvister är inte offentliga. Men jag kan säga så pass mycket att den bedömning som gjordes, den gjordes på ett noggrant och omdömesgillt sätt. Juridik är inte svart-vitt, det är inte matematik, utan man gör en bedömning utifrån tidigare rättsfall.
Men Jarl Luthander såg problem med skiljenämndens utformning. Han ansåg att den var jävig, bland annat med hänvisning till IF Metalls skiljeman Erland Olauson (tidigare förste vice ordförande i LO).
Luthander hänvisar till att Erland Olauson har haft en lägenhet som ägs av IF Metall. Dessutom har Olauson suttit i styrelsen för Afa och varit ordförande för rättsskyddets styrelse.
Erland Olauson själv är av en annan åsikt.
– Jäv är det om man är lierad med ena parten. Jag har ingen anställning hos IF Metall.
Han tycker att om kravet är att ledamöter inte ska ha jobbat för organisationer kopplade till arbetsrättsområdet, så får IF Metall svårt att hitta folk med kunskaper om facket. Lägenheten hyr han inte längre.
– Fram till 2008 hyrde jag en lägenhet av IF Metall. Det är alltså ingen bostadsrätt jag har fått av förbundet, som man kan få intryck av när folk pratar om det här.
Jarl Luthander har försökt få domstol att avgöra frågan om jäv, utan framgång. Då beslutade han sig för att dra sig ur skiljeförfarandet. Han känner inget förtroende för att hans fall kommer att prövas på ett opartiskt sätt.
Dessutom driver Luthander ett parallellt ärende som handlar om att han har fått tinnitus av jobben på pappersbruken. Också där är arbetsskadan godkänd av Försäkringskassan. Och även i det fallet har tingsrätten gett honom rätt, och beslutat att han har rätt till mer ersättning från Afa.
Att en fackmedlem driver den här typen av processer själv är riskfyllt. Inga kostnader täcks av rättshjälp, förlorar Jarl Luthander kan det stå honom dyrt.
Hur orkar du driva alla de här processerna?
– De kränker en, de menar att man hittar på saker. Det är så uppenbart att jag har haft rätt till ersättning, varför får jag inte hjälp? Jag har varit på gång att ge upp, när jag fick tendens till hjärtinfarkt i höstas var jag väldigt nära. Men då har det funnits andra arbetsskadade som peppar en, för jag är inte ensam om att gå igenom sånt här.
Lea Skånberg, enhetschef på IF Metalls arbetsmiljö- och försäkringsenhet, säger att facket måste gå på LO TCO Rättsskydds bedömning.
Jarl Luthander fick inte hjälp att driva sitt ärende, men visade sig ha rätt till ersättning. Kan du förstå att han är arg?
– Ja, det är klart jag kan. Och jag är glad att han har fått ut ersättning. Men någonstans måste vi gå på rättsskyddets bedömning. Om vi inte skulle lita på den och i stället driva alla ärenden vidare, då riskerar vi medlemmarnas pengar för något som förmodligen är utsiktslöst att vinna.
Om facket och medlemmen är oense i såna här bedömningar står medlemmen utan rättshjälp. Finns det en brist i systemet?
– Det är ju därför möjligheten till skiljeförfarande finns, så en brist vet jag inte om jag tycker att det är.
