Annas visstidsanställning på bemanningsföretaget skulle snart gå över i fast jobb. När hennes chef fick veta att Anna var gravid blev hon i stället av med jobbet.
– Bristen på rättvisa får mig att vilja skrika högt.
”Jag fick veta att jag var gravid för ett år sedan ungefär. Jag blev jätteglad, men samtidigt väldigt orolig. Jag var inne på min andra visstidsanställning på ett bemanningsföretag och när den gick ut efter sommaren hade jag chans till fast anställning.
Magen dolde jag så länge jag kunde, jag jobbade, mådde bra och klarade att utföra mina arbetsuppgifter utan problem ända fram till semestern. Men när jag kom tillbaka var jag i sjätte månaden och det syntes ju.
Arbetsledaren på kundföretaget såg till att jag fick lättare arbetsuppgifter och jag fick höra att de var nöjda med mig och ville att jag skulle stanna kvar så länge som möjligt. Jag hade varit inhyrd där flera gånger under de senaste åren och har jobbat där ganska lång tid sammanlagt.
När min chef på bemanningsföretaget hörde att jag var gravid fick jag först veta att det inte var några problem, men bara några dagar senare berättade chefen att min visstidsanställning inte alls skulle bli en fast anställning. I stället fick jag gå, samtidigt som 20 andra fick fast anställning.
Först skyllde min chef på att facket inte ville ge mig fast anställning och jag blev jättearg. Men när jag ringde facket blev ombudsmannen lika förbannad. Han hade krävt av mitt bemanningsbolag att jag skulle få fast jobb, men de ville bli av med mig.
Min chef hade ljugit mig rakt i ansiktet. När jag ställde henne mot väggen hävdade hon i stället att kundföretaget som jag jobbade hos inte var nöjda, men när jag frågade min arbetsledare fick jag höra motsatsen. Han blev upprörd när han hörde att jag måste sluta, men företaget ville inte lägga sig i det här med bemanningen. De fick någon annan i stället för mig så det löste sig ju för dem.
Jag är inte den enda som har drabbats på det här sättet. En person fick inte förlängt på grund av hög frånvaro med vård av sjukt barn. En annan för att han inte kunde jobba tvåskift då hans fru redan gjorde det och de hade små barn. En kille var sjuk i fyra dagar och fick höra att han inte behövde komma tillbaka. En tjej fick gå på grund av frånvaro med vård av sjukt barn. Hon var dessutom gravid i samma månad som jag. Sammanträffande?
Jag fick hjälp av facket som drev mitt ärende, men vi gick med på en uppgörelse för min ombudsman trodde att det kunde bli svårt att bevisa att jag blivit nekad jobb på grund av graviditeten. Jag fick lön fram till den beräknade förlossningen och slapp åtminstone få min föräldrapenning sänkt.
Snart måste jag ut och leta jobb igen och det finns många industrier här omkring, men alla jobben finns på bemanningsföretag. Det går inte att få in en fot någonstans.
Bemanningsbranschen vill ha så arbetsför arbetskraft som möjligt. Minsta svaghet så tar de bort en. Min ilska över bristen på rättvisa inom bemanningsbranschen får mig att vilja skrika högt. Jag är så trött på att bli trampad på!”
Berättat för Marie Edholm.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.
